Då kör vi vidare med årets påsköl och näst på tur står Mohawk.

Mohawk Easter Rocket Red IPA - 6,7%

Rejält humlig doft med mycket humlekåda, lite så där sött med en hel del fruktig humle i bakgrunden. Den drar nästan lite åt torkad frukt. Det finns även en del karamellmalt där i bakgrunden. Söt smak med mycket humlekåda och grapfruit och tallbarr. Inte lika fruktig smak som doften. En stark men samtidigt rund och utdragen beska, mycket behaglig. Den är samtidigt mycket lättdrucken med en len kropp och relativt låg kolsyra.

Den här tror jag funkar bäst nån gång innan eller efter påskmiddagen. Bra sällskapsdricka helt enkelt, söt och maltig med rejäla humlegivor.

Betyg: 3,9/5

Mohawk Black Coffee Easter Edition - 7,5%

Förvånansvärt fruktig doft på denna. Jag noterar framförallt en humlearom av bär och även äpplen. Jag förväntade mig kaffe, men hittar den inte riktigt. De fruktiga aromerna återkommer i smaken, men den känns inte särskilt rostad. Det finns dock en viss arom (hittar inget bra ord) som påminner om kaffe.

Efter att ha läst beskrivningen på etiketten så funderar jag på om kaffet bidrar till en del av de aromer jag känner. Det skulle vara intressant att dricka en kopp bara för att jämföra med ölen. Hur som helst så har Mohawk återigen lyckats med en bra påsköl.

Betyg: 3,6/5

Den 11:e mars släpptes ett antal påsköl på Systembolaget. Dessa har jag nu börjat prova mig igenom. Men redan innan jag druckit dessa så kan vi konstatera att variationen bland ölen är större än tidigare år. Tiden då påskölen till största del var mörkare lageröl är helt förbi. Jag har provat igenom ett par av påskölen och noterade att flera bryggerier hade med sig två öl vardera. Först ut blir Sigtuna Brygghus.

Sigtuna Dark Easter Ale – 6,7%

Redan när jag häller upp den så sprider sig en doft av tallbarr och grapefruit i rummet. När jag stoppar ned näsan i glaset får jag även en del citrus och i bakgrunden lurar en mörkt bröd och choklad. Det är en mycket inbjudande doft och när jag väl dricker den blir jag inte besviken. Den har en hel del humle, nästan så att man blir klibbig på tungan och den backas upp av en härlig mörk maltbas. Den är bitter, men mer humlebitter än rostat bitter. Jag undrar om de använt rostade maltsorter med mindre bitterhet, tänker på Carafa eller liknande.

Det här är en riktigt bra öl, de har verkligen lyckats med att få fram humlearomen och matchat den med den rostade mörka malten. Jag kan helt klart tänka mig att köpa fler flaskor och det är ett mycket gott betyg. Ett av Sigtunas bästa öl i min mening.

Betyg: 4,2/5

Sigtuna Påskweizen – 5,2%

Det första jag noterar är en del smör och smörkola i doften, kan det vara en lättare diacetyl-infektion? Som tur var så drar den inte åt härsket smör, utan är mer återhållam. När jag rullar runt vätskan en del så får jag fram de lite mer klassiska weizen-tonerna av skumbanan. Det finns även en typ av godis där som jag har svårt att sätta fingret på, men efter diskussion på FB kom vi fram till att det var kolasnören. Smaken är bättre, först för jag en del apelsinskal och sen dyker även den där klassiska skumbananen fram. Jag känner inga direkt smöriga toner alls i smaken. Näbbade jag i smörpaketet imorse kanske? Jag noterar också en viss blommig arom. Beskan är något kraftigare än jag förväntar mig från en veteöl,  den är också något skarp. Känslan jag får är att det är europeisk humle, men jag fick fel på den punkten. Jag stör mig inte på den höga beskan, men den hade gärna fått vara lite mer avrundad. Den är väldigt lättdrucken, jag har nästan druckit ur hela flaskan medans jag skrev det här.

Jag trodde till en början att det var europeisk humle i denna men det visade sig att det ska vara australiensisk och nya zeeländsk humle. Jag känner inte riktigt av det i ölen och hade gärna haft lite mer humlearom som matchade skumbananen, men jag antar att apelsinaromen jag känner kommer från en av humlesorterna. Sen stör jag mig på smördoften, vilket drar ned betyget en del. Många har dock inte noterat denna så kanske bara var jag som hade otur.

Betyg: 3,1/5

Poppelmans är ett nytt bryggeri från Göteborg som dök upp på Systembolagets beställningssortiment för lokala varor den 1:a februari. Jag beställde tämligen omgående en flaska vardera av deras brown ale och IPA.

Poppelmans Brown Ale – 4,8% – 89291

Kraftig doft för att vara en brown ale. Jag noterar nötter, karamell, choklad och en ton av kaffe, men inte som hårt rostad kaffe, mer som kaffekaka. Liknande doft en del nötter och hårt bröd.

Jag brukar normalt inte vara så förtjust i brown ale som stil, oftast känns de rätt gubbiga och tråkiga. Men jag måste säga att den här var rätt trevlig, smakrik och lite småmysig med murriga toner. Gillar ni brown ale så kommer ni garanterat gilla denna.  Känns som att den skulle funka bra till en gryta med rotfrukter och öl förstås.

Betyg: 3,2/5

Poppelmans Nya Världens IPA – 6,5% – 89274

Ååååhhh! Här behöver jag inte stoppa snoken långt i glaset för att få mig en dos humle. Det är framförallt ananas och persika men även passionsfrukt och annan tropisk frukt. Jag noterar även en viss ton av gräsig grön humle . Den här är nog torrhumlad hyfsat nyligen. Inte riktigt lika humlearomatisk i smaken men man får sig definitivt en kick och de tropiska tonerna slår sig fram genom den noterbara men ändå mjuka beskan.

Den här gillade jag skarpt, mycket frisk och lättdrucken med en krispig och fräsch avslutning.  Mitt provningsglas tog slut alldeles för snabbt och det kan nog bli ett par flaskor till under våren. Jag rekomenderar definitivt ett köp.

Betyg: 3,9/5

Omnipollo “Neb” Nebuchadnezzar togs emot med storm när den släpptes på SBWF förra året. Den vann till slut festivalens bästa öl och uppskattades av många. När den sen kom på Systembolaget så tömdes hyllorna på några minuter. Den har därefter vunnit pris på BeerSweden Forum Awards och bloggen Allt Om Öls omröstning för årets bästa öl. Det har dock varit delade åsikter om ölet på nätet, vissa har hyllat den som en av de bästa DIPAs på marknaden medans andra tycker den är bra men inte så där fantastisk.

Sen dök Slottskällans “Slottis” Dubbel IPA  (Slottis är ett helt påhittat smeknamn här) upp och fick ett liknande delat mottagande. Den har inte tagit folk med storm på samma sätt, delvis för att den inte haft samma exponering. Men åsikterna på internet har gått isär. Vissa älskar den och vissa är inte särskilt imponerade. Många har dessutom jämfört dessa två (med mycket delade åsikter) så jag kände att det var ett perfekt tillfälle för en match mellan två tuffa kombatanter. Jag gick därför ned på bolaget för att kolla om de var beredda att ställa upp på en fight och visst nickade de ivrigt och tog villigt plats i ett varsitt hörn av varukorgen. Jag positionerade mig mitt i ringen för att dömma och hoppas innerligt på en hård men jämn kamp.

Utseende:

Alltid lika intressant att dömma denna suspekta gren. Här tilltallas jag av Nebs härliga fluffiga skum, kanske lite för grumlig men inget som stör mig.

Neb går in och sätter ett par jabbar, Slottis parerar bra men då sätter Neb in en vänsterkrok på Slottis öra. Slottis ser lite skärrad ut.

Vinnare: Neb

Doft:

Neb är den kraftigare av de två med en rejäl fruktighet som backas upp av citrus. Något jag inte minns från tidigare är att Neb har en lätt ton av såpa.  Slottis är något mer återhållsam med mer drag åt tallbarr, grape och gräs. En viss fruktighet slår igenom.  Båda dras med lite humlepåse-toner, men inte så att det stör direkt. Det är en mycket jämn kamp, Neb har fördelen av att ha en kraftigare doft, men med problemet att det blir lite Grumme tvättsåpa över det hela. Slottis har å sin sida problemet att doften är mer tillbakadragen, men att det som kommer fram är riktigt trevligt. Det får bli oavgjort i denna kamp.

Båda kombatanterna går in med ett par stenhårda slagserier. Till slut hamnar de i brottningsmatch och domaren får bryta.

Vinnare: Oavgjort.

Smak:

Neb har rejält med humle i smaken, men samtidigt ger den ett spretigt intryck. Kroppen är mycket lätt och beskan är skarp. Det känns nästan som att det är lite för mycket humle. Slottis å andra sidan har en fylligare kropp och något mer återhållsam beska. Beskan i Neb är mycket kraftigare än i Slottis och sitter längre i gommen, Slottis har dock en rätt besk kanon men den är mer avrundad. De två ölen har lite olika karaktär på humlearomen, Neb är mer citrus och fruktig så har Slottis mer grapefruit och tallbarr.  Jag tycker personligen att det blir en klar vinnare här.

Neb kaxar mycket och svingar stenhårt mot Slottis som elegant dansar undan och sätter ett par njurslag på Neb.

Vinnare: Slottis

Munkänsla

Nästan lika suspekt som utseende men båda boxarna kommer ut i ringen redo att svinga för rond 4. Båda två är torra men Neb har en tunnare kropp medans Slottis är mer fyllig. Kolsyrenivåerna är i princip jämbördiga. Jag föredrar den fylliga kroppen som lyckas matcha beskan och humlearomen bättre.

En hård slagserie vinns av Slottis som är lite piggare och snabbare i nävarna.

Vinnare: Slottis

Slutsats: Precis som jag hoppades så blev det en hård men jämn fight. Det blev ingen knockout men Slottis vinner matchen på poäng.

Neb är väldigt rak på men också spretig, en humlebomb som går direkt på knock, men samtidigt förstår jag varför många tilltalas av den. Den är lite bad boy rufsig och galen i sin framtoning, en rejäl humlekick helt enkelt. Slottskällans DIPA å andra sidan är mer avväg med en fylligare kropp och tydligare humlearomer, man kan särskilja de olika aromerna medans Neb är mer en vägg av humle. Jag säger det inte särskilt ofta men Neb hade nog varit bättre med mindre humle, både i bittergivan och aromgivan. Den har helt enkelt inte riktigt kroppen att matcha denna anstormning av humlekottar. Nu låter det som att jag inte gillar Neb, men jag tycker det är en mycket bra öl som jag är glad att jag fått dricka igen (sjätte gången nu). Den var dock bättre på fat på SBWF än nu på flaska. Även Slottis hade kunnat vara lite bättre, framförallt hade jag föredragit något mer humlearom kontra beska, samt kanske att det fanns lite mer fruktiga drag.

Vinnaren i den här fighten visade sig till slut i glaset. Den med Slottis är helt slut medans för Nebb så är halva kvar. Slutbetygen blir: Nebb 3,8/5 och Slottis 4,0/5.

Frågan är hur Slottis skulle stå sig mot annat svenskt motstånd. Jag tror inte den hade tagit Drakens och det lilla jag provade av Thurbo DIPA imponerade verkligen. Anders kan nog vara en bra match, men min känsla är att Anders är strået vassare. Iallafall om Slottis får möta en ung och viril Anders, inte en förkyld gammal man.

Den 2:a januari släpptes ett antal nyheter i beställningssortimentet. Jag fick efter ett tag hem mina flaskor och har nu hunnit med att prova dem.

Brekeriet Funkstarter – 5,5%

Riktigt härlig funky ton, känns fräsch och har även en viss fruktighet. Dessutom har den en arom som påminner mig om nässlor av någon anledning, eller kanske kiwi. Även smaken är fräsch och funky, riktigt lättdrucken. Jag tycker mig ana en viss pepprighet i smaken, kan det vara råg i denna, eller kommer det från jästen? Inte så tunn som jag förväntade mig när jag hällde upp ölen, precis lagom fyllig.

Brekeriet har gått från en riktigt intressant uppstickare i import-världen till en minst lika intressant uppstickare i bryggeri-världen. Det känns uppfriskande med deras satsning på jäst. Det här är återigen en öl som är värd att köpa och eftersom den säljs styckvis är det inget att tveka på. Någon nämnde att den troligtvis kommer lagras bra, den känslan får jag också, så det kan vara värt att köpa några flaskor och prova över tiden.

Betyg: 3,8/5&

Train Station Brewery Off The Rails - 4,7%

Man behöver inte direkt stoppa ned näsan i glaset för att bli få sig en näve frisk citrus arom.  Riktigt friskt och fräscht, jag noterar även en del tropisk frukt. Detta återkommer även i smaken även om kroppen är relativt lätt. Beskan är mild och försvinner snabbt.

En uppfriskande sommaröl med härlig humlearom. Jag skulle helt klart kunna tänka mig ett par till flaskor. Det vore intressant att se vad de skulle göra med en lite kraftigare öl, säg en IPA på 7%. Fast iofs tycker jag det är skönt att man kan ta ett par glas utan att det snurrar allt för snabbt i skallen.

Betyg: 3,7/5

South Plains Russian Imperial Stout – 10,2%

Kaffe, choklad och rostat bröd dominerar doften. Smaken är domineras av rostade toner, bränt rostat bröd, kaffe och mörk choklad. Kraftigt rostad beska.  Något spritig avslutning och även en lätt kemisk ton i eftersmaken.

En kraftig öl för den som gillar rostade toner. Den känns dock spretig och mår nog bra av några månader i källaren så att smakerna får gifta sig bättre. Så det är läge att köpa ett par flaskor och prova allt eftersom.

Betyg: 3,5/5

Till julmaten dricker jag helst ett stort glas skummande mumma. Det är den perfekta kombinationen av sötma och kryddor för att matcha den salta julmaten. Sen är det en bonus att man kan blanda den relativt alkoholsvag. Jag frågade farsan vilket recept han brukar använda på julafton och fick följande svar:

“Till en riktig Mumma har man inget exakt recept. Det är julstämningen och inspirationen som styr proportionerna.

Först krossar jag kardemumma som får dra i lite gin. Sedan tillsätter jag lika delar Carnegie Porter, Falcon Julöl och Schweppes Indian Tonic Water samt en skvätt portvin eller Madeira.”

Jag blandar ibland min egna mumma och kör då på ett liknande recept som ovan, men jag brukar ta en bättre julöl och köra med sockerdricka istället för Schweppes. Samt att jag låter kardemumman dra i mörk rom istället för gin. Som ni kanske förstår så finns det lite olika recept på mumma och det är lite av tjusningen.

Om man inte orkar blanda själv eller helt enkelt inte vill ha så stor mängd så kan man alltid köpa sig en flaska Falcon Julmumma. Jag fick en flaska hemskickad som varuprov för någon vecka sedan. Jag undrar om det var för att jag påpekade att Carlsberg skickade ut julöl men inte tog med den bästa. Hur som helst dök den upp ett par dagar efter den övriga ölen och lådan innehöll även en flaska Carnegie Porter som var krossad i första lådan.

Falcon Julmumma – 5,2%

Jag behöver inte stoppa näsan särskilt nära glaset för att känna kardemumman som ringlar sig ur glaset. Det doftar faktiskt nymalet och riktigt fräscht. Ska man vara krass så känner jag inte något annat än just kardemumma. Även smaken domineras av kardemumma och en söt och sockrig maltighet. Avslutningen känns något pepprig och munnen blir något torr efter ett par klunkar.

Det är svårt att betygsätta mumma då det är en öldrink snarare än en öl. Ska man se det som en öl så blir det ganska enkelspårigt med all kardemumma. Men om man ska jämföra Falcons version med en hemmablandad variant så är den hemmablandade mycket bättre. Där får man en annan mustighet och fler aromer som tampas om uppmärksamheten. Man kan även själv välja den nivå av smaker och alkohol som passar. Slutbetyget på denna får ni ta med en nypa salt, jag tycker det är aningen för mycket kardemumma, och jag undrar om de inte ökat på dosen detta år. Men det blir en lite korrigering av betyget nedåt jämfört med tidigare år (3,5/5).

Betyg: 3,3/5

Då kör vi vidare med julölen. Den första hittade jag på Coop i Lillån utanför Örebro. Den finns nog i de flesta mataffärer.

Wisby/Spendrups Frosty Bulldog – 3,5%

Doften är lätt med lite drag åt industrilager, men det dyker även upp en del intressanta aromer. Bl.a. blommig humle, knäckebröd och karamell. Det ligger en metallisk klang i bakgrunden. Metallen återkommer kraftigare i smaken, dessutom får inte de andra aromerna särskilt stort utrymme. Kroppen känns tunn, men vätksan går ned lätt.

Nej den här var inge vidare, för mycket metall och den känns rätt tunn och tråkig. Inte alls i nivå med t.ex. Sleepy Bulldog Winter Ale från samma bryggeri.

Betyg: 2,1/5

Oppigårds Winterale -5,3%

Lätt maltig doft med karamell, fudge och en blommig arom i bakgrunden. Hyfsat söt och karamellig smak med en lätt blommighet i smaken.

Jag minns den här som mycket bättre. Av någon anledning så känns den oinspirerande och ganska slätstruken. Tidigare år så har jag upplevt den som betydligt mer humlig och intressant. Nu känns den ganska enkelspårig med sin karamelliga maltighet. Å andra sidan känns den mer som en öl för julbordet nu än tidigare.

Betyg: 3/5

Ayinger Winterbock – 6,7%

Mörkt maltig doft med rostat socker och sirap i bakgrunden. Jag anar också lite rostat bröd. Liknande smak med mörk malt, lite kavring och karamell. Den har också en fruktighet jag inte minns från tidigare år, samt den metalliska klang som återfanns i förra årets version men inte i tidigare års versioner.

Tyvärr är det här en öl som tappat över åren, det är den där metalliska klangen som spökar. Jag undrar om inte den försvinner med åren, jag ska spara några flaskor tills nästa år och prova om de utvecklas på ett positivt sätt. Jag låter nog ganska kritisk nu, men det beror på att det här är en av mina favoritöl. Men sett utöver mina höga förväntningar så är det fortfarande en bra öl i glaset, dock ingen topp-öl.

Betyg: 3,6/5

Störtebeker Weinachts-Bier – 6,5%

Den har en maltig doft med rostade toner och en del choklad. Även smaken är maltig och söt med choklad, rostade toner, sirap och rostat socker. Kanske något tunn och med en lätt metallisk ton.

Det här känns som en bra matöl, känslan jag får är att den bör kunna matcha den salta julmaten.

Betyg: 3,4/5

Widmer Brothers Brrr Season Ale – 7,2%

Doften är murrig med höstlöv, torkad frukt, karamell och en lätt kryddighet. Smaken är söt med karamell och torkad frukt.

Jag får lite pumpaöls-vibbar från denna. Samtidigt som den smakar lite som en kryddad variant av de amerikanska oktoberfestöl som släpptes för några månader sen. Det här är dock inte riktigt min grej, men den kanske funkar som matöl. Solo så blir den lite ensam och enformig.

Betyg: 2,9/5

Mohawk Whiteout Stout - 9,7%

Murrig doft med choklad, soja, kaffe och kraftigt rostade toner. Smaken är kraftig och fyllig med choklad, kaffe och hårt rostat bröd. Avslutningen är fruktig och jag noterar knappt ingen alkohol trots hög ABV.

Den här var lätt att dricka trots den höga ABV:n, munkänslan känns len och fin och vätskan går ned lätt. Ska man klaga på något så hade jag velat ha den något mer fyllig, men utöver det tycker jag den är kalas. Den bör funka bra under alla kalla vinterdagar när man vill värma sig lite extra.

Betyg: 4/5

Det är december och det är dags att börja fira in julen. Jag firar gärna hela december så kommer kontinuerligt prova igenom de julöl som är nya för mig… samt några favoriter. Det blir mer korta åsikter än regelrätta recensioner.

Dugges Easy Christmas – 4,2%

Doften är rätt mysig med en tydlig blommig humlearom, en den torkad frukt och i bakgrunden noterar jag en knäckebröds-liknande maltighet. Smaken är dock annorlunda med mer rostade drag. Efter ett par klunkar noterar jag även den blommig humlearomen och den knäckebröden. Den känns väldigt brittisk, men den är smakrik för att ligga på en så pass låg ABV.

Det här känns som en passande öl till den engelska fotbollen under mellandagarna. Den kan säkert funka bra på julbordet, men jag tror den kommer mer till sin rätt framför TV:n.

Betyg: 3,5/5

I fredags var jag med resten av familjen på Loka Brunn för att äta årets första julbord. Loka ägs av Spendrups så det fanns bara deras öl att tillgå. Så jag passade då på att prova två av deras julöl.

Jag glömde ta kort, så denna bild är lånad av BeerSweden.

Pistonhead Christmas Carol – 5,6%

Doften dominer av en metallisk karaktär, jag anar också en viss rostad ton i bakgrunden. Smaken är ännu mer metallisk och den enda andra smak som slår igenom är hårt rostat bröd.

Nej den här funkar inte alls, det är alldeles på tok för mycket metall i denna. Känns som att man dricker ett glas med kopparmynt. Jag gav bort större delen av flaskan till farsan, som inte heller tyckte om den.

Betyg: 1,2/5

Jag glömde ta kort, så denna bild är lånad av Christer Petersson på Öl för en lekman.

Wisby Sleepy Bulldog Winter Ale (Spendrups) – 6,2%

Jag behövde inte komma särskilt nära glaset med näsan för att känna den fruktiga humlearomen. Men när jag väl körde ned den så fick jag även en del karamellmalt och torkad frukt. Detta återkom även i smaken som också hade en kraftig beska.

Den här tyckte jag var riktigt trevlig och det slutade med att jag drack två flaskor på Loka Brunn. Ska man vara kräsen så lyckas de inte riktigt balansera upp den kraftiga beskan mot maltkroppen och humlearomen. Min gissning är att de snålar in på torrhumlingen då jag märkt att det då oftast blir en för kraftig beska i välhumlad öl.

Betyg: 3,4/5

Tidigare denna vecka fick jag hem två lådor med öl från Carlsberg. Det var ett urplock av deras julöl, en flaska Carnegie Porter och dessutom en Apotekarnes Julmust. Tyvärr var inte Falcons Julmumma med i lådorna, det är den enda av dessa jag normalt köper. Samt att Carnegie Portern var trasig i lådan, men den har jag druckit många gånger tidigare så ingen större förlust.

De flesta av dessa har funnits på marknaden i flera år, jag har dock aldrig recenserat de tidigare. En öl sticker dock ut som ny och det är Falcon Tipp Tapp. Den har bl.a. torrhumlats med Simcoe för att få en ton av tall och en trevlig beska. Det sista är inte så genomtänkt, men jag gillar idéen med att försöka humla sig till en julig arom. Frågan är om de lyckats.

Falcon Julöl – 5,2%

Doften klingar metalliskt i näsan och följs sedan av en något fruktig och sött karamellig efterdoft. Smaken är hyfsat söt, men samtidigt känns kroppen tunn. Avslutningen är metallisk, lite som att suga på ett gäng kopparmynt. Det finns också en ton av mörkt bröd, nästan lite år vörtbröds-hållet och en viss fruktighet.

Den här var faktiskt bättre än jag trott, jag hade förväntat mig något som påminenr om vanliga Falcon, men lite mörkare. Men tyvärr sabbar metallen en hel del, utan den hade den kunnat vara helt ok. Tror denna kan funka med sin sötma till den salta julmaten.

Betyg: 2,3/5

Eriksberg Julöl - 5,6%

Doften är mildare än i Falcons variant, men på den positiva sidan så känner jag inte av någon metall. Jag anar lite mörkt bröd i bakgrunden. Smaken är också mildare och framförallt torrare än Falcons. Den känns också spretigare med en lätt kemikalisk beska och lite mörkt bröd. Överlag känns smaken väldigt kemikalisk och jobbig att dricka.

Jag hittar inga direkt uppenbara felsmaker i denna som jag gjorde i Falcons. Men den här känns betydigt tråkigare och är inte lika trevlig att dricka. Det är framförallt det kemikaliska som spökar.

Betyg: 1,9/5

Pripps Julöl - 5%

Den här har också en metallisk ton, men inte lika kraftig som hos Falcons. I bakgrunden anar jag en lätt fruktighet och lite vörtlimpa. Men jag stoppar ned näsan långt i glaset för att känna något. Även smaken är mild med en ton av vörtbröd. Sötman och fylligheten ligger nånstans mellan Falcons och Eriksbergs julöl. Den där metalliska tonen känns i smaken också, men mildare än hos Falcons.

Pripps är inte lika spretig som Eriksberg, men samtidigt inte särskilt kul. Den drar inte åt något direkt håll utan finns bara där utan göra något större väsen av sig. Smaken är kort och försvinner snabbt och man känner sig nästan lite deprimerad efteråt.

Betyg: 2,2/5

Falcon Tipp Tapp – 4,5%

Normalt när jag läser produktbeskrivningar från industribryggerierna om att de torrhumlat med amerikansk humle o.s.v. så tar jag det med en axelryckning. Men i den här känner jag faktiskt humlen när jag stoppar ned näsan. Det är framförallt tallbar, gräs och en lätt fruktighet. Jag anar ingen persika som jag brukar känna från Simcoe. Den karamelligt vörtbrödiga maltigheten som även fanns i de andra dyker upp även i Tipp Tapp. Smaken är något funky och lite svår att greppa. Visst känner jag att det är humle där, men den gifter sig inte riktigt med maltbasen och det hela känns rätt skumt att dricka.Jag får lite svagdricka vibbar, men inte på ett positivt sätt. Den känns lite köttig, som att det är köttbuljong i den.

Det känns som att det finns en god tanke bakom denna med tallbarr från humlen som ska kännas julig. Men det håller inte hela vägen och det är framförallt smaken som inte funkar.

Betyg: 2,1/5

Jacobsen Golden Naked Christmas – 7,5%

Doften är framförallt väldigt söt och fruktig. Det kommer fram en del sviskon och torkad frukt. Smaken är inte riktigt lika söt som doften, men nog finns det en del där. Torkad frukt är mest dominant, men det finns även en karamellig maltighet där. Alkoholen är förhållandevis välgömd och dyker främst upp i eftersmaken. Den känns aningen oren i smakerna, det är framförallt en något kemisk beska som inte riktigt gifter sig med den söta maltkroppen.

Ja den här var faktiskt inte så dum. Klart bäst av de jag provade. Det känns inte riktigt som en öl till julbordet, men den skulle nog funka efteråt.

Betyg: 2,8/5

Som jag skrev tidigare så var inte Falcons Julmumma med. Det är dock min klara favorit bland dessa och den enda jag köper själv. Men man bör ha i åtanke att det är mer öldrink än julöl. Jag brukar blanda några karaffer mumma kring jul och på julbordet står det alltid en karaff som fylls på hela tiden. Problemet med att blanda egen mumma är att det är svårt att bara blanda ett glas eller två. Det blir oftast nån liter då ingredienserna är svåra att köpa i mindre mängd. Är man ensam om att dricka tycker jag Falcons Julmumma är ett bra alternativ.  Men är man några stycken är det helt klart bättre att blanda själv.