Black Isle Jocktoberfest (50 cl flaska) 6,2%
Den här släpptes i början av september på Systembolaget. Ölen togs fram till Jocktoberfest som är en ölfestival som Black Isle anordnar varje år (eller iallafall i år).
- Stil: Oktoberfest/Märzen
- Kostnad: 24,90 SEK (Detta var dock ett varuprov)
- Tillgänglig: Från den 1:a september och så långt lagret räcker.
- Artikelnummer: 11206
- Bäst före/batchnr/bryggdatum:
Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp
Utseende: 3/5
När jag håller upp den mot ljuset så ser jag att den har en vätska som ligger mellan rubin-röd och bärnsten. Skummet har stora bubblor och är lätt smutsvitt med en brun nyans.
Doft: 6/10
Doften är mild med lite torkade bär, nypon, en viss blommighet och en lätt fruktighet.
Smak: 6/10
Mild smak, en del frukt, torkad och mogen frukt samt en lätt karamellig maltighet. När jag värmer upp glaset så sprirar smakerna fram tydligare.
Munkänsla: 4/5
Medel till tjock vätska med en relativt len munkänsla.
Kommentar:
Den här tycker jag var betydligt trevligare nu när den inte tampas med 39 andra öl om mina smaklökar. Den känns verkligen brittisk med sin fruktiga och blommiga doft och smak. Det känns inte riktigt som en oktoberfestöl, men det vet jag inte om den försöker vara heller. Däremot känns den väldigt höstig. Funkar bra som värmare nu när regnet slår mot rutorna.
Total: 3,1/5
I början av juni kom ett gäng nyheter på Systembolaget. Flera av dessa har jag redan recenserat i andra inlägg: Oppigårds Summer Pale Ale, Mohawk Unfiltered Lager och BrewDog IPA is Dead-serien. Nu kommer jag köra några kortare recensioner på de övriga ölen. Många av dessa finns fortfarande kvar på hyllorna.
Fullers London Summer Ale – 5% – 50 cl
Till utseendet påminner den främst om en lager med en klar gyllene vätska och ett stort vitt skum. Skummet lade sig snabbt och lämnade ytterst få spår på sidan av glaset.
Doften avslöjar dock att ölet inte är en lager, den har blommig och fruktig doft där jag noterar aprikoser, samt en något metallisk klang i bakgrunden. Smaken är mild och lätt, blommigheten kommer inte fram men den känns något fruktig. Den metalliska tonen återkommer även i smaken, dock är den inte särskilt dominant. När ölet värms upp så kommer även en lätt maltighet fram samt även en del blommiga aromer som jag kände i doften. Beskan är mild och inget man tänker på.
Det här kan nog funka som en törstsläckare i sommar, men jag tycker att Mohawks lager och framförallt Oppigårds Summer Pale Ale är bättre alternativ.
Betyg: 2,7/5
Slaapmutske Zomer – 4,5% – 33 cl
Den ser inte så upphetsande ut, men doften är desto intressantare. Redan när jag har näsan några cm ovanför glaset så känner jag en frisk citrus arom, när jag stoppar ned snoken i glaset så tycker jag den doftar lite vitvin-vinöst. Jag noterar även en kryddighet och en del bär och andra frukter, i bakgrunden tycker jag mig ana en del humle. Närjag låter glaset stå ett tag så blir humlen tydligare och tar över.
Kroppen är otroligt lätt och det känns lite som att man dricker kryddat vatten. Den smakar citrus och med en lätt kryddighet. Den är dock inte alls lika vitvinsvinös som jag upplevde i doften. Jag anar också en viss humlighet och beskan är relativt kraftig för en belgare. Dock så hade jag gärna haft en kraftigare maltbas i denna öl så att smakerna hade en bra grund att stå på, nu känns den lite fadd i smaken. Men den är ju lätt att dricka och slinker ned fort, kanske gör sig bättre när det är varmare, just nu hänger det regn i luften.
Edit: Jag provade att låta denna stå ett tag och då kom humlen fram i både smak och doft. Det är en amerikansk humlearom och den tar faktiskt över helt när ölet fått andas lite.
Betyg: 3,3/5
Blanche de Namur - 4,5% – 33 cl
Direkt när jag häller upp den så ser jag att det är en witbier (belgisk veteöl). Doften är kryddig och pepprig, med en lätt citrus arom. Smaken är mycket mild, men samtidigt fräsch och även här känner jag den där kryddigheten som är så vanlig i witbier.
En frisk och lättdrycken wit som är ett bra substitut till t.ex. Hoegaarden. Även denna funkar nog bra en varm sommardag, plus för att den har låg ABV dessutom.
Betyg: 3,3/5
Det här inlägget föll mellan stolarna och har egentligen varit redo för publicering i flera veckor. Men bättre sent än aldrig när man pratar om god öl 
Thornbridge Raven Black IPA - %
Riktigt trevlig doft, en blandning av mörk mustig malt och humle. Jag noterar bl.a. gräsig och fruktig humle tillsamans med lite grape. Malten bidrar med en del choklad, men inte så värst mycket rostade toner, det är en mer murrig maltighet. Smaken är liknande den är framförallt humlearomatisk med citrus och grapfruit, jag tycker även den är har en del tallbar och gräs. Sen står allt stabilt på en chokladigt maltig bas.
Den här var riktigt bra tyckte jag. Thornbridge har lyckats para ihop den mörka malten med humlearomen på en mycket bra sätt. Ölen är intressant och lättdrucken på samma gång.
Betyg: 4/5
Thornbridge Bracia – 10%
Stor överraskning när jag luktade på denna, för den luktade kraftigt som tuggumit Jenka. Jag var tvungen att sniffa flera gånger för att kolla så att jag inte fått en stroke och tappat luktsinnet helt. Men övriga runt bordet bekräftade vad jag kände. Jag funderar på om det är kastanj honungen som skapar denna doft. Smaken var annorlunda med mustig mörk malt, choklad och valnötter. En svårbedömd öl det här, jag vet inte om jag gillar det eller mest tycker att det är intressant. Det får bli ett mellanting.
Betyg: 3,6/5
Lost Dog – 11,5%
Den här har fått lite delade recensioner, vissa tycker den är för tunn och spritig och vissa tycker att det är en trevlig öl att sippa på. Jag provade den tillsammans med några bekanta och även där gick åsikterna isär. Jag håller med båda lägren, den är för tunn och spritig, men den är samtidigt trevlig att sippa på. Jag tror att den hade blivit mycket bättre med en tjockare vätska och högre restsötma för att parera spritigheten. Kanske även korrigera något träfatslagringen. Jag vet inte om den senaste tidens besvikelser på BrewDogs öl gjort att jag sänkt mina förväntningar, men denna var i slutändan helt ok.
Betyg: 3,5/5
Biere de Pier gjorde en lista över sina 10 favoriter på Systembolaget och nyligen fick jag även en kommentar från Magnus Tjäder att en sådan vore uppskattad. Nu när jag tittar tillbaka bland kommentarerna så ser jag att även Andreas Sandberg efterfrågat en sådan lista. Så det här är på tiden att jag publicerar. Listan innehåller öl som finns på hyllorna på bolaget eller går att beställa styckvis till alla bolag. Tillfälliga släpp eller öl som man måste besöka ett specifikt bolag för att få tag på ramlar således bort. Detta är öl som jag tycker är mycket bra och jag köper regelbundet. Listan är utan rangordning men med lite korta motiveringar, länken går till Systembolaget istället för Ratebeer så att ni lätt kan hitta eller beställa ölen. Jag kan ha glömt någon öl och ska försöka uppdatera listan när nya öl dyker upp eller preferenserna ändras. Denna lista återfinns även i top 10 tabben ovan.
Ruskigt bra belgare och en av mina favoriter även om jag får välja från all öl jag druckit.
Ett öl som jag aldrig blir trött på, varje gång jag dricker det så upptäcker jag något nytt. Att det dessutom förändras över tiden gör ju inte saken sämre.
Här skulle Weihenstephaner eller Franzizkaner lika gärna fått stå. Jag har en liten förälskelse i hefe-weizen och det händer att jag stoppar på mig någon extra flaska när jag går på bolaget, speciellt under sommartid. Att det blev Schneider beror på att valet oftast faller på den när jag handlar.
Ska jag ha en öl att sitta och njuta och sippa på så hamnar valet ofta på Yeti, en mycket stabil Imperial Stout och vi är priviligerade som har den på hyllorna över hela landet.
Jag blir lycklig varje gång jag ser den här på hyllorna och har aldrig köpt enbart en flaska, det blir alltid så många flaskor som jag känner att jag orkar bära. En öl som jag suger i mig som en svamp.
Den här var jag inte alls förtjust i när den kom, men sen har den växt för varje provning. Är jag sugen på humle med en kraftig beska så faller valet på denna. Jag ser alltid till att ha minst en flaska hemma.
Suröl är det dåligt av på bolaget, men här har vi en av hög klass. Suger det till i surtarmen så blir det minst en sån här flaska. Synd bara att Cantillon Kriek inte säljs längre.
En av de bästa porters jag provat, perfekt att slå upp ett par såna här man sak glo på engelsk fotboll eller käka en kladdkaka med grädde.
Den här har verkligen Jessica (och Sigtuna/Slottskällan) lyckats med, en välhumlad pilsner som man kan dricka många av.
Nytilkommen favorit, det är bara att hoppas att man kan fortsätta beställa denna styckvis ett bra tag framöver. Eller ännu bättre att den hamnar på hyllorna. Perfekt om man vill ha sig en dos humle.
Bubblare: Öl som jag köper, men som inte riktigt kvalificerar sig in på listan. Kan bli ändring på detta i framtiden.
Jag hade svårt att välja mellan denna och Schneidern, ja även Franzizkaner. Denna känns som fadern till alla hefe-weizen… iallafall de jag själv brygger eftersom jag köper deras jäst Det bör även nämnas att den alkoholfria varianten är riktigt bra.
Det här var min storfavorit under förra sommaren. Jag vet inte om jag fördruckit mig på den eller om den tappar när den inte är färsk, men jag har inte uppskattat den riktigt lika mycket de senaste gångerna. Med Amarillo på hyllorna i Örebro så lär jag inte köpa denna särskilt ofta.
Det här är en kalasbra öl om den är färsk. tyvärr hittar jag den så sällan färsk numera att jag nästan slutat köpa den.
Den här gick länge under min radar fram tills jag provade om den för några månader sedan. En mycket kompetent britt som jag gärna tar några pints av.
En öl som är väldigt bra men som jag köper alldeles för lite av för att den ska komma med på listan. Det får bli bättring på den biten i framtiden.
Det här blir den sista och avslutande delen om Cardiff-resan, klicka på länkarna för respektiva del: Del 1 och Del 2.
Jag sov som en gud på hotellet, jäkligt skönt att slippa katter som väcker en klockan 05:00 på morgonen. Resten av dagen gick åt till arbete men när arbetsdagen var slut så hade jag lite tid på mig att besöka pubar innan vi skulle träffas vid City Arms för avmarsch mot Millenium Stadium och kvällens middag. Jag duschade på två röda och nästan joggade bort till nästa pub på min lista. Det var Rummer Tavern som jag fick tips om på City Arms kvällen innan, en av deras bartender satt nämligen i baren som gäst när jag var där . Den bartendern sprang jag för övrigt på lite överallt i stan, tror inte han gjorde annat än jobbade eller satt som gäst i diverse barer. Denna pub finns inte med på Ratebeer och det förstår jag inte då det är en av de bästa jag besökte under min korta vistelse, det står mellan Rummer Tavern och City Arms, som båda var kalasbra.
Hela puben är smal och avlång och baren ligger längst in, jag tror även det fanns en övervåning men jag var aldrig där uppe. Puben verkar vara en av få fria barer i centrala Cardiff (City Arms och Zero Degrees var de andra två), alltså pubar som inte ägs eller har ett samarbete med Brains. Här fanns det en hel del skoj att prova, men jag ska inte tråka ut er genom att rabbla öl som ni antagligen inte provat eller kommer prova. Istället går jag direkt in på guldklimpen.
Ett öl stack ut ur mängden och det var Sunbeam från Banks’s Park Brewery. Det är en golden ale som bryggts med Citra och Nelson Sauvin. Det gav en rejält frisk och humlig öl som parades väl med den engelska ölstilen och skapade en oerhört lättdrucken sommaröl. Det här var utan konkurrens den godaste real ale jag druckit och det slutade med att jag kom tillbaka inte bara en gång utan två enbart för att dricka denna öl. Jag har länge funderat på hur en real ale skulle smaka med rejäla humlegivor och här fick jag svaret. Det var framförallt Citran som slog igenom med sin citrus och fruktiga ton med tropiska frukter. Ruskigt god, jag hoppas att jag får chansen att prova den igen. Betyget slutar på 4/5, mycket möjligt att det hade fått mer om jag provat den lite till, den föll mig mer och mer i smaken. Känns som att jag fick chansen att prova denna färsk när jag jämför kommentarerna på Ratebeer. Det här är den bästa real ale jag någonsin druckit.
Jag hann med några ytterligare smakprov innan jag var tvungen att jogga vidare till City Arms. Väl där så märkte jag att stället var nästan fullt och stämningen på topp. Jag stegade direkt fram till baren och letade efter nyheter, tyvärr hittade jag inget så det fick bli ett par favoriter från kvällen innan. Jag började med Titanic som jag skrev om i del 1 och hamnade nästan omgående i samtal med en lokalbo. Vi snackade öl och det blev så pass intressant att jag helt missade att mina kollegor gick till middagen på Millenium Stadium. som tur var så visste jag vägen in och hann till middagen i sista sekund.
Under middagen träffade jag en dansk kollega som visade sig vara ölentusiast med Mikkeller Bar som favoritställe. Det tog inte lång stund för oss att komma fram till att vi måste ta en pubrunda. Jag hade redan besökt nästan alla ställen jag tänkt besöka innan jag reste till Cardiff (plus några extra) så det blev mest en favoritrunda där jag visade han runt på de bästa krogarna. Vi gick dock på Cardiff Cottage som jag fick tips om av en lokalbo. Dock så var detta en nästan ren Brains pub och de hade inte direkt något intressant (Brains öl hittade man i princip överallt). Vi tog en öl på varje ställe innan det var dags för sängen igen. Kul att träffa en ölentusiast, det hade jag inte räknat med innan resan.
Sista dagen hade jag ett par timmar fritid och passade då på att gå runt lite i staden under dagtid och turista lite. Jag gick dock tillbaka till The Goats Major då jag kände att jag inte helt gett det stället en chans. Medans jag stog där och drack öl så började jag snacka med en gubbe som verkade vara stammis på stället. Vi hade en del intressanta diskussioner och han konstaterade bland annat att amerikansk öl aldrig går hem i Cardiff, jag minns dock inte exakt varför. Det var bara blaskig lager som gällde i sånt fall sa han och sneglade på flaskorna med Budweiser med avsmak i blicken.
Jag hann även med en snabbvisit på en delikatessbutik (Madame Fromage) som hade några intressanta öl från Pen-lon Cottage som jag shoppade innan jag joggade bort till flyg-taxin. De hade bara tre flaskor, som jag köpte och det kommer en recension på bloggen senare.
´
Jag hann även med att turista lite och nedan har ni lite blandade bilder från Cardiff:
Kyrkan ovan låg mitt i stan och jag använde det ofta som riktmärke när jag sprang mellan pubarna.
Kyrkan ovan vet jag inte vad det är, den såg gammal ut så jag tog ett kort 
Det fanns enormt mycket affärer och små gallerior överallt i Cardiff. Här ser ni en av huvudgatorna som ledde fram till slottet.
Som ni ser på denna bild.
Inne i slottet fanns det ytterligare ett slott. När jag var här så kunde man betala 12 pund för att gå vidare in på slottsgården men då jag bara hade en kvart på mig kändes det inte värt det.
Cardiff var ett överraskande trevligt resmål, jag hade i princip inga förväntningar alls men blev mycket positivt överraskad av ölutbudet. Jag startade den här serien med att min tro till Brittisk öl skulle återställas och det måste jag säga att den gjorde med denna resa. Jag startade min “öl-karriär” i England och har återvänt flera gånger för att dricka fantastisk öl. Då har jag haft förmånen att bli guidad till de bästa pubarna och den bästa ölen av några bekanta som bor utanför Oxford. Men senast när jag var i London gick jag runt med min sambo och fokus låg inte på annat än att hitta god öl. Resultatet blev att jag mest drack smaklöst blask och jag började ifrågasätta om jag fortfarande gillade brittisk öl över huvudtaget. Men på den här resan har tron till Brittisk öl återställts till fullo.
Nu var det några dagar sedan ni läste Del 1 i min resa till Cardiff i Wales. Jag hade precis lämnat City Arms och skulle bara ta en öl till innan jag gick tillbaka till hotellet. Min plan sprack ganska omgående och snart förstår ni varför. Redan när jag kom runt hörnet så insåg jag att det här var en lite udda pub för att vara Storbrittanien. Utsidan såg ut som en blandning mellan en club, en grekisk restaurang och någon form av industri.
Insidan var industriell med högt i tak, mycket borstat stål och i bakgrunden var hela tiden bryggverket närvarande. I bilden nedan ser ni bryggverket till höger bakom den centrala baren (det fanns en till på övervåningen) och till vänster ser ni lagringstankarna.
Var det någon som såg kylen längst ner till höger i bilden ovan. Ja den är fylld med 5-liters party kegs som man kunde köpa med hem. Tyvärr kommer jag inte ihåg priset, men jag gillar initiativet.
Snyggt designade tappkranar, det fanns flera exakt likadana vid varje bar så man behövde inte gå runt baren och titta efter godbitar. Vilket jag iofs uppskattar när jag besöker en pub.
Jag såg flera öl jag var intresserade av men bestämde mig till slut för att prova deras Pale Ale som skulle vara i amerikansk stil. Bartendern noterade då att jag stog och tog anteckningar och vi började prata. Det slutade med att han slängde upp deras provningsbricka som egentligen kostade 3,5 pund men som han bjöd på. 3,5 pund är dock ett väldigt bra pris för 7 glas med öl.
Zero Degrees Wheat Ale – 4,2% – Till en början hade denna på tok för hög mängd kolsyra, jag var tvungen att dricka ur lite och sen rulla på glaset för att få bort det mesta. Men när kolsyran väl var nere på en mer normal nivå så kom de klassiska veteölssmakerna fram med skumbanan etc. Dock var den ganska mild, troligtvis inspirerad av amerikanska veteöl snarare än tyska. Enligt texten på Ratebeer bryggs denna som antingen hefe-weizen, amerikansk wheat ale eller belgisk wit. – Betyg: 2,3/5
Zero Degrees Pale Ale – 4,6% -Den här påminde lite om en Sierra Nevada Pale Ale men med del blommiga toner, eller en del engelska toner vore nog en bättre beskrivning. Annars var det humlen som dominerade med grapfruit, citrus, tallbar och frukt-aromer. – Betyg: 3,4/5
Zero Degrees Pilsner – 4,8% – Frisk och fräsch pilsner med en hint av citrus och gräsig humle. Något för lätt för min smak, men tror denna skulle gå hem bland lager-älskare. – Betyg: 2,8/5
Zero Degrees Mango – 4,2% – Fruktig öl med smak och doft av mango och en del blandade tropiska frukter. Ganska uppfriskande och funkar säkert bra en varm sommardag. – Betyg: 2,9/5
Zero Degrees Elderflower - 4,2% – Den här var inte uppfriskande som Mango-ölen jag provade innan. Doften var lite funky med toalett-toner, men det var inget fel på smaken som var blommig med framförallt fläder. – Betyg: 2,3/5
Zero Degrees Cider – 4,5% – Jag är som sagt ingen stor cider-drickare så ni får ta mina åsikter med en nypa salt. Men det här var en frisk cider med smak av färsla äpplen och äppel juice. Frisk och fräscht men inte riktigt min grej. – Betyg: 2,7/5
Zero Degrees Black Lager – 4,4% – Rejält maltig lager med toner av mörkt bröd och frukt. Riktigt trevlig smak på denna. – Betyg: 3,4/5
Nu när jag betygsätter ölen på Ratebeer så noterar jag att många av dessa ligger rätt så lågt jämfört med liknande öl. När jag läser kommentarerna så ser jag att många fått infekterade smakprov på festivaler och dylikt. Men jag tror även att det finns ytterligare en anledning. Jag snackade en del med folk som bor i Cardiff och flera verkade inte tycka om ölen på Zero Degrees. Detta skulle kunna bero på att den öl de brygger är väldigt olik vad de andra pubarna i stan serverar. Där är det i huvudsak brittiska ölstilar medans Zero Degrees sneglar mot övriga Europa och USA. Själv så kände jag givetvis igenom mig i ölen eftersom det är denna typ av öl man får tag på i Sverige. Överlag tyckte jag det var kul att prova ölen, vissa var rätt bra medans andra var lite tveksamma.
Jag drack aldrig ur mina glas då det började bli sent och jag ville vara pigg dagen efter. Jag tackade för smakproven och gick en promenad. Alldeles i närheten ligger the Prince of Wales som är en gammal teater som byggts om till pub. Väldigt spännande miljö att dricka öl i, dock så hade de inget spännande så jag gick bara runt en sväng och tittade på lokalerna.
Mitt i lokalen hade de byggt en trappa och när man vände sig om kunde man se delar av sittplatsläktaren. Där det tidigare var en scen stog det nu en bar på andra våningen.
Efter detta gick jag tillbaka till hotellet, men jag skulle få två dagar till i Cardiff innan det var dags att åka hem igen och den bästa ölen var inte drucken än. Dagen efter drack jag vad som kan ha varit den bästa real ale jag någonsin provat…. mer om det i nästa del.
Förra veckan var jag i Cardiff och spanade in det Walesiska publivet. Som ni kanske minns så hade jag en smått misslyckad resa till London förra året. Eller helt misslyckad var den inte, vi hade det riktigt trevligt, men jag åkte dit med sambon och det blev inte fokus på bra öl. Istället blev det mycket smaklöst blask. Jag hade nästan trott att jag förstört mina smaklökar vilket skulle varit tråkigt då jag alltid uppskattat att resa till England och dricka öl. Men på den här resan till Wales skulle jag få återställa min tro till brittisk öl.
Det ni behöver veta innan ni läser om resan är att publivet i Cardiff domineras av det lokala Brains Brewery. Bryggeriet ligger vid centralstationen och de flesta pubar är Brains-pubar.
Jag flög ner på tisdagen och eftersom Wales ligger en timma efter Sverige så var jag på plats på första puben redan klockan 18:00. Jag hade kontaktat Simon Martin från Real Ale Guide och han tipsade bl.a. om The Goat Major och City Arms. Eftersom The Goat Major hade en meny på sin hemsida så började jag där. Tyvärr hade de precis stängt köket men jag fick ett tips par av bartendern om pubar med bra mat i närheten.
Det fick bli The Old Arcade som jag redan hade satt upp på min ölkarta (tog pubarna från Ratebeers lista). Jag beställde en ‘Steak and Ale Pie’ som var gjord på Brains Dark, till detta drack jag givetvis Brains Dark (3/5). En helt ok öl att starta resan med, mörk i färgen och mörkt maltig smak med en något torr avslutning. Väldigt mild men också väldigt len och fin.
Den gick ner fort och nästa öl blev Brains Rev. James (2,7/5), en ganska intetsägande öl, brödigt maltig med en blommig ton. Ölen var så här långt inte så upphetsande, men jag gillade “pajen”, som egentligen var mer som en gryta med smörbrödslock. Gött med rejäl pubmat hur som helst.
Efter att jag ätit klart gick jag tillbaka till The Goat Major då jag noterat något intressant. De hade nämligen Brains SA (3,1/5) på självrunna fat och nu började det ta sig. Brödigt maltig med en ton av blommor, engelsk jäst och en humlig avslutning. De hade inget mer intressant på The Goat Major denna kväll, mest en massa Brains som jag visste att jag kunde prova senare, så jag gick vidare.
Nästa stopp blev City Arms som ligger runt knuten (alla pubar som jag besökte ligger nära varandra). Detta verkar vara en fri pub och hade inte samma standardsortiment (med Brains öl) som de flesta andra pubar. Jag noterade bl.a. plats för 4 st sjävrunna fat men också många vanliga fat samt en del flaskor. Bl.a. noterade jag en Nils Oscar i kylen, som jag tror var God Lager.
City Arms kör en specialare där man köper 3 mindre glas till priset av en pint, vilket är perfekt för mig som ville testa lite. Jag började med West Berkshire Pig and Tea (2,8/5), en mörkt maltig öl med en rostad ton och en del torkad frukt. Mighty Oak Maldon Gold (3/5), en lätt och fruktig öl med blommor, jäst och en gräsigt humlig eftersmak.
Mighty Oak Oscar Wilde (3,3/5), mörkt maltig öl med en viss rökighet. Ja nu började det verkligen bli bättre och bättre. Tre trevliga öl och jag var rätt så ivrig att beställa tre till, det blev dessa tre:
Atomic Planet (3,1/5), blommigt humlig med torkad frukt och en bitterhet som låg kvar och göttade sig i gommen ett tag, det som drar ner betyget är att den hade en eftersmak av aska, annars var den bra. Nästa öl blev ingen öl utan en cider, jag är ingen stor cider-drickare men den här var högt rankad på Ratebeer och ligger med på Wales top 50 lista så jag gav den en chans.
Gwynt y Ddraig Black Dragon (3,1/5) som smakade lite som färsk äppeljuice med alkohol, väldigt fruktig och frisk. Jag tyckte faktiskt att det var ganska gott.
Titanic 1912 (3,4/5), gräsigt humlig med en blommor och jäst, trevlig beska som satt i ett bra tag. Den här blev min favorit för kvällen, en kväll som hade återställt min tro till brittisk öl. Det var lite av en nostalgitripp då jag fick återuppleva smaker och dofter från starten av min “öl-karriär”. Ändå skulle det visa sig att de bästa ölen återstod att drickas. Jag hade gärna tagit några pints till av mina favoriter men jag kände att det var dags att gå vidare. En sista öl borde jag hinna med innan det var dags att gå tillbaka till hotellet… det blev inte riktigt så men jag får berätta mer om det i nästa inlägg.
Brakspear Triple (50 cl bottle) 7,2%
Denna kommer på bolaget den 2:a april, men jag fick ett varuprov från Galatea. Jag hittade en kort beskrivning på Ratebeer:
“A beer conceived by Head Brewer Jeremy Moss, to celebrate the return of Brakspear brewing to Oxfordshire. This is a triple fermented, triple hopped strong beer, packaged in individually numbered bottles. With its high alcohol content and bottle conditioning, this is a beer that will go on to develop further complexity as it matures in its bottle.”
.
Stil: English Strong Ale
Kostnad: SEK
Tillgänglig: Från den 2:a april och så länge lagret räcker.
Artikelnummer:
.
Beska———-Sötma———-Syra———-Intensitet—–Kropp
Utseende: 4/5
Klar bärnstensfärgad vätska med ett litet smutsvitt skum.
Doft: 6/10
Relativt mild doft för en öl på 7,2%. Jag anar en del torkad frukt, en blommig jästighet och förvånde nog en viss syrlighet.
Smak: 6/10
Smaken påminner en hel del om doften och visst är det en lätt syrlig ton till ölen. Den är dock inte särskilt kraftfull, långt från en lambic t.ex. Annars får jag en del torkad frukt, karamellmalt, vanilj och en viss blomighet. Den har även en påtaglig restsötma och en något spritig avslutning.
Munkänsla: 3/5
Relativt tjock kropp och hyfsat len munkänsla men jag tycker inte riktigt att den går ned perfekt i strupen. Det är något som tar igen och jag gissar att det har med sötman att göra.
Kommentar:
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om denna öl. Känns som att det är en öl som har potential att lagras 2-3 år för att nå sin topp. Sen funderar jag på den där syrligheten som jag kände, den försvann efter ett litet tag och jag undrar om jag blandar ihop den med något annat. Ska bli intressant att se om någon annan har samma upplevelse.
Total: 3/5
Meantime Yakima Red Ale var en stor överraskning för mig. Jag har tidigare inte varit något stort fan av Meantimes öl, men just Yakiman var fruktig och fräsch med en tydlig humleprofil och lätt kropp. En väldigt sympatisk och lättdrucken öl helt enkelt. Den 1:a mars kom ännu en av deras öl på Systembolaget, denna gång en American Brown Ale.
Meantime American Brown Ale – 5,6%
Den har en klar men mycket mörk bärnstensfärgad vätska med ett stort ljus gul-brunt skum.
Doften är rätt så mild med en mix av mörk malt och en viss fruktighet, det känns som att det kan vara en del fruktig humle i denna. Återstå att se när jag smakar.
Smaken är också ganska mild och fokus ligger på mörk malt, men det finns en viss fruktig humle i bakgrunden. Jag tycker jag känner igen humlen, är det Amarillo? Jag anar också en mjuk blommig jäst i bakgrunden. Kroppen är medel-fyllig och rätt så len och mjuk. Egentligen är det en ganska bra öl, men att man mest bara anar humlen skapar ett sug efter mer. Det är som att den kikar fram och retas lite. En klart drickvärd öl, inte lika bra som Yakima Red, men det känns som att mina förväntningar på detta bryggeri ökat en del på dessa två öl.
Betyg: 3,3/5
Notering efter att jag registrerat betyget, den är humlad med Amarillo…. vilket även stog på flaskan. Ja det säger en del om hur lite jag kollar upp öl innan jag skriver dessa recensioner.
I helgen provade jag ett par av nyheterna som kom i februari. Här får ni ett par korta recensioner.
De Ranke Hop Harvest – 6%
Disig gul vätska med ett stort fluffigt skum. Stickig doft av jäst och nyslaget gräs. Skarp och stark beska. Inte så mycket humle som jag väntat mig men det finns en hel del gräsig och örtig humle. Frisk och lätt att dricka.
Betyg: 3,3/5
Sierra Nevada Northern Hemisphere Harvest – 6,7%
Koppar-gyllene vätska med ett medel-stort smutsvitt skum. Fruktigt humlig doft med en del grapefruit, citrus och gran-toner. Stark occh trevlig beska som ligger kvar i gommen längre. Den här är packad med humle av varierad sort. Mycket trevlig IPA som man gärna sitter och smuttar på.
Betyg: 4/5
Three Amigos Smeden – 8%
Mörkbrun vätska med en lite rödaktig ton och ett litet ljusbrunt skum. Rökig doft på en bädd av chokladig malt. Liknande smak och jag gillar den rökiga tonen. Den är mer åt grill-röks hållet än åt rökta charkuterier eller torv-rök.
Betyg: 3,8/5
Fullers Brewers Reserve no3 – 9%
Tyvärr fick jag en infekterad flaska så jag avstår betygsättningen. Men här får ni vad jag hittade: Sur doft med en del funkiga toalett-toner. Smaken är inte lika syrlig men den har en del toalett och smör.
Betyg: x/5
Stone Vertical Epic 11.11.11 – 9,4%
Mörkt disig bärnstensfärgad vätska med ett litet smutsvitt skum. Kryddig doft med jäst, chili och kanel. Söt och kryddig smak med framförallt kanel och en viss chilihetta mot slutet som ligger kvar i gommen ett tag. Intressant öl, svårt att säga om jag hade gillat att dricka en hel flaska dock.
Betyg: 3,6/5
Mikkeller/Three Floyds Boogoop – 10,4%
Disig med en bärnstens-koppar-gyllene vätska och ett stort smutsvitt skum. Massiv humlearom i doften, mycket frukt, tropisk frukt, citrus och grapefruit. Liknande smak med en lätt och sött maltig kropp. Den här känns som att den ligger i gränslandet mellan en amerikansk barley wine och en östkust-DIPA. Men den är riktigt bra! Många förespråkar lagring för denna men jag tror den är bäst just nu och att den inte riktigt har den maltiga kroppen att klara längre lagring. Men vad boveten tillför? Ja det vet jag ärligt talat inte, svårt att säga när den är så här pass hårt humlad.
Betyg: 4,2/5
Recent Comments