Omnipollo “Neb” Nebuchadnezzar togs emot med storm när den släpptes på SBWF förra året. Den vann till slut festivalens bästa öl och uppskattades av många. När den sen kom på Systembolaget så tömdes hyllorna på några minuter. Den har därefter vunnit pris på BeerSweden Forum Awards och bloggen Allt Om Öls omröstning för årets bästa öl. Det har dock varit delade åsikter om ölet på nätet, vissa har hyllat den som en av de bästa DIPAs på marknaden medans andra tycker den är bra men inte så där fantastisk.
Sen dök Slottskällans “Slottis” Dubbel IPA (Slottis är ett helt påhittat smeknamn här) upp och fick ett liknande delat mottagande. Den har inte tagit folk med storm på samma sätt, delvis för att den inte haft samma exponering. Men åsikterna på internet har gått isär. Vissa älskar den och vissa är inte särskilt imponerade. Många har dessutom jämfört dessa två (med mycket delade åsikter) så jag kände att det var ett perfekt tillfälle för en match mellan två tuffa kombatanter. Jag gick därför ned på bolaget för att kolla om de var beredda att ställa upp på en fight och visst nickade de ivrigt och tog villigt plats i ett varsitt hörn av varukorgen. Jag positionerade mig mitt i ringen för att dömma och hoppas innerligt på en hård men jämn kamp.
Utseende:
Alltid lika intressant att dömma denna suspekta gren. Här tilltallas jag av Nebs härliga fluffiga skum, kanske lite för grumlig men inget som stör mig.
Neb går in och sätter ett par jabbar, Slottis parerar bra men då sätter Neb in en vänsterkrok på Slottis öra. Slottis ser lite skärrad ut.
Vinnare: Neb
Doft:
Neb är den kraftigare av de två med en rejäl fruktighet som backas upp av citrus. Något jag inte minns från tidigare är att Neb har en lätt ton av såpa. Slottis är något mer återhållsam med mer drag åt tallbarr, grape och gräs. En viss fruktighet slår igenom. Båda dras med lite humlepåse-toner, men inte så att det stör direkt. Det är en mycket jämn kamp, Neb har fördelen av att ha en kraftigare doft, men med problemet att det blir lite Grumme tvättsåpa över det hela. Slottis har å sin sida problemet att doften är mer tillbakadragen, men att det som kommer fram är riktigt trevligt. Det får bli oavgjort i denna kamp.
Båda kombatanterna går in med ett par stenhårda slagserier. Till slut hamnar de i brottningsmatch och domaren får bryta.
Vinnare: Oavgjort.
Smak:
Neb har rejält med humle i smaken, men samtidigt ger den ett spretigt intryck. Kroppen är mycket lätt och beskan är skarp. Det känns nästan som att det är lite för mycket humle. Slottis å andra sidan har en fylligare kropp och något mer återhållsam beska. Beskan i Neb är mycket kraftigare än i Slottis och sitter längre i gommen, Slottis har dock en rätt besk kanon men den är mer avrundad. De två ölen har lite olika karaktär på humlearomen, Neb är mer citrus och fruktig så har Slottis mer grapefruit och tallbarr. Jag tycker personligen att det blir en klar vinnare här.
Neb kaxar mycket och svingar stenhårt mot Slottis som elegant dansar undan och sätter ett par njurslag på Neb.
Vinnare: Slottis
Munkänsla
Nästan lika suspekt som utseende men båda boxarna kommer ut i ringen redo att svinga för rond 4. Båda två är torra men Neb har en tunnare kropp medans Slottis är mer fyllig. Kolsyrenivåerna är i princip jämbördiga. Jag föredrar den fylliga kroppen som lyckas matcha beskan och humlearomen bättre.
En hård slagserie vinns av Slottis som är lite piggare och snabbare i nävarna.
Vinnare: Slottis
Slutsats: Precis som jag hoppades så blev det en hård men jämn fight. Det blev ingen knockout men Slottis vinner matchen på poäng.
Neb är väldigt rak på men också spretig, en humlebomb som går direkt på knock, men samtidigt förstår jag varför många tilltalas av den. Den är lite bad boy rufsig och galen i sin framtoning, en rejäl humlekick helt enkelt. Slottskällans DIPA å andra sidan är mer avväg med en fylligare kropp och tydligare humlearomer, man kan särskilja de olika aromerna medans Neb är mer en vägg av humle. Jag säger det inte särskilt ofta men Neb hade nog varit bättre med mindre humle, både i bittergivan och aromgivan. Den har helt enkelt inte riktigt kroppen att matcha denna anstormning av humlekottar. Nu låter det som att jag inte gillar Neb, men jag tycker det är en mycket bra öl som jag är glad att jag fått dricka igen (sjätte gången nu). Den var dock bättre på fat på SBWF än nu på flaska. Även Slottis hade kunnat vara lite bättre, framförallt hade jag föredragit något mer humlearom kontra beska, samt kanske att det fanns lite mer fruktiga drag.
Vinnaren i den här fighten visade sig till slut i glaset. Den med Slottis är helt slut medans för Nebb så är halva kvar. Slutbetygen blir: Nebb 3,8/5 och Slottis 4,0/5.
Frågan är hur Slottis skulle stå sig mot annat svenskt motstånd. Jag tror inte den hade tagit Drakens och det lilla jag provade av Thurbo DIPA imponerade verkligen. Anders kan nog vara en bra match, men min känsla är att Anders är strået vassare. Iallafall om Slottis får möta en ung och viril Anders, inte en förkyld gammal man. 
Mikkeller/Brill K:rlek Höst Vinter 2012 (33 cl flaska) %
Tidigare i år kom Mikkeller och Brill ut med en samarbetsbrygd som kallades K:rlek Vår och Sommar. Ölen brygdes hos De Proef och jag lyckades få tag på ett par flaskor via Martin på BS-forumet. En riktigt bra öl tyckte jag och jag hade även en del teorier om hur etiketten kom till. Framförallt har jag en teori om att ansiktet är en kombination av de personer som jobbar på Brill. Man har tagit glasögonen från en person, hakan från en annan och håret från en tredje. Till denna etikett gissar jag att inspiration har kommit från den nyanställda Vedrana Corluka. Eller en mix av flera.
Men nån som har bättre koll på etiketten får gärna skjuta mina teorier i sank.
- Stil: India Pale Ale
- Kostnad: 33,90 SEK
- Tillgänglig: Från den 1:a november och så långt lagret räcker.
- Artikelnummer: 11713
- Batchnr/bäst före/bryggdatum:
Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp
Utseende: 4/5
Redan när jag köpte den noterade jag en kraftig bottensats. Den var så pass att ölen fick stå och vila i över en vecka i kylen. Bottensatsen har inte helt lagt sig riktigt när jag häller upp och den skummar ordentligt. Tyvärr får jag inte plats med hela flaskan i glaset så ett tips är att ställa upp två glas bredvid varandra för att undvika att reta upp bottensatsen. Väl i glaset är det inga problem med utseendet, den ser väldigt inbjudande ut med sitt fluffiga ihållande skum som drar sig tillbaka och lämnar stora bitar på sidan av glaset och kratrar i mitten. Vätskan är orange färgad och disig.
Det blir ett litet avdrag för den stora bottensatsen som gjorde flaskan svår att hälla upp. Men annars hade det blivit full pott.
Doft: 8/10
Mycket frisk och fräsch doft med fokus på humle. Det är framförallt fruktig humle som slår igenom och jag anar bland annat persika i fruktkompotten. Det finns även en viss ton av tallbarr där i bakgrunden.
Smak: 7/10
Det första jag noterar är framförallt beskan, en aggresiv men ändå angenäm beska som lägger sig i gommen och vilar ett tag innan den försvinner vidare. Humlen hamnar något i skymundan
Munkänsla: 3/5
Kroppen är relativt lätt och kolsyran något för skarp. Men rullar man bara på glaset ett litet tag så blir munkänslan rätt bra.
Kommentar:
Den här når inte riktigt upp till samma nivå som Vår/Sommar. Framförallt är det smaken som inte känns lika humlig och frisk som t.ex. doften. Men trots att den inte lyckas leva upp till syskonets goda betyg så är detta en öl man bör prova.
Total: 3,8/5
Struise är inte vanliga på Systembolaget men den 4:e oktober dyker deras julöl upp i tre tappningar i en webblansering. Reservan delas nämligen upp i en Bourbon- och en portvins-lagrad variant. De två lagrade är från 2011 och den vanliga är från 2012. Vi fick aldrig prova dessa på Systembolagets provning för ölskribenter. Men som tur var så köpte jag en flaska vardera när jag var ute på min drömresa i höstas. Dessa flaskor köpte jag på Struises egna ölshop (och pub) i Brugges förra hösten. De är något äldre än de som släpps på Systembolaget så det finns en lagringsfaktor att beakta. Men om ni inte gillar dessa färska så kan ni ju alltid glömma bort de i källaren/förrådet ett tag.
Struise Tjeeses 2010 – 10%
Doften är riktigt härlig på denna, det är en massa olika aromer som slåss om uppmärksamheten men de paras mycket väl. Framförallt torkad frukt och kryddor, men jag noterar även portvinsaktig karaktär, eller vinöst skulle man kunna säga och det doftar nästan lite ekigt. Har denna ekfatslagrats? Smaken är väldigt lik doften, till en början så är det den torkade frukten som känns men sen kommer resten av aromerna på rullande band.
Det här var verkligen jättegott, en mycket välkomponerad öl och jag kan förstå varför bryggare Urbain utbrister “Tsjeeses, what a beer” när han dricker den.
Betyg: 4,4/5
Struise Tsjeeses Reserva 2010 – 10%
Liknande doft som i den vanliga Tsjeeses, men den känns inte lika sött murrig. Något mer värmande alkohol dessutom. Även smaken är något tunnare och känns något spritigare. Jag tycker portvinskaraktären är lite tydligare i smaken än den vanliga, men att den söta torkade frukten är mindre påtagliga. Överlag känns den tunnare än originalet och även något spritigare.
Även om jag låter negativ i stycket ovanför så är detta en riktigt bra öl, man blir inte direkt sugen på att ställa ned glaset och det är alltid ett bra tecken. Men som ni kanske förstod så föredrog jag originalet, fatlagringen har inte gett något extra till ölen tyckte jag.
Betyg: 4,1/5
Här kommer några fler korta recensioner av ölen som släpptes i början av juni på Systembolaget.
Napa Smith Cool Brew Hop Ale – 6,5% – 33 cl
Den har en rejält grumlig orange-brun vätska med ett litet skum. Doften domineras av kakor, digestive kex för att vara exakt och även en del humle i bakgrunden.
Även smaken har en del kakor, havre och digestive kex. Beskan är len men stark och sitter i ett tag. Humlearomen bakom kakorna är svår att bestämma, den är lite allmänt humlig, men jag tycker mig ana grapefruit och en fruktig humlearom.
En något udda öl med sin kakiga smak och doft men faktiskt trevlig att dricka.
Betyg: 3,3/5
Falcon Raw No 9 – 4,5% – 33 cl
Falcon ger sig på att göra lite udda öl. Det här ska vara en ofiltrerad lager som går under stilen Kellerbier på Ratebeer. På baksidan finns det en beskrivning av hur man ska hälla upp ölen. Jag följer beskrivningen så får vi se hur det går…
Som ni ser på bilden ovan är vätskan rejält grumlig och de första dropparna som kom ur flaskan hade en kornig och grynig jästfällning. Doften är sött brödig med sirap och nybakat bröd. Även smaken är mycket söt med framförallt en del brödiga toner. Den smakar lite som en öl som inte riktigt jäst klart än, lite som sötvört som fått en del alkohol.
Nja jag vet inte om det här funkar riktigt, jag gillar annars kellerbier men den här känns inte helt lyckad. Framförallt tycker jag den är för söt och hade gärna haft en annan jäst, med en annan smak. Samtidigt så går den att dricka och är bättre än de flesta andra produkter Falcon har, kan faktiskt vara den bästa de har. Men det säger iofs inte så mycket då de inte är direkt kända för att brygga kvalitetsöl.
Betyg: 2,6/5
Spendrups/Brutal Brewing Beervana – 4,5% – 33 cl
Jag provade denna på fat för några veckor sedan och då var den inte drickbar. Den luktade funky, lite som ett utedass och smakade vatten. Men sedan dess har det rullat in en del positiva omdömen om denna öl på nätet, så jag bestämde mig för att ge den en andra chans när den kom på burk på bolaget.
Doften är helt annorlunda jämfört med hur den var på fat, toalett-tonerna är borta och istället känner jag, hör och häpna, en del fruktig humle. Det är ingen kraftig doft men tillräckligt för att notera.
Även i smaken noterar jag en viss humlearom även om den är mycket svagare än i doften. Ett problem som kvarstår från andra Spendrups-produkter är att maltigheten inte känns naturlig, den blir nästan artificiell eller kemisk. Jag gissar att det beror på att man fuskar med jäsningen, men vet inte säkert. Beskan är relativt kraftig för stilen och inte helt behaglig men funkar. Överlag är ölet väldigt lättdrucket och mild, bra öl att dricka på sommaren med andra ord. Kanske är ett bra alternativ i bastun? Den låga ABV:n är en bonus i detta fall.
Låter jag positiv i mitt omdöme ovan? Ja det är nog för att jag förväntade mig något betydligt sämre i burken. Det här går faktiskt att dricka och jag tar hellre en sån här en än Sofiero. Men samtidigt så betalar jag hellre 5 kr mer och tar en S:t Eriks Pilsner eller liknande då det är stor skillnad i kvalité. Men vill man ha en billig öl på burk är detta ett klockrent alternativ.
Betyg: 2,6/5
I början av juni kom ett gäng nyheter på Systembolaget. Flera av dessa har jag redan recenserat i andra inlägg: Oppigårds Summer Pale Ale, Mohawk Unfiltered Lager och BrewDog IPA is Dead-serien. Nu kommer jag köra några kortare recensioner på de övriga ölen. Många av dessa finns fortfarande kvar på hyllorna.
Fullers London Summer Ale – 5% – 50 cl
Till utseendet påminner den främst om en lager med en klar gyllene vätska och ett stort vitt skum. Skummet lade sig snabbt och lämnade ytterst få spår på sidan av glaset.
Doften avslöjar dock att ölet inte är en lager, den har blommig och fruktig doft där jag noterar aprikoser, samt en något metallisk klang i bakgrunden. Smaken är mild och lätt, blommigheten kommer inte fram men den känns något fruktig. Den metalliska tonen återkommer även i smaken, dock är den inte särskilt dominant. När ölet värms upp så kommer även en lätt maltighet fram samt även en del blommiga aromer som jag kände i doften. Beskan är mild och inget man tänker på.
Det här kan nog funka som en törstsläckare i sommar, men jag tycker att Mohawks lager och framförallt Oppigårds Summer Pale Ale är bättre alternativ.
Betyg: 2,7/5
Slaapmutske Zomer – 4,5% – 33 cl
Den ser inte så upphetsande ut, men doften är desto intressantare. Redan när jag har näsan några cm ovanför glaset så känner jag en frisk citrus arom, när jag stoppar ned snoken i glaset så tycker jag den doftar lite vitvin-vinöst. Jag noterar även en kryddighet och en del bär och andra frukter, i bakgrunden tycker jag mig ana en del humle. Närjag låter glaset stå ett tag så blir humlen tydligare och tar över.
Kroppen är otroligt lätt och det känns lite som att man dricker kryddat vatten. Den smakar citrus och med en lätt kryddighet. Den är dock inte alls lika vitvinsvinös som jag upplevde i doften. Jag anar också en viss humlighet och beskan är relativt kraftig för en belgare. Dock så hade jag gärna haft en kraftigare maltbas i denna öl så att smakerna hade en bra grund att stå på, nu känns den lite fadd i smaken. Men den är ju lätt att dricka och slinker ned fort, kanske gör sig bättre när det är varmare, just nu hänger det regn i luften.
Edit: Jag provade att låta denna stå ett tag och då kom humlen fram i både smak och doft. Det är en amerikansk humlearom och den tar faktiskt över helt när ölet fått andas lite.
Betyg: 3,3/5
Blanche de Namur - 4,5% – 33 cl
Direkt när jag häller upp den så ser jag att det är en witbier (belgisk veteöl). Doften är kryddig och pepprig, med en lätt citrus arom. Smaken är mycket mild, men samtidigt fräsch och även här känner jag den där kryddigheten som är så vanlig i witbier.
En frisk och lättdrycken wit som är ett bra substitut till t.ex. Hoegaarden. Även denna funkar nog bra en varm sommardag, plus för att den har låg ABV dessutom.
Betyg: 3,3/5
Lördagen startade tidigt med en morgonpromenad runt området. Bl.a. var jag inne på Fisketorvet och kollade i mataffären där. De hade faktiskt ett rätt intressant utbud för att vara en mataffär. Jag bestämde mig för att avvakta med shoppingen tills på söndag då jag hade planer på att besöka Barley Wine under dagen. Men det var en jäkligt dålig plan då stora mataffärer tydligen har stängt på vissa söndagar i Danmark. Det låter helt galet och jag trodde att den danska tant jag frågade hade slagit i huvudet när jag återvände på söndag. Nåja, jag köpte till slut en hel del öl så det gick ingen fara på mig för det.
Efter en rejäl brunch-buffé (morgenmad-buffé verkade inte existera) inne på Fisketorvet så gick vi på en lång tur på stan, med start på Ströget. Målet var den lilla sjöjungfrun men på vägen stannade vi på Barley Wine. Även denna ölbutik överraskade med oerhört bra utbud och i princip samma priser som på Khioshk. Dock så stog inte majoriteten av ölen kallt som på Khioshk. De hade ett intressant system där ölsorterna var färgmarkerade och uppdelade i dedikerade hyllor. Det fanns en stout/porter hylla, en veteöls-hylla o.s.v. Det fanns även ett bord med nyheter. Riktigt skoj att kolla runt i men jag skulle gå långt under dagen och ville inte släpa på en fullastad ryggsäck, så det fick räcka med ett fåtal öl.
Efter shoppingen gick vi vidare mot lilla sjöjungfrun. Tanken var att stanna till vid någon schysst uteservering och ta en öl. Men Nyhavn var fullsatt och efter det var det rätt så tunnt längs vattnet.
Vi tog en sväng till Lilla Sjöjungfrun sen vände vi tillbaka in mot stan igen. På vägen sprang vi förbi en del historiska byggnader, bl.a. Kastellet, Amalienborg och här nedan ser ni Frederikskirken.
Vi var båda rätt så trötta så det fick bli ett pitstop på Den Tatoverede Enken. Den ligger nära både Ströget och Nyhavn men inne på en innegård och det är inte helt lätt att upptäcka. Denna pub fokuserar på belgisk öl, men det fanns en hel del annat också, bl.a. en del nya zeeländsk öl. Stället verkade riktigt trevligt och man kunde sitta på innergården och dricka öl, tyvärr var dock servicen även här väldigt seg trots att det knappt hade några besökare. Det fick bli en öl sen kände vi båda att det knorrade i magen och de hade inte öppnat köket än. Istället gick vi bort till Brewpub Copenhagen. Där blev det en oxkind med potatismos och stekt fläsk.
Jag har inte provat oxkind tidigare men det var riktigt gott, köttet föll väldigt lätt isär i stil med pulled beef. Till det så tog jag en provbricka med pubens egna öl, ni ser på tappkranarna nedan vilka det var. De flesta höll sig runt 3/5 stecket, det var bara Brewfather som stack ut åt fel håll med en kemisk och sliskig maltighet. Bäst var Ellington som var en riktigt trevlig porter.
Innan vi gick hem så gick vi förbi Lord Nelson. Det är en rätt sunkig pub (eller charmig, beroende på vem du frågar 
) som satsar på dansk öl. Det fanns dock riktigt trevlig öl i kranarna och här var servicen på tårna och serverade snabbt trots att det var fullt runt bardisken. Här provade jag bl.a. ett par öl från Warwik som är ett helt nytt bryggeri för mig. Tittar man på kommentarerna på RateBeer så verkar de ha problem med infektioner, men de två jag drack smakade helt ok.
Efter att jag druckit ur några öl bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. Det hade varit en lång men mycket bra dag. Vi fick några timmar till turistande på söndagen också.
Biere de Pier gjorde en lista över sina 10 favoriter på Systembolaget och nyligen fick jag även en kommentar från Magnus Tjäder att en sådan vore uppskattad. Nu när jag tittar tillbaka bland kommentarerna så ser jag att även Andreas Sandberg efterfrågat en sådan lista. Så det här är på tiden att jag publicerar. Listan innehåller öl som finns på hyllorna på bolaget eller går att beställa styckvis till alla bolag. Tillfälliga släpp eller öl som man måste besöka ett specifikt bolag för att få tag på ramlar således bort. Detta är öl som jag tycker är mycket bra och jag köper regelbundet. Listan är utan rangordning men med lite korta motiveringar, länken går till Systembolaget istället för Ratebeer så att ni lätt kan hitta eller beställa ölen. Jag kan ha glömt någon öl och ska försöka uppdatera listan när nya öl dyker upp eller preferenserna ändras. Denna lista återfinns även i top 10 tabben ovan.
Ruskigt bra belgare och en av mina favoriter även om jag får välja från all öl jag druckit.
Ett öl som jag aldrig blir trött på, varje gång jag dricker det så upptäcker jag något nytt. Att det dessutom förändras över tiden gör ju inte saken sämre.
Här skulle Weihenstephaner eller Franzizkaner lika gärna fått stå. Jag har en liten förälskelse i hefe-weizen och det händer att jag stoppar på mig någon extra flaska när jag går på bolaget, speciellt under sommartid. Att det blev Schneider beror på att valet oftast faller på den när jag handlar.
Ska jag ha en öl att sitta och njuta och sippa på så hamnar valet ofta på Yeti, en mycket stabil Imperial Stout och vi är priviligerade som har den på hyllorna över hela landet.
Jag blir lycklig varje gång jag ser den här på hyllorna och har aldrig köpt enbart en flaska, det blir alltid så många flaskor som jag känner att jag orkar bära. En öl som jag suger i mig som en svamp.
Den här var jag inte alls förtjust i när den kom, men sen har den växt för varje provning. Är jag sugen på humle med en kraftig beska så faller valet på denna. Jag ser alltid till att ha minst en flaska hemma.
Suröl är det dåligt av på bolaget, men här har vi en av hög klass. Suger det till i surtarmen så blir det minst en sån här flaska. Synd bara att Cantillon Kriek inte säljs längre.
En av de bästa porters jag provat, perfekt att slå upp ett par såna här man sak glo på engelsk fotboll eller käka en kladdkaka med grädde.
Den här har verkligen Jessica (och Sigtuna/Slottskällan) lyckats med, en välhumlad pilsner som man kan dricka många av.
Nytilkommen favorit, det är bara att hoppas att man kan fortsätta beställa denna styckvis ett bra tag framöver. Eller ännu bättre att den hamnar på hyllorna. Perfekt om man vill ha sig en dos humle.
Bubblare: Öl som jag köper, men som inte riktigt kvalificerar sig in på listan. Kan bli ändring på detta i framtiden.
Jag hade svårt att välja mellan denna och Schneidern, ja även Franzizkaner. Denna känns som fadern till alla hefe-weizen… iallafall de jag själv brygger eftersom jag köper deras jäst Det bör även nämnas att den alkoholfria varianten är riktigt bra.
Det här var min storfavorit under förra sommaren. Jag vet inte om jag fördruckit mig på den eller om den tappar när den inte är färsk, men jag har inte uppskattat den riktigt lika mycket de senaste gångerna. Med Amarillo på hyllorna i Örebro så lär jag inte köpa denna särskilt ofta.
Det här är en kalasbra öl om den är färsk. tyvärr hittar jag den så sällan färsk numera att jag nästan slutat köpa den.
Den här gick länge under min radar fram tills jag provade om den för några månader sedan. En mycket kompetent britt som jag gärna tar några pints av.
En öl som är väldigt bra men som jag köper alldeles för lite av för att den ska komma med på listan. Det får bli bättring på den biten i framtiden.
Mikkeller K:rlek (33 cl bottle) 5,5%
Denna öl har tagits fram tillsammans med importören Brill & Co. Jag vet inte riktigt vad bilden ska föreställa men jag har en teori om att det är delar av de som jobbar på Brill. Lite av deras kärleksbarn så att säga
Den har bryggts med kornmalt (Pale, Cara-hell, Pilsner), havreflingor och vetemalt. Humlesorterna är Columbus, Centennial, Nelson Sauvin, Citra och Simcoe.
.
Stil: American Pale Ale
Kostnad: 33,90 SEK
Tillgänglig: Privatimport via Brill & Co
Artikelnummer: 89887
.
Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp
Utseende: 4/5
Grumligt orange-gyllene med ett stort vitt skum som lämnade en grov skumgardin på sidan av glaset.
Doft: 8/10
En hel del citrusdoftande humle slår emot mig när jag sticker ner näsan i glaset. Jag känner även av en del fruktig och en uns gräsig humle i bakgrunden. Citra och Simcoe känner jag direkt, övriga humlesorter spelar lite andrafiolen i doften.
Smak: 8/10
Även här är det humlen som står i fokus. En lätt maltighet står som bas och sen står humledansarna på led redo för en tango. Citran har störst mustasch och insisterar hela tiden att dansa med dig trots att du föredrar en galant dam. Sen får man sig också en dans med både Columbus i tajta brallor och Nelson med uppknäppt skjorta. Det hela blir som en vild line dance med många olika typer av humlesorter. Det sitter också en kratig bitter jäkel i hörnet som är svår att bli av med.
Munkänsla: 4/5
Medel-fyllig kropp med en relativt len munkänsla.
Kommentar:
En rejält färsk och humlig APA där humlen drar åt lite olika håll. Beskan är stark och sitter i ett litet tag efter att man svalt. En riktigt trevlig APA som funkar perfekt nu när sommaren står för dörren. Speciellt om du vill dricka ett par stycken utan att trilla ur solstolen. Skulle jag vara negativ så kan man tycka att 33,90 SEK är lite dyrt när man kan få en Oppigårds Amarillo för 18,80 SEK. Men helt ärligt så är god öl värt de här pengarna och 15 kr hit eller dit spelar ingen roll. Denna är dessutom humligare än Amarillon och det är ju alltid skoj att blanda upplevelserna. Klart rekomenderat köp helt enkelt.
Total: 3,9/5
Påsken började riktigt bra med en löptur med brorsan som var på besök från Stockholm. Jag och brorsan har nämligen ingått ett vad med varandra. Jag ska klara att springa en sträcka på ca 7 km på 5 min/km tempo och brorsan ska klara 110 kg i bänk. Som ni kanske förstår så är vi lite olika byggda, han är lång och slank och jag är kort och bitig, så hade vi vänt på vadet hade det varit enkelt klarat. Men nu får vi kämpa om vi ska nå våra mål innan sommaren. Långfredagen bjöd på regn, snö och isande vindar, men det stoppade inte oss för att bege oss ut i löparspåret. Ett spår som var kladdigt och sankt med gropar och rötter, så det var rejält tungsprunget men förhoppningsvis var det ett givande träningspass.
När vi kom tillbaka till föräldrahemmet så bjöds det på påskmat och till det blev det givetvis öl. Jag skrev några korta omdömen som jag delar med mig av nedan, tyvärr blir det inga längre utlägg då jag var fullt upptagen med att socialisera.
Årets påskmatsöl blev Saint Landelin, jag tog med mig en flaska istället för en blomma. Varför ta med blommor när det finns öl? Min sambo håller för övrigt inte med
Saint Landelin Biere de paques – 6,5%
En lätt öl på flera sätt men med en tydlig ton av järn i både smak och doft som förstör ölet för mig. Den funkade som matöl till det varma på påskbordet men till det kalla så skar sig ölet mot framförallt sillen.
Betyg: 2,4/5
Stillwater Stateside Saison – 6,8%
En väldigt fruktig doft på denna. Smaken dominerades äpplen, men annars frisk och fräsch. En bra öl men prislappen på 129 kr känns hög, föredrar en Saison Dupont om jag får välja.
Betyg: 3,5/5
Nu åkte morsans choklad-tårta fram som var smällfull med högoktanig choklad av bästa klass. Då måste man ju slita fram en bra suris, valet föll på en Cantillon.
Cantillon Fou Fone – 5%
Den hade en syrlig doft med aprikos och liknande citrusfrukter. Mycket bra balans mellan syra och fruktighet. Funkade dessutom kalas till chokladtårtan och det hela blev ren njutning, klart bästa ölen vi drack denna kväll.
Betyg: 4,1/5
Stillwater Autumnal - 7,2%
Härlig doft och smak av torkad frukt, russin och äpplen. Mustig och trevlig att dricka. Återigen ett mycket bra öl.
Betyg: 3,7/5
North Coast Barell Aged Old Rasputin – 11,5%
Den här hade en intensiv doft och smak av choklad, whisky och en del kaffe, tillsammans med en kraftig restsötma. Till en början tyckte jag denna var riktigt bra, men ju mer jag drack desto mer insåg jag att det var för mycket whisky. Till slut kändes det som att de slagit i en stadig skvätt whisky direkt i flaskan istället för at ekfatslagra ölen. Överlag ett väldigt bra öl, men med en något misslyckad ekfatslagring.
Betyg: 3,8/5
Vi hade egentligen tänkt avsluta med Rasputin, men insåg att vi hade tid kvar och att det fanns öl kvar i kylen. Så det fick bli en till öl trots att det blir en något orättvis bedömning.
[Bild saknas]
Great Divide Smoked Baltic Porter – 7,5%
Den här var inte så rökig som jag förväntat mig. Den var nästan mer syrlig än rökig, annars var det en helt ok öl. Jag upplever den som relativt lätt, men det kan bero på att jag drack en Rasputin innan. Jag är förvånad över att den beskrivs som en mörk lager på Ratebeer.
Betyg: 3,3/5
I helgen provade jag ett par av nyheterna som kom i februari. Här får ni ett par korta recensioner.
De Ranke Hop Harvest – 6%
Disig gul vätska med ett stort fluffigt skum. Stickig doft av jäst och nyslaget gräs. Skarp och stark beska. Inte så mycket humle som jag väntat mig men det finns en hel del gräsig och örtig humle. Frisk och lätt att dricka.
Betyg: 3,3/5
Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest – 6,7%
Koppar-gyllene vätska med ett medel-stort smutsvitt skum. Fruktigt humlig doft med en del grapefruit, citrus och gran-toner. Stark occh trevlig beska som ligger kvar i gommen längre. Den här är packad med humle av varierad sort. Mycket trevlig IPA som man gärna sitter och smuttar på.
Betyg: 4/5
Three Amigos Smeden – 8%
Mörkbrun vätska med en lite rödaktig ton och ett litet ljusbrunt skum. Rökig doft på en bädd av chokladig malt. Liknande smak och jag gillar den rökiga tonen. Den är mer åt grill-röks hållet än åt rökta charkuterier eller torv-rök.
Betyg: 3,8/5
Fullers Brewers Reserve no3 – 9%
Tyvärr fick jag en infekterad flaska så jag avstår betygsättningen. Men här får ni vad jag hittade: Sur doft med en del funkiga toalett-toner. Smaken är inte lika syrlig men den har en del toalett och smör.
Betyg: x/5
Stone Vertical Epic 11.11.11 – 9,4%
Mörkt disig bärnstensfärgad vätska med ett litet smutsvitt skum. Kryddig doft med jäst, chili och kanel. Söt och kryddig smak med framförallt kanel och en viss chilihetta mot slutet som ligger kvar i gommen ett tag. Intressant öl, svårt att säga om jag hade gillat att dricka en hel flaska dock.
Betyg: 3,6/5
Mikkeller/Three Floyds Boogoop – 10,4%
Disig med en bärnstens-koppar-gyllene vätska och ett stort smutsvitt skum. Massiv humlearom i doften, mycket frukt, tropisk frukt, citrus och grapefruit. Liknande smak med en lätt och sött maltig kropp. Den här känns som att den ligger i gränslandet mellan en amerikansk barley wine och en östkust-DIPA. Men den är riktigt bra! Många förespråkar lagring för denna men jag tror den är bäst just nu och att den inte riktigt har den maltiga kroppen att klara längre lagring. Men vad boveten tillför? Ja det vet jag ärligt talat inte, svårt att säga när den är så här pass hårt humlad.
Betyg: 4,2/5
Recent Comments