När jag var i Cardiff tidigare i år så hittade jag ett par flaskor från Pen-Lon Cottage. Det är ett litet bryggeri i västra Wales som sålt öl sedan 2005. De satsar på lokala produkter i så stor utsträckning som möjligt och kör precis som många andra mikrobryggerier med ofiltrerad och opastöriserad öl. Fokus verkar ligga på att sälja sin öl via delikatess-butiker, samt restauranger och pubar. Jag hittade dock dessa öl endast på ett ställe, Madame Fromage i Cardiff för ca 3,9 pund styck.

Pen-Lon Cottage Lambs Gold Light Ale - 3,2%

Väldigt stark doft på denna trots att den är så pass svag som 3,2%. Den doftar framförallt maltigt med nybakat bröd, men jag tycker mig också ana en ton av gummi i bakgrunden. Det är dock inget som stör så värst mycket.

Även smaken är relativt kraftig för den låga alkoholhalten. Det är en brödig maltighet som dominerar, jag anar också en viss ton av engelsk blommig humle, men den ton av gummi som jag noterade i doften återkommer inte i smaken. Beskan är i princip obefintlig. Det bästa med denna öl är helt klart munkänslan, ölet rinner som sammet ner i strupen och jag vill ta en till klunk bara för att känna den i gommen.

Överlag är den ganska ensidig med betoning på malt, men den är smakrik och oerhört lättdrucken. Något dyr för att vara en låg ABV-öl om man tittar med svenska ögon, 3,9 pund, men om man bortser från priset så sparkar den röven på de flesta liknande öl i de svenska matvaruaffärerna. Synd bara att den inte finns att köpa där.

Betyg: 3/5

Pen-Lon Cottage Ramnesia - 5,6%

Jämfört med Lambs Gold får jag en mer varierad doft kastad mot mig när jag stoppar ned näsan i glaset. Framförallt är det torkad frukt, men även citrus och blommor.

Smaken är något fadd och lever inte riktigt upp till det doften lovar. Men överlag så återfinns samma aromer som i doften, det är torkad frukt och en lått humlig ton av citrus och blommor. Det hela står på en bas av brödig och karamellig malt. Beskan är så låg att den knappt märks, precis som med Lambs Gold. Det de två ölen har tillsammans är den mycket lena munkänslan.

Återigen en mycket lättdrucken öl, i denna finns det dock en något mer varierad smakbild där torkad frukt dominerar men även humliga aromer som citrus och blommor får utrymme.

Betyg: 3,3/5

Pen-Lon Cottage Chocolate Stout - 4,5%

En härlig doft av mjölk-choklad slår emot mig redan 10 cm från glaset. Bakom chokladen anar jag också en del mörkt musigt bröd och en lätt rostad ton.

Smaken går i samma banor med choklad, mörkt bröd och en ton av hårt rostat bröd. Jag tycker dock att den har en något syrlig ton som jag relaterar till rostat korn. Beskan är som med de andra i princip obefintlig men det är helt ok i en stout. Munkänslan är inte riktigt lika len som i de andra två ölen, men fortfarande riktigt len ocht trevlig i gommen.

En bra choklad-stout, kul att prova då det är en relativt ovanlig stil i Sverige.

Betyg: 3,2/5

Slutsats:

Bra öl, men långt från prisvärda. Man får bättre eller lika bra öl för halva priset på Systembolaget. Kul dock att prova då det är ölstilar som inte är så vanliga här i Sverige. Oftast får vi bara ta del av de större bryggeriernas alster från de brittiska öarna.

Det här blir den sista och avslutande delen om Cardiff-resan, klicka på länkarna för respektiva del: Del 1 och Del 2.

Jag sov som en gud på hotellet, jäkligt skönt att slippa katter som väcker en klockan 05:00 på morgonen. Resten av dagen gick åt till arbete men när arbetsdagen var slut så hade jag lite tid på mig att besöka pubar innan vi skulle träffas vid City Arms för avmarsch mot Millenium Stadium och kvällens middag. Jag duschade på två röda och nästan joggade bort till nästa pub på min lista. Det var Rummer Tavern som jag fick tips om på City Arms kvällen innan, en av deras bartender satt nämligen i baren som gäst när jag var där . Den bartendern sprang jag för övrigt på lite överallt i stan, tror inte han gjorde annat än jobbade eller satt som gäst i diverse barer. Denna pub finns inte med på Ratebeer och det förstår jag inte då det är en av de bästa jag besökte under min korta vistelse, det står mellan Rummer Tavern och City Arms, som båda var kalasbra.

Hela puben är smal och avlång och baren ligger längst in, jag tror även det fanns en övervåning men jag var aldrig där uppe. Puben verkar vara en av få fria barer i centrala Cardiff (City Arms och Zero Degrees var de andra två), alltså pubar som inte ägs eller har ett samarbete med Brains. Här fanns det en hel del skoj att prova, men jag ska inte tråka ut er genom att rabbla öl som ni antagligen inte provat eller kommer prova. Istället går jag direkt in på guldklimpen.

Ett öl stack ut ur mängden och det var Sunbeam från Banks’s Park Brewery. Det är en golden ale som bryggts med Citra och Nelson Sauvin. Det gav en rejält frisk och humlig öl som parades väl med den engelska ölstilen och skapade en oerhört lättdrucken sommaröl. Det här var utan konkurrens den godaste real ale jag druckit och det slutade med att jag kom tillbaka inte bara en gång utan två enbart för att dricka denna öl. Jag har länge funderat på hur en real ale skulle smaka med rejäla humlegivor och här fick jag svaret. Det var framförallt Citran som slog igenom med sin citrus och fruktiga ton med tropiska frukter. Ruskigt god, jag hoppas att jag får chansen att prova den igen. Betyget slutar på 4/5, mycket möjligt att det hade fått mer om jag provat den lite till, den föll mig mer och mer i smaken. Känns som att jag fick chansen att prova denna färsk när jag jämför kommentarerna på Ratebeer. Det här är den bästa real ale jag någonsin druckit.

Jag hann med några ytterligare smakprov innan jag var tvungen att jogga vidare till City Arms. Väl där så märkte jag att stället var nästan fullt och stämningen på topp. Jag stegade direkt fram till baren och letade efter nyheter, tyvärr hittade jag inget så det fick bli ett par favoriter från kvällen innan. Jag började med Titanic som jag skrev om i del 1 och hamnade nästan omgående i samtal med en lokalbo. Vi snackade öl och det blev så pass intressant att jag helt missade att mina kollegor gick till middagen på Millenium Stadium. som tur var så visste jag vägen in och hann till middagen i sista sekund.

Under middagen träffade jag en dansk kollega som visade sig vara ölentusiast med Mikkeller Bar som favoritställe. Det tog inte lång stund för oss att komma fram till att vi måste ta en pubrunda. Jag hade redan besökt nästan alla ställen jag tänkt besöka innan jag reste till Cardiff (plus några extra) så det blev mest en favoritrunda där jag visade han runt på de bästa krogarna. Vi gick dock på Cardiff Cottage som jag fick tips om av en lokalbo. Dock så var detta en nästan ren Brains pub och de hade inte direkt något intressant (Brains öl hittade man i princip överallt). Vi tog en öl på varje ställe innan det var dags för sängen igen. Kul att träffa en ölentusiast, det hade jag inte räknat med innan resan.

Sista dagen hade jag ett par timmar fritid och passade då på att gå runt lite i staden under dagtid och turista lite. Jag gick dock tillbaka till The Goats Major då jag kände att jag inte helt gett det stället en chans.  Medans jag stog där och drack öl så började jag snacka med en gubbe som verkade vara stammis på stället. Vi hade en del intressanta diskussioner och han konstaterade bland annat att amerikansk öl aldrig går hem i Cardiff, jag minns dock inte exakt varför. Det var bara blaskig lager som gällde i sånt fall sa han och sneglade på flaskorna med Budweiser med avsmak i blicken.

Jag hann även med en snabbvisit på en delikatessbutik (Madame Fromage) som hade några intressanta öl från Pen-lon Cottage som jag shoppade innan jag joggade bort till flyg-taxin. De hade bara tre flaskor, som jag köpte och det kommer en recension på bloggen senare.

´

Jag hann även med att turista lite och nedan har ni lite blandade bilder från Cardiff:

Kyrkan ovan låg mitt i stan och jag använde det ofta som riktmärke när jag sprang mellan pubarna.

Kyrkan ovan vet jag inte vad det är, den såg gammal ut så jag tog ett kort

Det fanns enormt mycket affärer och små gallerior överallt i Cardiff. Här ser ni en av huvudgatorna som ledde fram till slottet.

Som ni ser på denna bild.

Inne i slottet fanns det ytterligare ett slott. När jag var här så kunde man betala 12 pund för att gå vidare in på slottsgården men då jag bara hade en kvart på mig kändes det inte värt det.

Cardiff var ett överraskande trevligt resmål, jag hade i princip inga förväntningar alls men blev mycket positivt överraskad av ölutbudet. Jag startade den här serien med att min tro till Brittisk öl skulle återställas och det måste jag säga att den gjorde med denna resa. Jag startade min “öl-karriär” i England och har återvänt flera gånger för att dricka fantastisk öl. Då har jag haft förmånen att bli guidad till de bästa pubarna och den bästa ölen av några bekanta som bor utanför Oxford. Men senast när jag var i London gick jag runt med min sambo och fokus låg inte på annat än att hitta god öl. Resultatet blev att jag mest drack smaklöst blask och jag började ifrågasätta om jag fortfarande gillade brittisk öl över huvudtaget. Men på den här resan har tron till Brittisk öl återställts till fullo.

Nu var det några dagar sedan ni läste Del 1 i min resa till Cardiff i Wales. Jag hade precis lämnat City Arms och skulle bara ta en öl till innan jag gick tillbaka till hotellet. Min plan sprack ganska omgående och snart förstår ni varför. Redan när jag kom runt hörnet så insåg jag att det här var en lite udda pub för att vara Storbrittanien. Utsidan såg ut som en blandning mellan en club, en grekisk restaurang och någon form av industri.

Insidan var industriell med högt i tak, mycket borstat stål och i bakgrunden var hela tiden bryggverket närvarande. I bilden nedan ser ni bryggverket till höger bakom den centrala baren (det fanns en till på övervåningen) och till vänster ser ni lagringstankarna.

Var det någon som såg kylen längst ner till höger i bilden ovan. Ja den är fylld med 5-liters party kegs som man kunde köpa med hem. Tyvärr kommer jag inte ihåg priset, men jag gillar initiativet.

Snyggt designade tappkranar, det fanns flera exakt likadana vid varje bar så man behövde inte gå runt baren och titta efter godbitar. Vilket jag iofs uppskattar när jag besöker en pub.

Jag såg flera öl jag var intresserade av men bestämde mig till slut för att prova deras Pale Ale som skulle vara i amerikansk stil. Bartendern noterade då att jag stog och tog anteckningar och vi började prata. Det slutade med att han slängde upp deras provningsbricka som egentligen kostade 3,5 pund men som han bjöd på. 3,5 pund är dock ett väldigt bra pris för 7 glas med öl.

Zero Degrees Wheat Ale – 4,2% – Till en början hade denna på tok för hög mängd kolsyra, jag var tvungen att dricka ur lite och sen rulla på glaset för att få bort det mesta. Men när kolsyran väl var nere på en mer normal nivå så kom de klassiska veteölssmakerna fram med skumbanan etc. Dock var den ganska mild, troligtvis inspirerad av amerikanska veteöl snarare än tyska. Enligt texten på Ratebeer bryggs denna som antingen hefe-weizen, amerikansk wheat ale eller belgisk wit. – Betyg: 2,3/5

Zero Degrees Pale Ale – 4,6% -Den här påminde lite om en Sierra Nevada Pale Ale men med del blommiga toner, eller en del engelska toner vore nog en bättre beskrivning.  Annars var det humlen som dominerade med grapfruit, citrus, tallbar och frukt-aromer. – Betyg: 3,4/5

Zero Degrees Pilsner – 4,8% – Frisk och fräsch pilsner med en hint av citrus och gräsig humle. Något för lätt för min smak, men tror denna skulle gå hem bland lager-älskare. – Betyg: 2,8/5

Zero Degrees Mango – 4,2% – Fruktig öl med smak och doft av mango och en del blandade tropiska frukter. Ganska uppfriskande och funkar säkert bra en varm sommardag. – Betyg: 2,9/5

Zero Degrees Elderflower - 4,2% – Den här var inte uppfriskande som Mango-ölen jag provade innan. Doften var lite funky med toalett-toner, men det var inget fel på smaken som var blommig med framförallt fläder. – Betyg: 2,3/5

Zero Degrees Cider – 4,5% – Jag är som sagt ingen stor cider-drickare så ni får ta mina åsikter med en nypa salt. Men det här var en frisk cider med smak av färsla äpplen och äppel juice. Frisk och fräscht men inte riktigt min grej. – Betyg: 2,7/5

Zero Degrees Black Lager – 4,4% – Rejält maltig lager med toner av mörkt bröd och frukt. Riktigt trevlig smak på denna. – Betyg: 3,4/5

Nu när jag betygsätter ölen på Ratebeer så noterar jag att många av dessa ligger rätt så lågt jämfört med liknande öl. När jag läser kommentarerna så ser jag att många fått infekterade smakprov på festivaler och dylikt. Men jag tror även att det finns ytterligare en anledning. Jag snackade en del med folk som bor i Cardiff och flera verkade inte tycka om ölen på Zero Degrees. Detta skulle kunna bero på att den öl de brygger är väldigt olik vad de andra pubarna i stan serverar. Där är det i huvudsak brittiska ölstilar medans Zero Degrees sneglar mot övriga Europa och USA. Själv så kände jag givetvis igenom mig i ölen eftersom det är denna typ av öl man får tag på i Sverige. Överlag tyckte jag det var kul att prova ölen, vissa var rätt bra medans andra var lite tveksamma.

Jag drack aldrig ur mina glas då det började bli sent och jag ville vara pigg dagen efter. Jag tackade för smakproven och gick en promenad. Alldeles i närheten ligger the Prince of Wales som är en gammal teater som byggts om till pub. Väldigt spännande miljö att dricka öl i, dock så hade de inget spännande så jag gick bara runt en sväng och tittade på lokalerna.

Mitt i lokalen hade de byggt en trappa och när man vände sig om kunde man se delar av sittplatsläktaren. Där det tidigare var en scen stog det nu en bar på andra våningen.

Efter detta gick jag tillbaka till hotellet, men jag skulle få två dagar till i Cardiff innan det var dags att åka hem igen och den bästa ölen var inte drucken än. Dagen efter drack jag vad som kan ha varit den bästa real ale jag någonsin provat…. mer om det i nästa del.

Förra veckan var jag i Cardiff och spanade in det Walesiska publivet. Som ni kanske minns så hade jag en smått misslyckad resa till London förra året. Eller helt misslyckad var den inte, vi hade det riktigt trevligt, men jag åkte dit med sambon och det blev inte fokus på bra öl. Istället blev det mycket smaklöst blask. Jag hade nästan trott att jag förstört mina smaklökar vilket skulle varit tråkigt då jag alltid uppskattat att resa till England och dricka öl. Men på den här resan till Wales skulle jag få återställa min tro till brittisk öl.

Det ni behöver veta innan ni läser om resan är att publivet i Cardiff domineras av det lokala Brains Brewery. Bryggeriet ligger vid centralstationen och de flesta pubar är Brains-pubar.

Jag flög ner på tisdagen och eftersom Wales ligger en timma efter Sverige så var jag på plats på första puben redan klockan 18:00. Jag hade kontaktat Simon Martin från Real Ale Guide och han tipsade bl.a. om The Goat Major och City Arms. Eftersom The Goat Major hade en meny på sin hemsida så började jag där. Tyvärr hade de precis stängt köket men jag fick ett tips par av bartendern om pubar med bra mat i närheten.

Det fick bli The Old Arcade som jag redan hade satt upp på min ölkarta (tog pubarna från Ratebeers lista). Jag beställde en ‘Steak and Ale Pie’ som var gjord på Brains Dark, till detta drack jag givetvis Brains Dark (3/5). En helt ok öl att starta resan med, mörk i färgen och mörkt maltig smak med en något torr avslutning. Väldigt mild men också väldigt len och fin.

Den gick ner fort och nästa öl blev Brains Rev. James (2,7/5), en ganska intetsägande öl, brödigt maltig med en blommig ton. Ölen var så här långt inte så upphetsande, men jag gillade “pajen”, som egentligen var mer som en gryta med smörbrödslock. Gött med rejäl pubmat hur som helst.

Efter att jag ätit klart gick jag tillbaka till The Goat Major då jag noterat något intressant. De hade nämligen Brains SA (3,1/5) på självrunna fat och nu började det ta sig. Brödigt maltig med en ton av blommor, engelsk jäst och en humlig avslutning. De hade inget mer intressant på The Goat Major denna kväll, mest en massa Brains som jag visste att jag kunde prova senare, så jag gick vidare.

Nästa stopp blev City Arms som ligger runt knuten (alla pubar som jag besökte ligger nära varandra). Detta verkar vara en fri pub och hade inte samma standardsortiment (med Brains öl) som de flesta andra pubar. Jag noterade bl.a. plats för 4 st sjävrunna fat men också många vanliga fat samt en del flaskor. Bl.a. noterade jag en Nils Oscar i kylen, som jag tror var God Lager.

City Arms kör en specialare där man köper 3 mindre glas till priset av en pint, vilket är perfekt för mig som ville testa lite. Jag började med West Berkshire Pig and Tea (2,8/5), en mörkt maltig öl med en rostad ton och en del torkad frukt. Mighty Oak Maldon Gold (3/5), en lätt och fruktig öl med blommor, jäst och en gräsigt humlig eftersmak.

Mighty Oak Oscar Wilde (3,3/5), mörkt maltig öl med en viss rökighet. Ja nu började det verkligen bli bättre och bättre. Tre trevliga öl och jag var rätt så ivrig att beställa tre till, det blev dessa tre:

Atomic Planet (3,1/5), blommigt humlig med torkad frukt och en bitterhet som låg kvar och göttade sig i gommen ett tag, det som drar ner betyget är att den hade en eftersmak av aska, annars var den bra. Nästa öl blev ingen öl utan en cider, jag är ingen stor cider-drickare men den här var högt rankad på Ratebeer och ligger med på Wales top 50 lista så jag gav den en chans.

Gwynt y Ddraig Black Dragon (3,1/5) som smakade lite som färsk äppeljuice med alkohol, väldigt fruktig och frisk. Jag tyckte faktiskt att det var ganska gott.

Titanic 1912 (3,4/5), gräsigt humlig med en blommor och jäst, trevlig beska som satt i ett bra tag. Den här blev min favorit för kvällen, en kväll som hade återställt min tro till brittisk öl. Det var lite av en nostalgitripp då jag fick återuppleva smaker och dofter från starten av min “öl-karriär”. Ändå skulle det visa sig att de bästa ölen återstod att drickas. Jag hade gärna tagit några pints till av mina favoriter men jag kände att det var dags att gå vidare. En sista öl borde jag hinna med innan det var dags att gå tillbaka till hotellet… det blev inte riktigt så men jag får berätta mer om det i nästa inlägg.