Jag tänkte jag skulle dela med mig av lite praktiska tips för en bilresa genom Belgien. Mycket av detta är nog användbart även för folk som flyger dit.

GPS - En bra GPS är verkligen ovärderligt när man reser omkring. Ibland är det bra skyltat, ibland är det inte alls skyltat och ibland är det för många skyltar så man fattar inte vart man ska. Vi räddade många timmar av felkörningar med våran GPS. En varning dock att ibland gav den väldigt konstiga vägval, men det är bara att programmera om så fixade det sig.

Guideböcker – Good Beer Guide Belgium är riktigt bra, men den kan inte på egen hand hjälpa dig på resan. Det saknas t.ex. kartor och den är inte helt logisk att slå i, iallafall upplevde jag det så. Vi kompletterade med Lonely Planets Belgium & Luxemburg och dessa räckte långt tillsammans. Lonely Planet är mycket bättre organiserad och har många användbara kartor, men är samtidigt lite svårtolkad (över-positiva) och saknar mycket information om öl.

Språket – I norra Belgien är inte språket ett problem, folk pratar bra engelska och gör de inte det så är flamländskan ibland väldigt lik svenska. Men i södra Belgien pratar de franska och är över lag mycket sämre på engelska, om de ens pratar det. Så ett bra tips är att lära sig några enkla fraser på franska. Vi körde mycket på handsignaler och att peka i menyerna när vi reste runt i dem södra delarna. Det funkar det också.

Bankomater – Jag upplevde det som att det var svårt att hitta bankomater. Vilket kan vara en vanesak, men i många fall så funkade bara belgiska kort. Så ett tips är att ta ut pengar i förväg och passa på att fylla på kassan innan den tar slut.

Öppettider – Man ska alltid ta öppettider med en nypa salt. Ibland stämmer de och ibland inte. Det är bara att be en bön till öl-guden och hoppas på det bästa. De flesta ställen har också en dag då det är stängt, vilken dag detta är varierar från ställe till ställe.

Boka bord – Under helgerna verkar det bli fullt på restaurangerna, iallafall de lite mer populära ställena. Så ett tips är att boka ett bord i förväg om man vill vara säker på att få en plats på en specifik restaurang.

Trappistklostren - Det kan vara värt att veta att man inte kan besöka alla klostren. Vad jag vet så är det bara Orval man faktiskt kan gå in och besöka som en turistattraktion, dock är bryggeriet och större delen av själva klostret stängt för besökare. Men många har en shop och en pub, t.ex. Orval, Chimay och Westvleteren. Rochefort tror jag inte har varken pub eller shop. Achel, Westmalle och La Trappe besökte vi aldrig. Se till att kolla öppettider innan ni åker.

Ratebeer-karta - Det här tipset gäller egentligen all form av öl-turistande i städer. Men jag brukar skriva ut kartor från nätet och markera in de bästa pubarna, butikerna och bryggerierna från Ratbeer. Det är smidigt att bara ha ett A4 att plocka fram när man är osäker på vägen och det ger också en bra översikt över staden. Även användbart när man bokar hotell så att man vet vilken del av staden man ska satsa på.

Westvleteren - Planerar ni att köpa deras öl så bör ni veta att det är en liten procedur. Man måste ringa till klostret i förväg och boka upp sig på lådor av deras öl. På deras hemsida kan man läsa mer om hur det fungerar. Det brukar finnas några öl att köpa i deras pub samt på diverse öl-shopper, men då till ett betydligt högre pris.

Om jag kommer på mer så uppdaterar jag denna lista. Har ni några tips så får ni gärna dela med er av dessa så uppdaterar jag listan.

Farsan har varit arbetsam och sammanställt en lista på vad vi köpte under Drömresa till Belgien. Det saknas nog några flaskor och vi har inte pris på allt, jag kan inte hitta mitt kvitto från Hopduvel t.ex. Men ungefär så här såg det ut. Det kanske ger en fingervisning om vad som finns att tillgå i butikerna och hur priserna ligger på ett ungefär.

Vi köpte alltså 156 olika öl och jag skulle nog tippa att priset låg en bit över 3145, kanske det dubbla.

Vi anlände sent på natten till Heiligenhafen och var helt utmattade när vi kom upp på hotellrummet. Trots det var vi ändå fräscha och energiska dagen efter. Det beror nog på att vi sov i resans bästa sängar den natten. Vi tog en sväng på stan och Heiligenhafen framstod som en liten trevlig turiststad, med diverse restauranger, butiker och en och annan bier stubbe.

Innan vi åkte till färjan mellan Puttgarden och Rödby så stannade vi till vid Calles och dem andra ölshopping affärerna.

Ölen är verkligen ruskigt billig där de billigaste 33clx24 flaken kostar ca 50 SEK styck. Men utbudet är inte det bästa. Det finns dock Franzizkaner, Paulaner och liknande veteöl för runt 120 SEK 50clx24 flaken. Dessa finns även i 5 liters fat, samma typ som finns/fanns på Systembolaget.

Men i den lilla tyska butiken hittade jag en del intressant öl. Jag och farsan plockade på oss en back med lite blandad öl. Mest bock, schwarz bier och veteöl. 24 stycken 50 cl flaskor med pant och back kostade runt 150-170 SEK. Flaskorna kostade runt 7-8 SEK styck. Jag hittade även en del Thisted på en annan affär i området. Det bryggeriet har ju bl.a. bryggt Limfjord Porter som kom på Systembolaget tidigare i år. Här fanns den dock på 50 cl flaska.

När vi var där så var det tidigt på en onsdagsmorgon och farsan som varit där några gånger noterade att det var dåligt med folk. Det brukar tydligen vara helt galet där nere med fulla parkeringar och stressade människor som far runt med överfulla kundvagnar. Men av de vi såg så var det uteslutande svenskar och öl-utbudet är till stor del svensk, likaså reklamen. Det hela känns skruvat och helt galet. Svenska bryggerier transporterar ner massiva mängder öl till Tyskland och sen åker svenska folket efter i karavaner för att köpa. Allt p.g.a. de alkohollagar vi har i Sverige. Frågan är när svenska staten ska vakna upp och inse att de inte kan kontrollera svenskarnas alkoholvanor via ökad skatt. Det enda resultatet blir ju att konsumtionen skiftar över till ett annat utbud. I detta fall så bunkrar folk upp med ett massivt lager i källaren eller garaget. Det borde ju vara bättre om man köpte sin öl när man ska ha den istället för att alltid ha ett en årskonsumtion staplad i hemmet. Tyvärr lär inget ske förens Folkhälsoinstitutet får tummen ur arslet och lyfter blicken för att faktiskt kolla hur det ser ut i verkligheten.

Men det känns inge vidare att avsluta denna serie med klagomål, så jag vill istället avsluta med att säga att det här har varit en helt otrolig resa. Mycket bättre än jag kunnat vänta mig och om alla belgare förstår mig så skulle jag vilja tacka för gästvänligheten. Även ett extra tack till farsan som bjöd hela familjen på resa och boende.

Vi började dagen tidigt i förhoppning om att få hjälp på verkstaden. Men när vi dök upp så var de helt ovilliga att hjälpa till och inte heller till någon större hjälp med att omdirigera oss till en annan verkstad. Vi kände att vi inte hade något annat val än att fortsätta resan och hoppas att vi hittar en verkstad i en annan stad som kunde hjälpa oss. Det slutade med att vi kämpade oss ur stan meter för meter innan vi kom upp på motorvägen. När vi väl kunde hålla hastigheten uppe så var det inga problem att hålla kylan nere i bilen. Så vi styrde vår haltande öltransport mot De Molen i staden Bodegraven i Holland. Tyvärr var det för tidigt på morgonen så vi köpte aldrig någon back Caves, som farsan gillade så mycket.

Chrille hade lyckats styra upp kontakten med Menno Olivier och han skulle visa oss det nya bryggeriet. Men först var vi tvungna att göra något åt bilen och Menno var hjälpsam nog att rekommendera ett ställe. Tyvärr var det första stället fullbokat men de rekommenderade i sin tur ett nytt ställe som hade tid att ta bilen.

Så vi vandrade tillbaka till bryggeriet och Menno och hans kompanjon John visade oss runt och berättade. De har nyligen flyttat till en ny lokal där de byggt ett helt nytt bryggverk. Tyvärr var de lite stressade när vi vad där då de var underbemannade och t.o.m. John var ute och slet i bryggeriet (tydligen huserade han mest på kontoret).

Det nya tar 25 hektoliter åt gången och oftast gör de två bryggningar som de sedan sätter på en stor jästank. De kultiverade även sin egen jäst och Menno var i full gång med att göra förkultur när vi kom. Han berättade också att de nu inte har några fler planer på att bygga ut då dem inte ville bli för stora.

Han visade även upp vart de pumpade över öl till en tappningstank där de sedan tappade över till flaska som sattes på etikett. Jag noterade ett par lådor med Evil Twin öl som dem brygger på kontrakt, samt att dom hade bl.a. Tsarina Esra på jäsning tillsamans med Hel & Verdoemenis och Evil Twin Cats Piss. Det fanns även en öl som var ny som hette något med Dygd (Deugd, virtue), jag minns inte det exakta namnet, men det var en öl som gått lite fel och därför fick bli en helt ny öl. Det blir till att hålla ögonen öppna för den.

Stort tack till Chrille som styrde upp kontakten och Menno och John som tog sig tid att visa oss bryggeriet och svara på våra frågor.

Efter besöket gick vi upp till De Molen restaurangen för att käka lunch. Vi hade lite svårt att förstå menyn men tog dagens specialare vilken visade sig vara kycklingspett med jordnöttsås, inte så dumt men vi tog pommes frites till vilket kanske inte var en klockren kombo. Till att dricka blev det Op & Top, Bock 2011, Heen & Veer och Tsarina Esra. Min favorit var helt klart Heen & Veer som var en riktigt trevligt trippel med en del fruktig humle. Riktigt trevlig touch på en ölstil som jag närmast fördruckit mig på den senaste tiden.

Vi hade några timmar på oss innan bilen skulle vara klar så vi gick en sväng på stan. Av en slump hamnade vi på en liten pub som heter Lowlander. Ett ruffigt ställe som till en början inte alls imponerade med sitt ölutbud. Men så såg vi en skylt bakom ryggen och det fanns några hyfsat bra öl. Jag började snacka med bartendern och det var lite off season för han då han var ovanligt låg på öl. Men det brukar vara bättre försäkrade han och på listan kunde jag se att mer än hälften var utsuddade. Han har också en del problem att sälja vissa öl, t.ex. Guiness som hade sålt som smör under en period men sedan var närmast osäljbar. Det kom också fram att bartendern även var en hembryggare och när han fick höra att vi också var det så sprang han tillbaka på lagret och hämtade två flaskor av hans egna hembrygda skottska ale som vi fick i present. Synd att vi inte hade några egna flaskor med oss, hade varit kul att byta. Han sa att den fanns på Ratebeer och jag ser nu att den tydligen brygdes på De Molen.

När bilen var klar så åkte vi och shoppade i De Molens öl shop. Det fanns massor av De Molen öl givetvis men även en hel del danskt, belgiskt och amerikanskt. Vi noterade även ett par svenska flaskor i hyllorna. Men vi fokuserade på den lokala ölen och plockade på oss 12 flaskor var. Priset på de vi köpte låg mellan 2,25 och 3,25 euro för 33 cl. Men de starkare varorna kostade över 5 euro styck. De flesta ölen fanns även på 75 cl flaskor.

På kvällen reste vi vidare mot Tyskland med destination Heiligenhafen där vi spenderade natten. På vägen lyssnade vi på matchen Sverige- Holland på holländsk radio. Lite svårt att hänga med, men det gick och jäklar vilken bra match det måste varit. Vi satt och tjoade och skrek när Sverige gjorde 3-2.

Efter att ha släppt av de andra på flygplatsen körde jag och farsan vidare mot Lier. Det är en liten mysig stad med ca 30 000 innevånare som ligger några mil norr om Bryssel och öster om Antwerp. Men vi kom inte så långt innan resans första problem uppstod. En av kylfläktarna lade av och bilen överhettade. En mekaniker hjälpte oss få igång fläkten men den stannade bara några kilometer längre bort. Vi lyckades efter många om och men parkera bilen i ett parkeringsgarage men alla köer gjorde detta svårt och tidskrävande. Vi fick köra några hundra meter och sen parkera bilen och låta den kyla ner sig.

Väl på plats i Lier så slängde vi in väskorna på hotellrummet och försökte hitta en öppen verkstad. Vi hittade en som specialiserade sig på Chrysler men de skulle precis stänga och bad oss återkomma imorgon när de öppnade. Eftersom vi inte kunde göra något så lät vi problemet vara och gick ut på stan istället.

Tanken var att besöka ett par pubar som vi läste om i Good Beer Guide. Men den första var stängd och när vi gick mot nästa gick vi förbi en pub som såg intressant ut. Namnet minns jag tyvärr inte, men vi tänkte bara ta en öl var och gå vidare till nästa. Men så började vi snacka med bartendern och några stammisar och vips så hade vi provat av en stor del av deras utbud. På fat hade de Ciney Blond och Bruin. Två helt nya öl för mig, dom var kanske lite för söta men annars bra smak. Vi provade flera öl här, men det blir lite tradigt att berätta om alla. En av stammisarna, Jo (kort för Johan) satt och pratade ganska länge med oss och efter ett par öl så erbjöd han att guida oss runt stan.

Han tog oss till begijnhof vilket är som en stad inom staden med egna murar. Där levde kvinnor lite avsides nästan som nunnor men inte riktigt. Nu för tiden bor fattiga människor i denna del och boendena har renoverats och sponsras av staten. Efter rundturen visade han oss Zimmertoren. Som är ett 1400-tals torn med en mycket utsmyckad klocka längst upp.

Han tog oss sedan till ett annat av hans stamhak kallat St Gummarus. En riktigt trevlig pub med en av dem snyggaste öl-listorna jag sett. Den var utformad som en liten tidning med små artiklar om varje öl. Två öl bör nämnas extra här och det är dels Vicardin från Brouwerij Dilewijns och Caves från Brouwerij Verhaeghe.

Vicardin är en trippel-guezue, vilket de hävdar själva är en helt ny ölstil. Jag får nog hålla med då jag aldrig druckit något liknande, det smakade som en blandning mellan guezue och trippel. Både den fruktigt jästiga tonen från trippeln fanns där tillsammans med den syrligt äppelfruktiga tonen från gueze. Intressant och smakrikt.

Caves är en öl från Lier som bara finns på fat på St Gummarus. Det var en söt-syrlig öl som jag närmast kan beskriva som en bror till Rodenbach Grand Cru, men ändå inte riktigt. Farsan tyckte det var en av de godaste öl han provat på resan och lyckades få fram att den gick att köpa på en butik i närheten.

Tyvärr blev det inget köp men jag berättar mer om det imorgon.

Första intrycket av Ghent var en stad i kaos med ett sunkigt nedgånget yttre. Men det ändras helt när man kommer in i historiska centrum. Stadsbilden domineras av tre gigantiska kyrkor, de är i den storleken att domkyrkan i Uppsala ser ut som en söndagsskola.

Staden är också genomskuren av kanaler och längs dem står dom vackra stadshusen på rad. På kanalerna kan man även ta båtturer hela dagarna.

Centrum kryllar av pubar och restauranger av alla dess sorter, det finns allt från marockansk till gammal hederlig belgiska rätter att prova.

Det finns även ett slott i staden och det var där vi började måndagen. Slottet har renoverats kraftigt under 1900-talet och ser därför väldigt välbevarat ut. Inne på slottet gick man en slinga och fick bl.a. se hur de torterade fångar under medeltiden.

Efter slottsturen gick vi en sväng på stan och njöt i solen nere vid floden. Vi hade haft regn hittills på resan så det var skönt att få några solglimtar. Vi passade även på att käka på ett fritteri. Pommes fritten var bra, men det var ganska överdrina mängder majonäs. Till detta åt vi en korv som var skalad och friterad samt någon form av köttfärskorv med en kraftig panering som även den friterades. Lite udda men kul att ha provat.

Vi sprang också på små matstånd lite varstans och ett av de sålde en form av godis som jag närmast kan beskriva som stora färska handgjorda hallontoppar. Kraftigt söta och bärigt fruktiga.

Vi släppte av dem andra på flygplatsen och jag och farsan fortsatte vår resa. Det var nu resans första och enda problem uppstod. Mer om det imorgon.

Vi var uppe relativt tidigt på söndagen då Hopduvel enbart är öppen mellan 10:00 och 12:00 på söndagar (stängt på måndagar). Så det gäller att planera i förväg om man ska göra ett besök. Men det gick fort att åka mellan Gent och Brugge. Problemen uppstår först när man kommer till Gent, för staden är verkligen inte lätt att köra i, det tog oss flera vändor på enkelriktade gator innan vi hittade rätt. För er som planerar att besöka Hopduvel så kan jag säga att det är en liten skylt som leder in på en bakgård där man kan parkera, själva butiken hade ingen synlig skylt men det går inte att ta fel på all öl i skyltfönstret.

Själva butiken påminde om en källarvariant av Lidl, massor med backar med öl i långa rader. Det fanns ett enormt utbud av belgisk öl till riktigt bra priser, oftast mellan 1-1,7 euro. Lite surt att Struise ölen var ca 1-2 euro billigare per flaska här. Kan vara värt att tänka på om ni har möjlighet att besöka båda butikerna. Dock hade Struise butiken bättre utbud på just Struise öl. Förrutom belgarna fanns det även en del importerat, t.ex. öl från amerikanska Port Brewing och en hel drös Mikkeller öl. Bl.a. jäst och humle serien för 3,25 euro flaskan. De hade även en del Evil Twin, Grassroots Cigarr City Neither o.s.v. Dock kostade Neither 5,25 euro styck så jag passade på den.

Det var svårt att välja men när vi väl var klara så hade vi fått ihop en ansenlig samling, själv satsade jag på belgare och tog lite extra av Viven som hade gjort en riktigt bra porter som jag provade i Brugge.

Efter shopping begav vi oss till hotellet för att checka in och fick samma problem igen, många enkelriktade gator och inte ens GPS’en kunde hitta rätt. Det fanns även en hel del mysko flerkorsningsvägar med spårvagnar och annat skoj. Så det var en minst sagt kaotisk inresa i Gent. Som tur var så var trafiken lätt då det var tidigt på en söndag.

Efter många om och men så var vi framme och slängde in väskorna på hotellet och joggade bort till Gents stadsbryggeri Gruut. Där kunde man köpa deras provningsbricka med 5 olika öl. Tyvärr tyckte jag de var väldigt snarlika, milda med en låg kolsyra och lätt kropp vilket fick dem att framstå som fadda och smaklösa. Vi diskuterade om det kunde vara samma jäst i alla men kom sen på att det kunde vara en liknande kryddblandning, då Gruut betyder krydda.

Efter Gruut så ringde brorsan. Han, Lina och morsan hade stannat kvar lite längre i Brugge för att utforska staden och de skulle sedan ta tåget till Ghent. Så nu ringde han och sa att de var på väg till Gent. Jag och farsan bestämde oss för att gå dit och hämta upp de eftersom det inte var en jättelång omväg för oss. Trots GPS så var det aningen krångligare än vi först trott och helt plötsligt satt det fruntimmer i skyltfönstren. Vi hade förvirrat in oss på nån form av red light district. Som tur var så var den inte särskilt stor och det verkade vara lite för tidigt på morgonen för sån form av verksamhet. Snart var vi på plats och några små komiska samtal mellan mig och brorsan utbröt. “Ok jag står vid huvud entrén”- sa jag. “Ja det gör jag också”-sa brorsan. “Eh man vart är du då?”-sa jag. “Jag står här och tittar på en rondell med en fontän”-sa brorsan. “Rondellen ser jag, men det är ingen jäkla fontän vid entrén”-sa jag. “Ehrm… vilken station står du vid?”-sa brorsan. Det visade sig att vi var vid två olika stationer som var vid exakt motsatt sida om stan. Så vi bestämde oss för att mötas i centrum istället.

Efter att ha mött upp resten av gänget inne i stan så checkade vi in på hotellet. Sen rusade jag och farsan iväg på en pubrunda. Första stopp blev Café ’t Galgenhuis. Ett litet hus som ser alldeles för liten ut för en pub. Där började vi diskutera öl med en stammis och bartendern. Riktigt trevligt och de verkade intresserade av Sverige.

Efter pubbesöket var det dags för mat och vi gick på måfå och spanade in restaurangerna. Många var redan fullbokade, men på andra sidan floden sprang vi på ett ställe som kunde klämma in oss kallat De Gekronde Hoofden. De körde på all-you-can-eat grillat. Vi satsade på revbenspjällen vilket verkar vara någon form av Gent specialare då vi sett flera sådana ställen. Till spjällen serverades bröd, olika såser, kryddsmör och sallad. Riktigt gott var det och vi gick mätta och belåtna därifrån. Tyvärr hade dem inget vidare ölutbud, ganska standard med Leffe, Hoegarden o.s.v.

Innan det var dags att ta kväller så gick vi på Bierhuis an der bierkant. Ett riktigt bra ställe med tre husöl, vi provade givetvis alla tre. Mammelokker var deras ”tjejöl” (deras beskrivning) en svag bruin med en maltigt karamelligt söt smak, lite endimensionell dock. Deras ABV-monster hette Klokke Roeland och var ganska lätt i kropp och smak och smakade mest spritigt, ingen höjdare alltså. Men den tredje ölen, Gandavum var riktigt trevlig. Jag vet inte om jag hade humleabstinens men det var riktigt trevlig att dricka en frisk humlig IPA med en hel del citrus. Något jag knappt såg i Belgien.

Jag tog en extra Gandavum innan vi tog kväller och promenerade bort i Gent natten.

Vi anlände först vid 16:00 till Brugge och första stoppet var givet sedan länge, Struises Beer Shop. De har en liten affär med ca 25-30 olika öl på flaskor samt 3 stycken tappar så att man kan dricka lite medans man shoppar. Det var en riktigt trevlig kille i kassan och han erbjöd sig att öppna vilken flaska vi ville så att vi kunde provsmaka.  Vi började med det de hade på fat, d.v.s. Struise Rosse, Struise Mikkeller Double IPA och en specialare som var en blandning mellan Kate the Great (från Portsmouth brewery) och Black Albert. Dm skulle kalla den Katebert men den var inte kommersiell än så på etiketten stod det Kate the Great.

Struise Rosse har jag skrivit om tidigare här, då jag provade den på Monks Café för nått år sedan. DIPA’n var riktigt bra, inte så extrem som jag förväntat mig men oj va gott det var att få ett avbrott bland alla jästiga och fruktiga belgare. Det känns som att jag tjatar, men det blev lite mycke blonde, triple, bruin hela tiden. Katebert var en riktigt maffig Russian Imperial Stout, massor av kaffe, choklad, bränd toast o.s.v. precis som man vill ha den. Vi valde även att prova deras julöl, Tsjesses Rerva som kommer i en ny version varje år. Han gick själv och drack på den ölen och jag förstår varför, riktigt trevlig med en kryddig, jästig ton. Jag köpte en flaska så recension kommer senare.

Lite extra roligt var det att de hade SVEA IPA på flaska, denna återfinns annars hos Monks Café och har bryggts tillsammans med Struise. Den version de hade på flaska var bryggd hos Struise.

Det slutade med att vi köpte totalt 37 flaskor och de kostade mellan 2,90 och 5,50 euro styck. Själv köpte jag 14 flaskor så det kommer en del Struise provningar framöver. Efter att vi handlat klart så gick vi bort med varorna till bilen och det var först då vi kunde slappna av och insupa staden. Brugge är verkligen en charmig stad med många gamla stenhus och tre gigantiska kyrkor som dominerar stadsbilden. Stadskärnan är kompakt så det är lätt att ta sig överallt.

Efter shoppingen så hade vi någon timma på oss att spana in Brugges publiv, för det vimlar av pubar och restauranger i staden. Tyvärr måste jag säga att det var lite för populärt och de ställen som finns med i toppen på Ratebeer var fullsatta. Så det slutade med att jag och farsan sprang över halva stan innan vi av en slump snubblade på ett ställe som hette ’t Poatersgat.

Det ligger nere i en gammal källare med lågt i tak mellan källarvalven. Här hittade vi ett riktigt bra utbud av öl (vart gör man inte det i Belgien?). Som tur var så var stället bara halvfullt och det var inga problem att få plats, men det blev fullt någon timma senare.

Här hittade vi årets vinnare av Belgiens Hembryggarfestival kallad Préaris, som bryggts på Proef Brouwerij (samma som t.ex. Mikkeller använder). En mycket trevlig Quadrupel med en malltigt chokladig ton vilket jag upplever som ovanligt för stilen men riktigt kul med något nytt. Vi provade även två stycken öl från Abbaye de Rocs som båda var mycket bra, Montagnarde och Bruin. Framförallt Bruin’en tyckte jag om med sin maltigt vinösa och komplexa smak. Vi avslutade med en Viven Porter som var en mumsig och kakig porter med en ruskigt bra doft, tyvärr levererade den inte riktigt samma upplevelse i smaken.

Nu var det dags att gå att äta och vi hade tidigare på dagen haft problem att hitta någonstans att äta då alla ställen jag kollat upp via RB var fullbokade (note to self, boka i förtid nästa gång). Men av en slump gick vi förbi ett ställe som heter The Habit (ligger vägg i vägg med ’t Brugs Beertje, vilket är stans bästa pub enligt RB). Det luktade så gott från restaurangen och den såg riktigt hemtrevlig och mysig ut. Så vi bokade bort till 20:30 och det visade sig bli ett lyckokast.

De kör på flamländska specialiteter, rustik mat precis som mormor brukade tillaga den. Jag provade deras köttfärslimpa och den var riktigt bra. Jag provade även lite av deras korv med stoemp och även den rätten var riktigt bra. Jag måste faktiskt säga att maten var bättre här än på Nütnigenough. Men tyvärr var ölutbudet inget vidare och den Kasteel Bruin jag tog in hade jag svårt att få ned. Det fanns även Leffe och lite annat men inget att jubla över direkt. Men vill man äta gott och rustikt så funkar the Habit.

Efter maten var vi alla ganska trötta så vi drog oss tillbaka till hotellet, dagen efter åkte vi till Ghent och besökte bland annat Drankencentrale de Hopduvel. Mer om det imorgon.

På lördag morgon satte vi oss i bryggarbilen för att bege oss mot Ypres/Ieper, där ligger Ypres Salient som är en känd plats från första världskriget. En salient är en inbuktning i motståndarnas frontlinje där de attackerar från tre sidor. Här utspelade sig några av krigets värsta slag och hundratusentals människor dog på båda sidor och hela städer jämnades till marken.

När vi kom in i stan så var lördagsmarknaden i full gång. Ovanför marknaden tornade det imponerande Lakenhalle upp sig, Lakenhalle betyder tyg hus eller saluhall. Byggnaden ser ut som en blandning mellan en medeltida Big Ben och en kyrka. I byggnaden ligger In Flandres Field museum och jag, farsan och brorsan bestämde oss för att kolla in det medans kvinnfolket undersökte marknaden närmare. Museet är fokuserat på första världskriget och vad som hände runt staden. När man går in får man en biljett med en streckkod. Denna kod kan man dra vid speciella stationer och den berättar historian om en person under första världskriget. Vilken person man får är helt slumpartat.

Efter besöket kollade även vi in marknaden och köpte även en del choklad på ett ställe som heter Leonidas (en kedja som finns i flera städer). 10 euro för en låda mixade tryfflar och choklad bitar samt 3 stycken lyx-choklad kakor och 2 öl var en riktigt bra deal.

Från Ypres är det bara en kvart till Westvleteren. För att få köpa deras öl måste man ringa i förväg och boka, men tyvärr hade de stängt denna lördag. De har dock en pub som heter In De Vrede där de serverar ölen och även lite lättare tilltugg. Vi köpte en av varje och även en varsinn varm ostmacka. Det kändes rätt speciellt att sitta på plats och dricka deras öl. Jag har ju tidigare provat dessa på Akkurat och då tyckte jag att 8:an var bäst, men nu tyckte jag att 12:an var klart bäst. Jag vet inte om jag skulle kalla den världens bästa öl men definitivt en av världens bästa (den är rankad på 2:a plats just nu). Puben har även en liten shop där man ibland kan köpa deras öl. Tyvärr hade de slut på öl förrutom en liten giftbox där man fick en 12:a och 2 stycken glas för 22 euro. Jag köpte inget då jag inte är intresserad av glas och 22 euro kändes för dyrt.

Eftersom vi nu var så nära havet så tog vi en liten avstickare innan vi åkte vidare till Brugge. Jag fortsätter med Brugge imorgon.

Efter Cantillon så gick vi till Moeder Lambic Fonteinas, det tog bara runt 10 minuter att gå. Det är den högst rankade puben i Bryssel och jag förstår varför. Mycket snabb och trevlig service i kombination med ett mycket brett ölutbud. Jag och farsan stannade för att dricka några öl och de andra gick vidare för att kolla i affärer och liknande. Vi beställde en ost-tallrick och två öl, men fick även en liten skål malt att knapra på.

Jandrain-Jandrenouille IV Saison hade en stark citrus doft men smaken var riktigt bra, citrus, jästig och fruktig öl. Vi tog även in Cantillon Faro som var en otroligt lättdrucken öl, som sammet mot strupen. Den smakade sött och fruktigt med en del ladugårdstoner.  Jag tog en bild på deras öllista:

Senare på kvällen hade vi bokat bord på Nüetnigenough. Det är en liten krog i närheten av Manneken Pis som tillagar rustik belgisk mat med en modern twist och gärna med öl i maten. Öllistan är inte lång men väl genomtänkt och kvalité rakt igenom. Ett tips är att boka bord i förväg här för det verkar vara mycket populärt och det finns inte så många sittplatser. Vi började med lite förrätter, bl.a. lagrad Gouda och Gruyére, där den sistnämnda passade ruskigt bra till saison. Jag tog även in deras Deviled Scampi, vilket var scampi i en mycket stark tomatsås. Till den drack jag Dupont Rédor som var en mycket fräsch pils, som gifte sig riktigt bra till räkorna.

Till varmrätt körde jag på köttgryta kokad i öl från Rochefort, serverad med stoempe. Det här var riktigt gott, men lite för dåligt kryddad. Man kanske inte skulle tagit in dem där heta räkorna till förrätt i alla fall. Till det tog jag en Saison Dupont och det funkade alldeles utmärkt.

Till efterrätt så hade jag tänkt ta deras körsbärspaj i kriek-sås. Men den var tyvärr slut så det fick bli en creme Brulée med en Boon Oude Kriek. Vilket var en trevlig kombination. Maten var riktigt bra på Nütnigenough men konstigt nog skulle det visa sig att vi åt ännu bättre senare under resan.

Mätta och belåtna gick vi bort till Manneken Pis och kollade in statyn innan vi avslutade kvällen på Le Poechenellekelder. Där provade vi Malheur 10 och 12. Två bra öl men jag vet inte om jag blivit miljöskadad av all god öl för jag tyckte de kändes ganska intetsägande. Bra öl och säkert väldigt stiltypiska men de stack inte ut på något speciellt sätt.

Efter ölen tog vi en tur på stan och insöp Bryssel by night. Här får ni några bilder:

Efter promenaden var det dags att nanna kudden för dagen efter skulle vi ut och åka bil.