I förra veckan blev jag kontaktad av Martin på Upplevelse.com, han körde en kort intervju med mig som nu har publicerats. Ni får frågorna här nedan och sen kan ni klicka på nån av länkarna i detta inlägg för att se mina svar.
Vilka är era favoritöl och favoritländer? Svara gärna i kommentatorsfältet.
De senaste åren har de stora bryggerierna gjort sitt bästa för att slå sig in på hantverskölens andel av försäljningen. Spendrups skapade både Brutal brewing och Pistonhead. Snygg marknadsföring, men i slutändan var innehållet i princip det samma som Spendrups redan levererade till marknaden, d.v.s. hafsigt brygd industrilager. Carlsberg gjorde även sitt bästa genom att hajpa ett nytt bryggeri och sen släppte de Lawnmover som om möjligt var ännu sämre än både Brutal Brewing och Pistonhead. Carlsberg har ju även Jacobsen som faktiskt är helt ok, även om de knappast är några toppöl. Samma sak med Spedrups med sina Wisby och Sleepy Bulldog som ligger på samma nivå som Jacobsen.
Nu ger sig alltså Carlsberg in i kampen igen och denna gång tillsammans med Brooklyn och “investerarklubben” D Carnegie. De ska starta ett bryggeri vid namn Nya Carnegiebryggeriet i Stockholm. Brooklyn ska stå för produktionen och det är det vi får lägga hoppet till. Brooklyn har visat att de kan producera bra öl i större skala, men Carlsberg har inte gjort det än. Tyvärr tror jag det finns en stor risk att detta mest är en PR kupp, att bryggeriet i sig mest är en front där Brooklyn är den vackra modellen och sen kommer ölen till största del bryggas på annan plats.
Anledningen till att jag är skeptisk är att jag hört den här visan förrut. Man ska brygga världens bästa öl och sen blir det bara pannkaka av allting. Samtidigt så stänger jag inga dörrar, jag gillar förstås god öl så blir detta bra är det ju bara positivt. Carnegie Porter är en god öl och den specialutgåva som släpptes förra året föll mig i smaken. Kan de leverera något liknande så är jag mer än nöjd. Att Brooklyn är involverad är ju också något som väger till projektets fördel. Men jag avvaktar resultatet innan jag hoppar upp och ropar hurra.
Läs mer:
DI: Carnegie återgår till ölbranschen
My News Desk: Carnegie blir bryggeri igen.
Så har ännu ett år gått och det har varit ett bra år för öl i Sverige. Många nya bryggerier, lokala beställningssortimentet, lyckade ölfestivaler med många besökare och försäljningen av hantverksöl ökar på Systembolaget. Jag tror och hoppas att nästa år kan bli minst lika bra.
För egen del så blev det mycket kring öl även detta år. Belgofesten blev en hit precis som vanligt, jag hann även med att se min första bandymatch i samma veva. Ett inlägg senare så fann jag en Bollnäs-halsduk i brevlådan. Källarknut storsatsade till SM i hembrygd öl och det gick riktigt bra, föreningen tog 5 medaljer och jag var inblandad i 3 av dessa. Intresset kring hembrygd öl växte så pass att föreningen knoppade av sig och ett gäng gamla medlemmar öppnade upp en förening i Frövi. Det blev ett par kortare resor detta år. Cardiff var som att komma tillbaka till en gammal älskare, brittisk öl när den är som bäst och jag drack även en av de bästa cask ales jag druckit någonsin. Jag besökte Köpenhamn för första gången i vuxen ålder och det blir inte mitt sista besök. Luxemburg fick sig ett återbesök och så även Oslo. Just resan till Oslo var en sån där höjdpunkt som etsar sig fast i minnet. Jag hann inte med så många ölfestivaler detta år, men under hösten hann jag med både SBWF och ÖÖWF. Båda var förstås väldigt bra och extra skoj att Chrille äntligen fick brygga sin Death By Hops och släppa den kommersiellt. Mitt bloggande året var det lite si och så med. Det har blivit för många recensioner för min smak, efter ett tag tröttnar man på att skriva dem. Men de öllistor jag sammanställde till SBWF och ÖÖWF blev mycket populära och jag kommer fortsätta med dessa under nästa år.
Här öppnas en sur gammal flaska i Oslo, augusti 2012.
Det var några trender jag noterade under året. Kryddad öl blev populärt att brygga både i Sverige och utomlands. Närke släppte ett gäng öl med alternativa ingredienser. St Eriks släppte två kryddade öl #1 och #2 (1:an kanske kom redan 2011 förresten). Ängö/Frequency släppte en kryddad wit. Men även internationellt så fick vi öl som t.ex. International Arms Race, vilka inte var så lyckade. Det kanske inte var en klockren trend, men jag tror vi sett början på en trend och den fortsätter säkert även in i 2013.
En mer tydlig trend var intresset för alkoholfri och öl med låg alkoholhalt. Systembolaget rapporterade ökade försäljningssiffror av alkoholfri öl och jag har själv både recenserat och gjort återbesök vid den alkoholfria hyllan. Vissa av dessa är så pass bra att de funkar bra som substitut, t.ex. Nanny State (helst i kombination med Spendrups) eller Weihenstephaner. Det var även flera svenska bryggerier som skapade låg ABV-varianter av sin befintliga öl. Vi såg även intåget av öl från “bryggerier” som Train Station Brewery med sin läskande 3,5:a. Även de danska flygande bryggmästarna slängde ur sig en massa god öl under 3%. I mataffärerna har också utbudet av denna typ av öl ökat, bl.a. från BrewDog, men även Fullers och Celt.
Nanny State, alkoholfri öl som sticker ut i mängden.
Humlevågen kan man ju inte undgå att nämna i dessa sammanhang. Ända sedan jag började blogga i början av 2009 så har folk snackat om att den kommer avta tills nästa år. I år är första gången som jag inte hört dessa profetior. Jag har hela tiden sagt att vi kommer inte se någon avstannande effekt förrens vi har en svensk DIPA i det fasta sortimentet. Nu får vi just en sådan i februari och möjligtvis är detta början på att vågen ska avta. Men jag tror den kommer fortsätta precis likadant som tidigare år. Nya ölentusiaster dras oftast till de mer humlestinna ölen och det är främst IPA som säljer. Vi vet ju redan att det dyker upp en del humlefokuserad öl i början av året, som den redan nämnda svenska DIPA:n, men även några humlestinna burköl från Oskar Blues. Dessutom får vi hela 3 nya amerikanska IPA:s i fasta sortimentet i mars, iallafall om listan från Uppdrucket stämmer. Så trots att det kommit dåliga rapporter från humleskörden, så tror jag inte att konsumtionen av humlejuice kommer avta under 2013…heller.
SKA Modus Hoperandi blev direkt uppskattad.
Burkölen fick sig ett lyft under 2012 då BrewDog började tappa sin Punk IPA på burk. Även Sierra Nevada började tappa på burk och SKA Modus Hoperandi dök upp i slutet av året. Vi kommer få se mer burköl även detta år och redan i början av året dyker Dales Pale Ale upp i fasta sortimentet samtidigt som vi får Deviant och Ten Fiddy från samma bryggeri. Systembolaget har också nämnt slim cans (tänk red bull) i något pressmeddelande. Vi såg Carlings i detta format i slutet av 2012 och jag tror inte vi kommer se några bättre öl från denna typ av förpackning. Jag tror inte vi ska förvänta oss burköl från svenska bryggerier de närmaste åren, det är en för stor investering i dagsläget.
En annan kul grej under 2012 var att några svenska bryggerier började leka med brett och suröl. Jag tänker då främst på Brekeriet och Malmö Brygghus. Förhoppningsvis får vi se mer av den varan under 2013, jag tror dock inte det är något som kommer slå igenom på bred front bland svenska bryggerier. Men ett par till kommer säkert leka runt med jäst i sina brygder.
Under 2012 ökade antalet bryggerier så pass mycket att jag inte längre har koll på det. Det känns som att det kommer ett nytt bryggeri i veckan och helt plötsligt sitter jag med en ny öl i näven från ett bryggeri jag knappt hört talas om. En skoj utveckling givetvis och det lär bli mer av den varan även under 2013. Jag tror inte att vi slagit i taket än och även om många av dessa bryggerieri inte kommer överleva så kommer nya ta deras plats. Ett problem har dock uppdagas då dessa öl blev tillgängliga till en bred publig. Nya bryggerier har ofta problem med kvalitén i början. Det är något jag noterat under besök till SMÖF. Oftast rättar detta till sig på något år när de brygt in sig. Tyvärr har dock detta problem blivit så pass utbrett under året att anseendet på svensk öl dalar överlag. Jag hade t.o.m. en konversation med några norska ölnördar kring kvalitéten på den svenska ölmarknaden och gjorde då mitt bästa för att försvara den svenska fanan. Personligen tror jag inte detta är ett gigantiskt problem för ölkulturen som helhet. De bryggerier som inte lyckas få till sina brygder på kort tid kommer dö ut med tiden då jag tror det kan bli tungt att enbart leva på den lokala efterfrågan (åtminstone på mindre orter). Man skulle kunna argumentera att denna öl kanske skrämmer iväg personer som ännu inte funnit kärleken till mikrobrygd öl, men jag tror inte dessa personer normalt springer på den lokala ölen. Det blir snarare den öl som finns i fasta sortimentet och de större varumärkena som provas först. Däremot tror jag det kan drabba de enskilda bryggerierna. Jag tror de skjuter sig i foten om de försöker sälja batcher som inte är bra.
Inom bloggvärlden såg vi en intressant trend under 2012. Flera bloggare gick ihop för att blogga på en och samma blogg. Beer Sweden fick tillskott av Joel Linderoth och även Fredrik Johansen som gästskribent. Manker utökade med såväl de belgiska djävlarna Danko och Skrubbe, samt den skånska galningen Balder. Även Allt om öl utökade med en ytterligare skribent. Jag tror vi kommer få se mer av denna vara under 2013 och jag kan helt klart förstå varför det sker. Det är oerhört tidskrävande att hålla en blogg uppdaterad och vill man skriva genomtänkta inlägg hela tiden så kan det vara skönt med någon som avlastar. För min del så kommer jag nog fortsätta som singel-bloggare, jag har fått förfrågningar om att samarbeta, men för tillfället trivs jag bra på egen hand. Men jag stänger inga dörrar och vi får se vad som händer i framtiden.
I etablerad media har det varit betydligt sämre med ölrapporteringen. Visserligen har det dykt upp en del artiklar på de mest oväntade ställen och i Nerikes Allehanda har det t.o.m. skrivits om hembryggning. De flesta mediaaktörer verkar dock inte ha snappat upp att intresset för öl ökar och rapporteringen tas inte på allvar. Om jag fick önska en sak inför 2013 så skulle det vara att det blev en vändning här. T.ex. skulle de ju kunna hyra in några bloggare eller andra ölentusiaster för att skriva några artiklar om öl. Aftonbladet har ju snappat upp Janko och City nere i Skåne har anlitat Fredrik Johansen. Mer sånt vill jag se!
Hur ser då mina planer ut inför nästa år? Jag har egentligen inget planerat något för bloggen än, men jag är redan i full gång med planerandet för hembryggning. Två brygder ska med till SM och jag ska berätta mer om dessa i nästa inlägg.’
God fortsättning på er alla glada ölälskare!
Nu hålls årets BeerSweden Forum Awards. Jag har skickat min nomineringar, men skrev inte med någon motivering. Den kommer istället här.
1) Best Swedish Beer
Oppigårds Thurbo DIPA - Det här är helt klart den svåraste kategorin för mig. Jag har flera kandidater där framförallt Brekeriet Cassis sticker ut, men jag tror ändå att Oppigårds nya DIPA var den som imponerade mest på mig under året som gick.
2) Best Swedish Brewery
Närke Kulturbryggeri – Usch, nu är jag så där tråkigt lokalpatriotisk. Men Närke är ett bryggeri som har en stor bredd och ändå alltid imponerar oavsett om det är rököl, APA eller Imperial Stout. Extra omnämnande till Oppigårds som är suveräna med sin välhumlade öl men också riktigt bra med sina stouts. Även extra omnämnande till Brekeriet som jag tror mycket på inför framtiden samt Malmö Brygghus som tog klivet från odrickbart till kalasbra under 2012.
3) Best International Beer
SKA Modus Hoperandi – Inte den öl jag gav bäst betyg, men helt klart den öl jag druckit mest av och lovordat till kamrater.
4) Best International Brewery
De Proef – De fortsätter leverera öl i absolut toppklass oavsett vem den flygande bryggmästaren är.
5) Best Swedish Beer Bar/Pub/Restaurant
Akkurat – Det kanske är en tråkig nominering, men Akkurat är alltid ett självklart stopp för mig när jag besöker Stockholm. Extra omnämnande till O’Connors i Uppsala som är en riktig pärla.
6)Best Swedish Importer/Distributor
Great Brands – De har fått in många kul öl på bolaget i år och att Modus på burk finns i hela landet är en av höjdpunkterna. Extra omnämnande till Brill som gjort ett fantastiskt jobb precis som alla andra år.
7) Best Swedish Beer Event
ÖÖWF – Här är jag lite lokalpatriotisk men jag tycker ÖÖWF vinner över SBWF då det är en mycket trevligare lokal med mer utrymme och betydligt mindre folk. SBWF vinner dock på utbud och får ett extra omnämnande. Normalt hade jag röstat på SM i hembrygd öl, men just årets festival var så pass dåligt organiserad att den inte får min röst i år. Förhoppningsvis styr de upp mat-, glas- och framförallt bords-bristen tills nästa år.
8)Best Newcomer
Brekeriet som bryggeri. Kul att se ett nytt svenskt bryggeri som går in direkt och imponerar. Trots den redan höga nivå så tror jag de kommer utvecklas ytterligare under de närmaste åren.
9) Beer Journalist/Blogger of the Year
MankerBeer eller Manker om man bara ska välja en person. MankerBeer har gått från klarhet till klarhet och införandet av flera gästskribenter har gett bloggen extra bredd. 2012 var verkligen året då fler-persons-bloggandet blev populärt. Extra omnämnande till Allt om Öl, BeerSweden och Portersteken som jag alla tycker har satsat lite extra i år.
10) Swedish Beer Personality of The Year
Jessica Heidrich – Jag undrar om inte hon är den mest omskrivna ölpersonligheten i etablerad media detta år. Många kamrater har kommit med tidningar till mig och berättat att de läst om öl i tidningen och i nästan samtliga fall har det handlat om Jessica. Det faktum att hon är kvinna i en mansdominerad värld ger mycket extra uppmärksamhet, men hon kan också backa upp det med ett brett kunnande och hon lyckades också skapa några riktigt bra öl under året som #1 och Black IPA:n. Jag tror också att hon behövs för att ge ölkulturen den där extra knuffen. Extra omnämnanden till Marianne WallbergDanko, Johan-Portersteken och förstås Manker.
När jag var i Oslo för två år sedan fanns det en hel del bra pubar, men när ju nu var tillbaka så kändes det som att pubarna ploppat upp ur marken som små svampar. Framförallt hade det öppnat upp flera bryggpubar. Idag finns det tre stycken och för två år sedan hade precis en av dessa startat. Det kan vara så att jag missade dessa pubar förra gången, men jag tror inte det. Jag fick dessutom nästan dubblera antalet markeringar på min pubkarta inför resan så det har definitivt varit en kraftigt positiv utveckling vad gäller pubar med kvalitetsöl. En av de norska ölnördarna, David Løite, som jag träffade i Oslo senast råkade också vara ölskribent och han har skrivit två inlägg kring detta. Det första skrevs 2009 och den andra publicerades häromdagen.
Utöver att det startat upp många nya pubar så imponerade bredden på utbudet en hel del. De flesta ställen hade både norska mikrobrygder, belgiska surisar, amerikanska monster och även en hel del årgångsöl. Allt som allt så tycker jag Oslo numera står sig bra när man jämför med städer som Köpenhamn och Stockholm. Hur kommer det sig då att staden haft denna explosionsartade utveckling vad gäller ölutbudet? Jag tror att en stor anledning är Vinmonopolet och de avgifter som norska staten satt på alkohol. Öl är dyrt i Norge om man ska köpa med det hem, däremot är det inget våldsamt stort påslag jämfört med att dricka samma öl på krogen. En öl som kostar 60 NOK på Vinmonopolet kan kosta så lite som 80-90 på en pub. I vissa fall är nog marginalen ännu mindre, jag hittade t.ex. bra öl för 57 NOK per 40 cl på en bryggpub (Schouskjelleren). Jämför man med Sverige så kan man hitta en öl som kostar 20-30 SEK på Systembolaget och samma öl kostar 70-90 SEK på krogen. Det är rätt stor skillnad i marginal, incitamentet att köpa med ölen hem och dricka där är alltså betydligt mindre i Norge än i Sverige. Sen får man även räkna in att Vinmonopolet inte helt vaknat upp ur den vin och spritkoma de varit i. Visst har de utökat utbudet, det fanns säkert dubbelt så många ölsorter i hyllorna denna gång jämfört med för två år sedan. Men det går ju inte att mäta sig med det utbud som många pubar har. Dock bör man förstås ha i åtanke det gigantiska ölsläpp de genomföred nyligen.
En annan intressant detalj är att de stora industribryggerierna verkar ha ett svagt grepp om den norska marknaden. Vi sprang på öl som Nögne Ö IPA på ställen som i Sverige enbart skulle serverat Carlsberg eller Spendrups. Detta borde innebära att det blir mer intressant för pubägarna att ha bra öl tillgänglig och de kan tillfredställa fler kunder utan att riskera att de förlorar förmåner från de stora bryggerierna. Frågan är om det finns lagar och regler i Norge som motarbetar de stora industribryggeriernas makt över pubarna? Jag har inte hittat något svar på detta.
Kan vi i Sverige lära oss något av detta? Ja jag hoppas ju inte att det ska leda till ökade priser på alkohol på Systembolaget. En sådan lösning skulle bara få privatimporten att bli ännu större. Men jag tror att om man kunde lätta på greppet som bryggerijättarna har om marknaden så skulle mycket vara vunnet. Vad tror ni? Eller är ni redan på väg till Oslo för att kolla in läget på egen hand?
Edit: En ytterligare synpunkt som togs upp med den norska ölnördarna (och även via FB mess med norska ölbloggare) är att öl har blivit en inne-grej i Norge och det får samtidigt gärna vara extremt och svårtillgängligt. Det ska smaka mycket och vara exklusivt. Detta är också något som återspeglas i t.ex. intresset för kaffe. En utveckling som vi även ser i Sverige för både öl och kaffe. Jag pratade nyligen med ett svenskt bryggeri som haft en träff med diverse pubar och då var det framförallt det extrema som var intressant att köpa. Jag har också sett denna utveckling på diverse forum i Sverige. Frågan är om det är en tillfällig trend eller om det här är en bestående utveckling. Jag hoppas ju förstås på det sistnämnda.
Som ni kanske märkt så händer det en del med utseendet på bloggen. Tanken är att den ska få sig en rejäl omgång. Först ut var loggan, eller snarare bristen på logga, jag har aldrig egentligen haft någon till den här bloggen och det var på tiden att jag fixade det. Det blev en enkel variant, tycker den funkar helt ok även om jag troligtvis kommer finslipa på den under de kommande veckorna. Kom gärna med synpunkter i kommentarsrutan. Ett stort tack vill jag ge till de som kommenterade på Facebook, det var precis den inspriation jag behövde.
Jag har även finslipat de sidor som ni ser länkade till strax under loggan. Här har jag lagt till de ölprovningar för nybörjare som jag skrev om tidigare, samt flyttat kontaktuppgifterna till “Om Ölsvammel”. Tanken är att detta ska ge plats till “Ölguide Örebro” när den väl publiceras. Jag har även fått det att fungera med länkning till flera sidor i en drop down meny, det var en inställning som förstörde detta. Detta innebär att jag kan lägga upp alla mina ölrecept för att ni lätt ska komma åt dem. Det finns dock en hel del jobb kvar med dessa sidor:
- Översätta “Om Ölsvammel” till svenska.
- Lägga upp alla hembryggarrecept
- Dela upp ölprovningarna så att de får en varsinn sida.
- Översätta samtliga kategorier till svenska.
I övrigt så har jag lite småpill med andra saker.
- Beställa nya visitkort inför höstens ölfestivaler.
- Möjligtvis byta bakgrundsbild på bloggen (börjar tröttna på humlekottarna).
- Skriva ihop dokument för ölprovningar jag ska hålla i höst hos Frövifors Maltvänner.
- Finslipa och brygga några öl. Just nu har jag Death By Wort (Barley Wine) och Biker IPA på gång. Mer om det längre fram.
Vad gäller själva innehållet på bloggen så har jag några inlägg på gång. “Ölguide Örebro” har nämnts tidigare, men jag ska även skriva ihop något om höstens ölfestivaler. Jag kommer givetvis jobba på att fixa öllistor ifall att arrangörerna inte tar den biten. Hur som helst kommer jag sammanställa öl-listor där övrig dryck inte ingår. Utöver det har jag en resa på gång, nu på fredag åker jag till Oslo med några kamrater. Det lär bli en del norsk öl och många pubar ska besökas.
Har ni några tankar och idéer kring det jag skrev ovan får ni gärna lämna en kommentar här nedan eller på Facebook.
Det har blivit många recensioner på senare tid och jag känner nu att det är dags att svamla av sig lite. Det blir många personliga åsikter och en del spekulation, så håll i hatten så åker vi.
Falcon lanserade nyligen en ny serie reklamfilmer där de framhåller sin öl som 100% öl och 0% trams. En något märklig hållning med tanke på vad som händer i den industrialla ölvärlden. Spendrups framfart på ölmarknaden kan nog ingen svensk ha missat. De har lanserat nya märken på löpande band, först med Wisby serien, följt av Sleepy Bulldog, Pistonhead och Brutal Brewing. Nu tar Carlsberg rygg på Spendrups med det nya varumärket Backyard Brewery och de släpper ölet Lawn Mover i höst. Motiveringen bakom alla dessa varumärken bör vara att skapa större försäljningsyta på Systembolaget. Men finns det något mål med att göra bättre öl? Många av dessa varumärken är uppbyggda för att efterlikna den amerikanska hantverksölen (craft beer). Då borde väll innehållet matcha utsidan? Nej, tyvärr har det hittills inte blivit så. Jag vet att vissa vill lyfta fram öl som Sir Taste a Lot, Beervana och vissa Pistonhead öl. Men det är svårt att slå bort att en nybörjar på ölbryggning kan göra en öl som är mycket bättre än dessa. Så varför klarar inte de stora bryggerierna av det? Beror det på att möjligheten att brygga bra* öl försvinner när kapaciteten ökar? Personligen tror jag inte det och anledningen är att det finns stora bryggerier som lyckas brygga bra öl trots stora bryggverk. Ta t.ex. Sierra Nevada som har en kapacitet på runt 125 miljoner liter per år (källa: siffra från 1997) och fortfarande trycker ur sig öl av toppklass. Detta kan jämföras med t.ex. Spendrups som har en kapacitet på 500 miljoner liter dryck (källa) uppdelat på fyra bryggerier. Då antar jag att en stor del av den produktionen är framförallt läsk men även andra drycker. Några av dessa bryggverk bör således ligga en bit under 125 miljoner liter öl per år. Så storleken bör inte ha någon betydelse i detta fallet.
Det bör innebära att det egentligen inte finns någon motivation att brygga bra öl. Jag tror personligen att det enbart är ekonomiska motiv i bakgrunden, man vill tillfredställa flera målgrupper och utöka sin yta på Systembolaget. Så det är snarare ekonomin som styr hur ölet smakar än passion för drycken. Det är egentligen inget konstigt att vara vinstdrivande som företag, i princip alla företag är ju det. Tyvärr tror jag detta innebär att ölnördar inte är en del av målgruppen. Frågan är om en ökad kvalité minskar vinsten i så stor grad, personligen tror jag mer på en bra produkt en än dålig, men då är jag ju väldigt partisk i frågan.
Angående målgrupper så var jag på ett föredrag med Ulf Spendrup på Uppsala Universitet för några år sedan. Då presenterades bland annat deras syn på ölmarknaden och hur de täckte upp den med sina olika lageröl. Öl är visserligen bara öl och smakar i princip likadant, men med bra marknadsföring kan man ändå rikta den till rätt målgrupp. Sportfånar dricker t.ex. Falcon och visste ni att ölnördar dricker Wisby Pils? Jorå, enligt Spendrups gör vi det. Jag kunde givetvis inte stå emot att räcka upp handen och påpeka deras begränsning i öltyper. Då skrattade herr Spendrups glatt och påpekade att de hade massor av andra ölsorter, vilket han inte för stunden kunde räkna upp men hans assistent hade koll på det. Sen blev det inget mer med det. Men jag tror att om de skulle presentera den där marknadskartan idag så skulle den se väldigt annorlunda ut.
Är den här utvecklingen positiv eller negativ för oss ölentusiaster och ölnördar? Jag anser att den skulle vara positiv om det kom bra öl av det hela. Bra öl till ett bra pris är aldrig fel, det skulle iallafall jag gilla. I dagsläget tycker jag inte vi har den situationen, förhoppningsvis kan det vända och då omvärderar jag gladeligen min åsikt. Det negativa med denna utveckling är att de större bryggerierna kan sno platser av de mindre på Systembolaget. Hittills tror jag inte det här har varit ett jättestort problem då det mest brygts “välhumlad” lager och det är ingen stor varugrupp bland de svenska mikrobryggerierna. Men visst skulle de kunna ta sig an de överjästa ölsorterna och vinna några lanseringar.
Spendrups får sig en känga i detta inlägg men jag måste faktiskt tillägga att de är grymt duktiga på marknadsföring och att bygga upp varumärken. Det är något som jag tycker många företag kan lära sig av.
Låter jag grinig i inlägget? Det är för att jag kör en vit helg, då får man vara grinig. Så det så! 
Men jag är inte grinig nog för att ta emot era egna åsikter i ämnet. Så kommentera gärna nedan eller kontakta mig på mail: stefan ( at ) beerdrivel.se
.
.
* = Jag nämner hela tiden bra öl i detta inlägg. Möjligtvis är det en för subjektiv bedömning. Men för mig är en bra öl, en öl av hög kvalité, en öl som inte har felsmaker och en öl som levererar vad den lovar. Är det en välhumlad lager så ska det vara en mycket tydlig humlearom, är det en veteöl ska den ha tydliga veteöls-aromer, är det en IPA ska den ha en kraftig humlearom och beska som matchas upp av en tillräckligt stark maltbas och den bör balansera upp det hela så att den inte blir obalanserat bitter eller för mjäkig. Varför drar jag nu såna här exempel? Jo det beror på att det är just dessa problem som de stora industriella bryggerierna dras med.
(OBS! Ölen på bilden har inget med inlägget att göra.)
I ett nummer av Hembryggaren (Svenska Hembryggarföreningens medlemstidning), så var det en artikel om ölstilar och en diskussion om deras betydelse. Frågan löd var någt i stil med: Är det viktigt med ölstilar? Det här är något som jag gått och klurat på ett tag. Nu har jag noterat att på t.ex. Beer Sweden Forumet så blandar man ibland ihop vissa stilar som t.ex. IPA och Imperial/Dubbel IPA. Så jag fick mig en spark i röven att publicera mina tankar i ämnet. Dessutom är jag ett inlägg från att nå den magiska 1000 gränsen så då kan jag lika gärna skriva något riktigt svamligt.
Jag tycker själv att ölstilar är viktiga, fast främst som utgångspunkt eller riktlinje. Problematiken ligger snarare vid hur pass stor vikt man ska lägga vid typriktigheten. Måste en öl tillhöra en stil och är den dålig om den inte ligger inom riktlinjerna? Här står jag åt andra hållet, jag tycker inte att en öl måste tillhöra en specifik stil egentligen och hamnar den utanför riktlinjerna så är det inte hela världen. Speciellt om ölen blir godare just för att den inte ligger inom riktlinjerna. För det är ju egentligen det som är det viktiga: Är ölen god? Jag tycker själv att det kan bli krystat om man måste pressa in en öl i en mall och det leder även till frågan om öl med mixad stil. Hur ska man t.ex. se på en öl som är varken en IPA eller en Hefe-weizen utan en mix av dom båda. Ska man då bedömma den som en IPA eller Hefe-weizen? Jag tycker själv att man då får frångå typriktigheten helt, det blir annars omöjligt att ge en rättvis bedömning. Bedömningen borde då fokusera på grunderna, felsmaker är ofta samma för de flesta ölsorter så den biten vore inte så svår att ta med.
Även om jag är av den åsikten så har jag insett att jag blir förvirrad när folk blandar ihop vissa ölstilar. T.ex. IPA och DIPA som jag beskrev ovan. Personligen tycker jag de två är så pass olika att man inte kan bunta ihop dem. Jag tror t.ex. väldigt få kallar en Imperial Stout för bara Stout. Så en viss vikt lägger jag ändå vid ölstilar, men i det här fallet som ett sätt att beskriva något. Samtidigt går jag inte runt och gnäller som en bitter gammal gubbe med käppen i högsta hugg. Det är snarare att jag tycker det är förvirrande och svårt att veta vad folk menar.
Jag läste även en annan artikel i ämnet, denna gång i Good Beer Guide Belgium. Författaren där lyfter fram en annan intressant ståndpunkt. Varför brygga en öl precis som alla andra? Det är den personliga touchen som ofta gör en öl god. Det här kan jag hålla med om, det finns en hel del bryggerier som verkar ha som mål att brygga stilrena och typriktiga öl och det blir oftast ganska tråkigt att dricka. De som sticker ut är ju de som har just en egen stil och touch på ölen som särskiljer den från mängden.
Det här blev ganska svamligt, men det här är ju Ölsvammel trots allt. Vad har ni för åsikt om detta?
Jag fick ett ryck idag och bestämde mig för att baka lussekatter… eller lussebullar är nog mer korrekt. Jag bakar de som vanliga bullar men med saffran och sen fyller jag dem med mandelmassa och glöggmarinerade russin. Men när man bakar så blir man törstig och eftersom jag ska köra bil i eftermiddag fick det bli något alkoholfritt. Tanken var att ta ett glas svagdricka när jag hittade min flaska Nygårda Bourbounfatlagrade Julmust från Nygårda. Så det fick bli premiär på den idag.
Så vad är då skillnaden mellan denna och en vanlig julmust. Till att börja med så är den inte alls lika söt, mängden kolsyra är också mycket lägre vilket ger en trevligare munkänsla. Jag brukar oftast hälla mina läsk rätt hårt i glaset för att bli av med kolsyran, men det behövs inte med denna. Den har också en tydlig avslutning av kola. Jag gillar det här och föredrar den framför en normal julmust. Definitivt ett trevligt alternativ om man ska dricka något alkoholfritt.
För er som undrar vart man får tag på den så kan jag meddela att den finns på Systembolaget, priset är 24,90 kr för 75 cl. Jag hittade denna flaska på Systembolaget i centrala Örebro alldeles vid kassan (jag letade bland de alkoholfria varorna).
Det känns som att det alltid är lite dött i öl-världen under sommaren. Inga nyheter på Systembolaget och inga ölfestivaler. Dom flesta är på semester vilket bidrar till att det är lugnt. Semester innebär ju också att en del bloggare är ute och reser så kolla i listan till höger så hittar ni nog en del intressanta reseskildringar.
Det absolut roligaste i öl-världen just nu är helt klart BeerSweden Forumet (BSF) och där händer det en hel del trots att det är sommar. 325 ölälskare har registrerat sig och dom har tillsamans skrivit 3503 inlägg tillsamns. Det är inte så illa pinkat med tanke på att dom flesta föredrar att hålla sig utomhus under sommaren. Om ni inte redan registrerat er så tycker jag ni ska göra det. Det finns diskutioner om allt möjligt, Danko håller låda om belgo-öl, det diskuteras hembryggning, nyheter, recensioner av öl m.m. För dom som vill snacka om annat så finns det diskutioner om både mat och tv-serier.
Själv har jag inte haft semester än, men jag har hunnit med en del bryggningar. Först blev det en belgisk saison, sen en oatmeal stout. I slutet av denna månad ska vi brygga en saffrans-honungs-porter. Jag kommer slänga upp bilder och recept om den sistnämnda längre fram.
Då det inte kommer så många nyheter under sommaren så har jag passat på att prova lite ur det ordinarie sortimentet och även lagt ett par beställningar. Idag hämtade jag ut en låda med 10 Oppigårds Amarillo och 10 Orval. Ser verkligen fram emot att prova båda och det blir nog några flaskor under helgen. Tyvärr måste jag säga att det inte varit helt smidigt att beställa. Min första beställning av Oppigårds tog 4-5 veckor att leverera, den andra fastnade i systemet och den tredge tog 11 dagar. Det här känns rätt märkligt då det ska ta 2 dagar att få sina beställningar. Jag ska ta kontakt med Systembolaget och se om jag kan få en förklaring. Jag har redan tagit upp det med en av bryggarna på Oppigårds och dom har levererat i tid.
Jag går också och spånar på lite idéer till vad man kan skriva om och har tagit en hel del inspiration från BSF. Dels tänker jag genomföra en blind fulölsprovning. Men den får jag vänta med tills vi är några stycken varav en får hålla ordning på vad vi dricker så att det blir rättvist. Sen ska jag prova att göra en ful-variant av chocolate cherry porter eller stout, jag ska då prova att blanda olika porters och stout med söt kriek. Sen har jag även en del idéer om bryggningar, jag är bl.a. sugen på att göra en Orval klon men närmast blir det nog en American Pale Ale humlad med Amarillo. Jepp något i stil med Oppigårds Amarillo. Jag ska prova ett humleschema där jag lägger en bittergiva och sen en massiv slutgiva för arom. Förhoppningsvis ger det ett bra resultat. Arbetsnamnet på den bryggden är just nu Monkarillo.
Recent Comments