När jag var i Köpenhamn i början på sommaren så köpte jag mig en flaska Mikkeller Dim Sum Beer. När jag väl kom hem så funderade jag på varför jag spenderade dyrbar plats i min väska på en öl som så här i efterhand inte lät så skoj. Men så kom jag på att det var själva grejen att prova den med asiatisk mat som sålde in den hos mig. Jag har tidigare provat vanlig industrilager till thaimat, t.ex. när jag var ute och reste  i Asien för ett par år sedan. Men har aldrig riktigt tyckt att industrilager funkar till t.ex. thaimat. Jag tycker iofs inte att industrilager passar till något egentligen.

Men åter till ämnet. Förra fredagen så körde jag och sambon lite asiatiskt tema på fredagsmyset, det blev Tom Ka Gai (kokosmjölkssoppa med kyckling) och vårrullar. Då passar det ju utmärkt att dricka denna öl. Ölet är för övrigt kryddat med citrongräs och koriander.

På sin egen hand så är ölen lätt kryddig, lite koriander och ganska lätt. När jag sen äter lite mat och dricker igen så upplevs ölen annorlunda. Det som nu framförallt framkommer är en rätt så söt maltighet. Tycker denna funkade riktigt bra till maten och jag tror det framförallt är chilihettan från maten som får ölen att förvandlas och nya aromer att lyftas fram.

Vad jag tyckte om ölen? Totalt får den hela 3,4/5. Förvånansvärt bra matöl faktiskt. Skulle helt klart kunna tänka mig den igen till nästa thai-kväll.

Imorgon provar jag en svensk öl med liknande kryddning. Så här i efterhand hade jag gärna provat båda flaskorna samtidigt, men nu blev det en dags mellanrum.

South Plains APA (50 cl bottle) 6,0%

Jag träffade Anders And Ale i Örebro för en vecka sedan och då fick jag bl.a. en flaska South Plains APA. South Plains Brewing Company är ett nytt bryggeri ifrån Malmö. Det är amerikanske Jeff som står bakom bryggeriet och tanken är att brygga öl för ölentusiaster. Låter lovande tycker jag. Denna öl blev tillgänglig i beställningssortimentet från den 1:a september, men finns även på hyllorna nere i Malmö (Limhamn, Mobilia och Kronprinsen).

.

Stil: American Pale Ale

Kostnad: 51,90 SEK (Detta var ett varuprov)

Tillgänglig: Lokal vara, finns på tre bolag i Malmö, men går att beställa styckvis till hela landet.

Artikelnummer: 89812

.

Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp

Utseende: 4/5

Den har en disigt bärnstensfärgad vätska med ett medelstort smutsvitt skum.

Doft: 8/10

Rejält humlig doft med aprikos, citrus, grapefruit och tallbar.

Smak: 8/10

Det första jag noterar är en kraftig men samtidigt behaglig beska. Samtidigt har den en rejäl humlearom med citrus, tallbarr, aprikoser och grapefruit. Lätt maltkropp som bara är tillräckligt för att lyfta fram humlen.

Munkänsla: 4/5

Kroppen är lätt, kolsyran ligger runt medel och munkänslan är len. Benfritt som morfar skulle sagt.

Kommentar:

Det här var en mycket trevlig bekantskap, en APA som är både god att dricka men samtidigt håller intresset uppe. Den känns något kraftigare än många andra APA:s på marknaden, men det gör mig absolut ingenting. Möjligtvis är beskan lite för kraftig kontra humlearomen som inte fullt ut lyckas matcha den. Men jag skulle gärna dricka fler glas av denna och det är ett gott betyg.

Dock bör man se över priset om man ska konkurrera på Systembolaget. Men som jag förstått det ska denna öl bryggas på det nya bryggeriet i Malmö i framtiden, den version jag provade var brygd på Amager. Vilket jag antar är en förklaring till priset då dansk öl brukar ligga runt 50-lappen i pris.

Hur som helst klart rekommenderad att beställa om ni gillar denna typen av öl.

Total: 3,9/5

Andra bloggare som tyckt till om South Plains APA:

Anders And Ale

Malt Humle Jäst och Vatten

Manker Beer

Ölrådet

Stronzo Walrus Punch (50 cl bottle) 7,0%

Stronzo är ett relativt nytt flygande bryggeri från Köpenhamn där Kristian Strunge står för recepten. Just denna öl är bryggd på Amager Bryghus. Den har humlats med Cascade, Amarillo, Simcoe, Citra och Nelson Sauvin.

.

Stil: India Pale Ale (IPA)

Kostnad: 51,90 SEK

Tillgänglig: Från den 1:a augusti och så länge lagret räcker. Finns bara på hyllorna på de tre största bolagen, men går att beställa styckvis till alla bolag.

Artikelnummer: 11736

.

Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp

Utseende: 5/5

Det bildas en stor skumkrona direkt när jag häller upp ölet så det tar ett tag att hälla upp, men när jag väl är klar bildar skummet såna där fina små kratrar som är så inbjudande. Vätskan är grumlig och mörkt koppar-orange.

Doft: 7/10

Riktigt friskt humlig doft, det är framförallt fruktiga aromer som slår igenom, en del citrus, grapefruit, aprikos och banan (?!). När vätskan värms upp så kryper även en del gräs fram.

Smak: 6/10

Jag får inte riktigt smakerna att gifta sig med varandra i munnen. Beskan är relativt skarp och ligger kvar länge i gommen.  De humlearomer som kommer fram är framförallt grapefruit och gräs, en sån där gräsig humlearom som kommer fram när ölen är mycket ung eller om det finns humle i fatet. Den påminner lite om dill, men det är inte korrekt.

Munkänsla: 3/5

Hyfsat len munkänsla, medeltjock kropp och låg mängd kolsyra.

Kommentar:

Den här IPA:n kör på lite som en bulldozer, det är inte mycket till finess utan mer råkraft med en kraftig och ihållande beska. Humlearomen får stå något i bakgrunden men den ändå upp en del plats. Dock så tycker jag inte riktigt den får ihop smakerna riktigt, vilket förvånar mig med tanke på att jag uppskattar samtliga humlesorter som ingår. Kan den vara lite för färsk? Bäst före är juni 2013, vilket inte känns galet ungt. Men jag har tidigare gjort hembrygder som haft dessa drag och efter några veckor har smakerna lagt sig till rätta och allt kommit på plats.

Även om jag låter negativ så funkar den väldigt bra att dricka och min flaska tog slut snabbt, men det finns betydligt bättre IPAs.

Total: 3,3/5

Den 2:a juni släpptes några öl från Amager. Jag har nu fått tummen ur och provat dessa. Båda finns fortfarande kvar på hyllorna ifall att ni inte hunnit köpa dem än.

Amager IPA - 7% – 50 cl

Den här drack jag förra året och var inte särskilt imponerad. För kraftig beska med för låg humlearom var det största problemet, men den hade också en tydlig smak av såpa som inte var så trevlig. Jag gav den till slut 3/5. Men i år verkar väldigt många tycka om den så jag tänkte att jag skulle ge den en ny chans.

Jag får direkt en söt klibbig doft av humle-kåda i snoken när jag sniffar på den. Humlen drar inte riktigt åt något specifikt håll.

Smaken är söt och maltig med en knäckig och kola-aktig maltighet. Humlen finns förstås där också och den drar åt tallbars hållet. Beskan är kraftig och sitter i ett bra tag.

Det här känns som en helt annan öl än det jag drack i 2011. Såpan är som bortblåst och den känns mycket mer humlearomatisk än förra årets version. Jag funderar på om jag fick en gammal flaska då eller om de ändrat i receptet. Visst är den inte överdrivet humlig nu heller och maltigheten har en tendens att gömma humlen något, men det finns mer än nog med humle för att göra den kul att dricka. Hur som helst en stabil IPA, speciellt om man gillar söta och maltiga varianter.

Betyg: 3,7/5

Amager Rye King - 7,7% – 50 cl

Nästa öl är dock en ny bekantskap och det är en stout brygd med en stor del (22%) råg. Väldigt alkoholstark för att vara en vanlig stout dessutom, lite mellan en stout och en Imp Stout.

Doften ringlar sig tung ur glaset och det första som möter mig är kaffe följt av mustigt hårt rågbröd. Jag känner också en pepprighet som jag associerar till råg från tidigare brygder. Även en del mörk choklad blandar sig i mixen. Mycket trevlig och inbjudande doft, bra så här långt.

Vätskan rinner som sammet ned för gommen och en härlig rostad kaffebeska efter sig i gommen. De smaker jag noterade i doften återkommer även i smaken men här känns de mer subtila och komplexa. Det finns en del restsötma där men det är inget man direkt tänker på, den känns varken särskilt söt eller särskilt torr.

Det här var en trevlig bekantskap måste jag säga. Mycket väl avvägda smaker och råg-malten gifter sig perfekt med de övriga maltsorterna, pepprigheten lyfts fram på ett bra sätt tillsammans med kaffet och den mörka chokladen. En mycket kompetent brygd och en av de bästa stouts jag provat.

Betyg: 4,1/5

Det här inlägget kommer vara fattigt på öl då pubar och liknande stänger ned på söndagar i Köpenhamn. Istället fick vi fokusera på turistandet under söndagen. Som tur var så fick vi ett riktigt kalasväder.

Jag började dagen som vanligt med en morgonpromenad, och direkt när jag kom ut noterade jag att det var en folksamling på andra sidan vattnet. Det visade sig att Köpenhamns maraton gick av stapeln denna dag. Vi hade sett en hel del löpare under helgen men tänkte då att danskarna nog är ett hurtigt folk. Jag gick bort och kollade på starten och gick sen tillbaka till hotellet för att dra av en frukost. Vi skippade även denna gång frukosten på hotellet då vi fått rådet att bruncherna på Fisketorvet var bättre. Efter frukost gick vi in mot stan med start på Ny Carlsberg Glyptotek.

Glyptoteket är ett stort museum som ligger granne med Tivoli.  Det är baserat på den danske bryggaren Carl Jacobsens samling av föremål och innehåller en stor mängd romersk, grekisk, egyptisk och etruskisk konst. Glyptoteket har gratis entré på söndagar. Nedan följer en del bilder:

Fontänen låg mitt i huset med glasfönster ovan, det var mycket varmt och fuktigt, precis som ett växthus.

Museet hade en fin samling egyptiska föremål. Man fick lite flashbacks till resan vi genomförde 2005, ja minus magsjukan då. Vi kände dock rätt fort att det blev för varmt att gå runt på museet, luften stog i princip stilla och vi bestämde oss för att gå vidare. Nästa stopp blev Christiansborg på Slottsholmen.

Riktigt maffigt när man kommer ut framför slottet. Dock så fattade jag inte varför de hade sand runt fontänen. Med värmen så kändes det som att gå runt i en öken.

I anslutning till slottet ligger det kungliga biblioteket. Här var det flera som låg och solade i parken. I fontänen rakt fram hade en ank-familj ett eget hus och hela poolen för sig själva. Kunglig ank-familj kanske?

Vart vi än gick så korsade maraton-löpare vår väg. Det var lite lurigt att ta sig fram och vi fick flera gånger springa med på banan för att komma över till andra sidan. De hade även en hel del event och uppträdanden längs vägen. Ruskigt imponerad av folk som tar sig an den här utmaningen, speciellt i stekande sol. Vi såg dock ett par som stupade av värmen.

Nu var det dags för vätskepaus och vi stannade till vid Nyhavn. Det var ett av få ställen som var öppet. Tydligen stänger det mesta på söndagar och det inkluderar pubar. Här kunde man få sig både en Weihenstephaner och en Nörrebro. Lite förvånad då jag hade förväntat mig enbart Carlsberg. Visserligen fanns Carlsberg överallt, man kunde t.o.m. köpa med sig en en-liters Carlsberg och två plastglas och sätta sig vart man ville längs kajen. Nu knorrade magen så vi tog oss norr om Ströget för att äta mat. Vi hade varit dåliga på att äta dansk mat på resan så vi avslutade med en klassiker: smörrebröd. Vi tog tre olika varianter som vi sen delade på. Ölet i glaset var en Jacobsen Saaz, inget att hurra över men funkade för tillfället.

Precis som vanligt var servicen seg även här. Att få in notan tog lika lång tid som att få in maten (trots att jag sa till tre ggr) så vi var försenade när vi skulle tillbaka till hotellet för att hämta väskorna. Så det fick bli racer-fart med två tunga väskor fyllda med öl. Vi hann dock med tåget och fick några minuter att pusta ut innan vi klav på. Nedan har ni de öl jag köpte på resan.

Köpenhamn var en riktigt trevlig upplevelse. God mat och massor med god öl, jag har fortfarande många pubar kvar att besöka och kan helt klart tänka mig att åka tillbaka. Vill man köpa med sig mycket öl så är tåget ett bra alternativ, det var relativt smidigt t.o.m. att åka från Örebro även då vi fick byta tåg 2-3 ggr. Dock så får man räkna med att det inte är en billig resa, öl i butik är dyrare än i Sverige, men något billigare eller samma på krogen. Sen bör man utrusta sig med gott tålamod då tempot är lågt i staden. Folk tar sig tid och stressar inte upp sig, kanske något man kan lära sig av när jag tänker efter.

Lördagen startade tidigt med en morgonpromenad runt området. Bl.a. var jag inne på Fisketorvet och kollade i mataffären där. De hade faktiskt ett rätt intressant utbud för att vara en mataffär. Jag bestämde mig för att avvakta med shoppingen tills på söndag då jag hade planer på att besöka Barley Wine under dagen. Men det var en jäkligt dålig plan då stora mataffärer tydligen har stängt på vissa söndagar i Danmark. Det låter helt galet och jag trodde att den danska tant jag frågade hade slagit i huvudet när jag återvände på söndag. Nåja, jag köpte till slut en hel del öl så det gick ingen fara på mig för det.

Efter en rejäl brunch-buffé (morgenmad-buffé verkade inte existera) inne på Fisketorvet så gick vi på en lång tur på stan, med start på Ströget. Målet var den lilla sjöjungfrun men på vägen stannade vi på Barley Wine. Även denna ölbutik överraskade med oerhört bra utbud och i princip samma priser som på Khioshk. Dock så stog inte majoriteten av ölen kallt som på Khioshk. De hade ett intressant system där ölsorterna var färgmarkerade och uppdelade i dedikerade hyllor. Det fanns en stout/porter hylla, en veteöls-hylla o.s.v. Det fanns även ett bord med nyheter. Riktigt skoj att kolla runt i men jag skulle gå långt under dagen och ville inte släpa på en fullastad ryggsäck, så det fick räcka med ett fåtal öl.

Efter shoppingen gick vi vidare mot lilla sjöjungfrun. Tanken var att stanna till vid någon schysst uteservering och ta en öl. Men Nyhavn var fullsatt och efter det var det rätt så tunnt längs vattnet.

Vi tog en sväng till Lilla Sjöjungfrun sen vände vi tillbaka in mot stan igen. På vägen sprang vi förbi en del historiska byggnader, bl.a. Kastellet, Amalienborg och här nedan ser ni Frederikskirken.

Vi var båda rätt så trötta så det fick bli ett pitstop på Den Tatoverede Enken. Den ligger nära både Ströget och Nyhavn men inne på en innegård och det är inte helt lätt att upptäcka. Denna pub fokuserar på belgisk öl, men det fanns en hel del annat också, bl.a. en del nya zeeländsk öl. Stället verkade riktigt trevligt och man kunde sitta på innergården och dricka öl, tyvärr var dock servicen även här väldigt seg trots att det knappt hade några besökare. Det fick bli en öl sen kände vi båda att det knorrade i magen och de hade inte öppnat köket än. Istället gick vi bort till Brewpub Copenhagen. Där blev det en oxkind med potatismos och stekt fläsk.

Jag har inte provat oxkind tidigare men det var riktigt gott, köttet föll väldigt lätt isär i stil med pulled beef. Till det så tog jag en provbricka med pubens egna öl, ni ser på tappkranarna nedan vilka det var. De flesta höll sig runt 3/5 stecket, det var bara Brewfather som stack ut åt fel håll med en kemisk och sliskig maltighet. Bäst var Ellington som var en riktigt trevlig porter.

Innan vi gick hem så gick vi förbi Lord Nelson. Det är en rätt sunkig pub (eller charmig, beroende på vem du frågar ) som satsar på dansk öl. Det fanns dock riktigt trevlig öl i kranarna och här var servicen på tårna och serverade snabbt trots att det var fullt runt bardisken. Här provade jag bl.a. ett par öl från Warwik som är ett helt nytt bryggeri för mig. Tittar man på kommentarerna på RateBeer så verkar de ha problem med infektioner, men de två jag drack smakade helt ok.

Efter att jag druckit ur några öl bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet. Det hade varit en lång men mycket bra dag. Vi fick några timmar till turistande på söndagen också.

Köpenhamn är en stad jag drömt om att besöka nu i ett par år. Framförallt öl-bröder från södra Sverige har lockat med de danska sevärdheterna som Ölbutikken, Mikkeller Bar, Fermentoren, Khioshk o.s.v. När det blev långhelg och vi samtidigt fick tag på kattvakt så gjorde jag och sambon slag i saken och tog tåget söderut. Eftersom jag inte åkte själv blev det inte fokus på öl, men jag lovar att det blev en del ändå.

Vi var lite sent ute med att boka hotell och fick således bo något utanför stan på Copenhagen Island Hotel. Det var dock nybyggt och fräscht med utsikten över hamnen så jag klagar inte, speciellt när stadsdelen Vesterbro låg på andra sidan järnvägen. Väskorna slängdes in på hotellet och jag nästan joggade till Vesterbro med en tom ryggsäck på ryggen. Första stopp blev Khioshk, en kiosk med överraskande bra utbud. Jag hade väldigt svårt att behärska mig då jag stog och dregglade över flaskorna i kylen, men eftersom jag skulle gå en bit till och även hade Ölbutikken på vägen så lyckades jag begränsa mig till en halvfull ryggsäck.

Det blev ett par öl att ta med samt att jag tog en To Öl Raid Beer och en pizza från Itzi Bitzi Pizza runt hörnet och satte oss i parken för att äta. Det här var ett tips från Pundarquartis på BS Forumet och det var ett mycket bra sådant. Riktigt härligt att sitta där i försommarvärmen och njuta av en god öl och pizza. För både ölen och pizzan höll väldigt hög klass. Ölen var väldigt färsk och friskt humlad med kraftig frukt och citrusarom.

Efter att vi ätit upp gick vi några kvarter till Fermentoren där jag tog en Croocked Moon meat Market. Fermentoren kändes nytt och fräscht samtidigt som den hade en mysighetsfaktor. Uteplatsen låg dock i en mycket kraftigt trafikerad korsning så det var lite högljutt att sitta där och dricka. Men jag antar att ljudet dämpas på sommaren när buskarna runt uteplatsen fått växa till sig lite. Meat Market var bra, men kanske lite för kraftig och rivig för att passa i solen.

Eftersom jag hade sambon med mig och skulle möta min brorsa med respektive senare på kvällen så fick det stanna vid en öl på Fermentoren. Istället gick vi vidare mot Ölbutikken för lite mer shopping. Tyvärr var det väldigt urplockat på Ölbutikken, det fanns inte ens hälften så mycket öl som på Khioshk och priserna låg 5-15% högre. Så det blev bara några flaskor och sen gick vi vidare mot Mikkeller bar.

Mikkeller bar höll vi på att springa förbi då det låg i en källarlokal, jag hade av någon anledning fått för mig att det var ett större ställe än det var. Men de hade gott om intressant öl på fat och jag hade gärna suttit där och smaskat i ett par timmar. Men vi var tvungna att röra oss tillbaka till hotellet för avlastning och tvagning, så det fick sluta med en öl. Det blev en Port Brewing Mongo, en mycket trevlig öl, men där jag tyckte bitterheten hade fått för stor vikt kontra humlearomen.

På vägen tillbaka sprang jag in på Khioshk och handlade så mycket öl som jag orkade bära. Jag kunde lätt konstatera att jag antingen behöver ta med min stora ryggsäck nästa gång eller så får jag skaffa starkare armar, för det fanns mer god öl att köpa.

Medans sambon gjorde sig fin så passade jag på att prova en av ölen jag köpte från Khisohk, de var fortfarande kalla från kylen. Det fick bli Beer Here White Cat, en välhumlad veteöl med Nelson Sauvin och det märktes att det var Nelson i flaskan. Dock så föll ölen mig inte riktigt i smaken vilket är konstigt då välhumlad veteöl är något av en favorit. Men det var något funky i den som störde för mig. Efter att jag druckit ur ölen så mötte vi upp brorsan och hans sambo utanför Tivoli.

När vi gick till Tivoli så såg jag något intressant på andra sidan staketet så vi satte fart mot den sidan så fort vi gått in på nöjesfältet. Det visade sig vara en bryggpub vid namn Faergekroen Bryghus.

De serverade sin egna ljusa och mörka lager och de var faktiskt helt ok. Jag hade förväntat mig något i stil med en Carlsberg eller liknande, men så illa var det inte. Den ljusa var frisk och fräsch och den mörka var något rivig men annars karamelligt maltig och ganska frisk.

Tyvärr var servicen extremt dålig, att få ett par öl serverade och sedan betala med kort tog mellan 15-20 minuter. Detta trots att de var tre personer som jobbade i baren och vi var de enda som skulle beställa. Vilket var synd för man satt riktigt bra vid vattnet. Tivoli var rätt så flashight och verkade riktigt trevligt men tyvärr kör de konserter på fredagar under sommaren och det var knökat med folk när bandet drog igång. Det var något danskt band vi inte hört talas om och vi tröttnade på att tränga oss runt så vi drog ut på stan istället. Vi gick en sväng längs Ströget och tryckte i oss en kebab/shwarma innan vi bestämde oss för att återvända till hotellet. En riktigt bra start på en trevlig helg. Det kommer 2 delar till om Köpenhamn de närmaste dagarna.

Mikkeller K:rlek (33 cl bottle)  5,5%

Denna öl har tagits fram tillsammans med importören Brill & Co. Jag vet inte riktigt vad bilden ska föreställa men jag har en teori om att det är delar av de som jobbar på Brill. Lite av deras kärleksbarn så att säga

Den har bryggts med kornmalt (Pale, Cara-hell, Pilsner), havreflingor och vetemalt. Humlesorterna är Columbus, Centennial, Nelson Sauvin, Citra och Simcoe.

.

Stil: American Pale Ale

Kostnad: 33,90 SEK

Tillgänglig: Privatimport via Brill & Co

Artikelnummer: 89887

.

Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp

Utseende: 4/5

Grumligt orange-gyllene med ett stort vitt skum som lämnade en grov skumgardin på sidan av glaset.

Doft: 8/10

En hel del citrusdoftande humle slår emot mig när jag sticker ner näsan i glaset. Jag känner även av en del fruktig och en uns gräsig humle i bakgrunden. Citra och Simcoe känner jag direkt, övriga humlesorter spelar lite andrafiolen i doften.

Smak: 8/10

Även här är det humlen som står i fokus. En lätt maltighet står som bas och sen står humledansarna på led redo för en tango. Citran har störst mustasch och insisterar hela tiden att dansa med dig trots att du föredrar en galant dam. Sen får man sig också en dans med både Columbus i tajta brallor och Nelson med uppknäppt skjorta. Det hela blir som en vild line dance med många olika typer av humlesorter. Det sitter också en kratig bitter jäkel i hörnet som är svår att bli av med.

Munkänsla: 4/5

Medel-fyllig kropp med en relativt len munkänsla.

Kommentar:

En rejält färsk och humlig APA där humlen drar åt lite olika håll. Beskan är stark och sitter i ett litet tag efter att man svalt. En riktigt trevlig APA som funkar perfekt nu när sommaren står för dörren. Speciellt om du vill dricka ett par stycken utan att trilla ur solstolen. Skulle jag vara negativ så kan man tycka att 33,90 SEK är lite dyrt när man kan få en Oppigårds Amarillo för 18,80 SEK. Men helt ärligt så är god öl värt de här pengarna och 15 kr hit eller dit spelar ingen roll. Denna är dessutom humligare än Amarillon och det är ju alltid skoj att blanda upplevelserna. Klart rekomenderat köp helt enkelt.

Total: 3,9/5

Förra måndagen så var jag och två polare på Bishops Arms i Örebro för att värma upp inför premiären mellan ÖSK och Åtvidaberg. Där provade vi bland annat Evil Twins Yin och Yang som BA tar 145 kr flaskan för. Det är en Imperial Stout och en Double IPA som det är meningen att man ska blanda. Jag provade dessa var för sig samt som en blandning. Båda ölen har brygts hos BrewDog. Nedan har ni mina kommentarer:

Evil Twin Yin – 10% (Imperial Stout)

Doften var fruktig med kaffe, mörk malt och choklad. Smaken påminde en hel del om doften men var även lätt rökig vilket jag inte väntat mig. Bra Imperial Stout men det är något speciellt med den som jag inte kan sätta fingret på. Är det fruktigheten som jag har svårt att greppa kanske? Nåja vi kör vidare.

Betyg: 3,8/5

Evil Twin Yang -10% (DIPA:n)

Den doftade sött och maltigt vinöst med en humlearom av tallbar och kåda. Även smaken söt och maltigt vinös med karamell kåda och tallbar. En väldigt maltig DIPA som drar åt en amerikansk barley wine. Men oavsett hur man klacificerar den så var den en väldigt bra öl och jag njöt av varje klunk. Bryggaren själv var dock inte lika övertygad och sågade sitt öl på ett humoristiskt sätt på sin Facebook-sida.

Betyg: 4,2/5

Nu var det dags att blanda ölen med varandra. Jag började med en vanlig 50/50 blandning, men använde bara en del av den öl jag hade kvar.

Evil Twin Yin-Yang - 10% (50/50-blandning)

Det här blev en väldigt intressant kombination. Den söta maltigheten parades väldigt bra med choklad och kaffe-aromerna. Kombinationen var klart bättre än Yin men aningen sämre än Yang. Det slutade faktiskt med att jag blandade resterande öl för att det blev en större mängd god öl än att dricka dem solo. En mycekt lyckad blandning som jag rekomenderar att man provar om man får chansen. Dock så kanske 145 kr/flaskan är lite väl dyrt för de flesta så passa på om ni får ett bra pris.

Betyg: 4,1/5

Inlägget började ju med fotboll och ni undrar kanske hur det gick i matchen? ÖSK såg ut som ett juniorlag och respektive försvar läckte som soll. Så det slutade med 3-4 förlust för ÖSK. Lite kul att få se så många mål på en match dock, tror inte jag sett det live sen Kubas glansdagar.

Braunstein Organic Wheat (33 cl bottle) 6,5%

Denna kommer på Systembolaget den 2:a april, jag har fått detta exemplar som varuprov av Galatea. Som ni kanske märker så har jag plockat fram den gamla provningsmallen jag tog fram för nått år sedan. Jag tröttnade på den då, får se om den funkar bättre nu.

.

Stil: Hefe-Weizen

Kostnad: 17,90 SEK

Tillgänglig: Från den 2:a april

Artikelnummer: 1599

.

Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp

Utseende: 4/5

Rejält grumlig vätska med ett stort fluffigt och krämigt skum. Jag noterade efter att jag hällt upp den att det satt bottensats på sidan av glaset (flaskan har legat ned) och det mesta måste ha följt med ner i glaset. Detta kan förklara varför ölet är så grumligt. Jag gillar annars grumlig öl, men det här var nog snäppet för grumligt, annars hade det blivit 5/5.

Doft: 7/10

Kraftig doft av skumbanan, jäst och en frisk kryddighet. Lite mer och mustigare doft än jag är van vid mot andra hefe-weizen.

Smak: 7/10

Doften lurade mig att tro att även smaken skulle vara kraftigare än vanligt men den är faktiskt mer i linje med andra veteöl. De klassiska tonerna av skumbanan och jäst finns där tillsammans med en frisk ton av citrus, dock inte samma kryddighet som t.ex. Weihenstephaner.

Munkänsla: 4/5

Kolsyran är relativt låg för stilen vilket jag personligen uppskattar, den är fullt drickbar direkt ur flaskan utan att det sprutar kolsyra ur näsa och öron. Kroppen är relativt tjock och munkänslan är mycket len. Känns riktigt bra i gommen.

Kommentar:

Det här är en väldigt bra veteöl och en av de bästa icke-tyska jag provat. Jag tycker inte att den riktigt slår de bästa tyskarna på fingrarna, men vill man ha något lite annorlunda så funkar denna alldeles utmärkt. Den har inte samma typ av jästiga kryddighet som de tyska varianterna som är mer likartade. Det kan också vara läge att ha denna ståendes i kylen så att bottensatsen hamnar i botten och man kan sen välja hur och när den ska tillsättas i ölen.

Total: 3,4/5