Min tro är återställd – Del 2 – Zero Degrees

Nu var det några dagar sedan ni läste Del 1 i min resa till Cardiff i Wales. Jag hade precis lämnat City Arms och skulle bara ta en öl till innan jag gick tillbaka till hotellet. Min plan sprack ganska omgående och snart förstår ni varför. Redan när jag kom runt hörnet så insåg jag att det här var en lite udda pub för att vara Storbrittanien. Utsidan såg ut som en blandning mellan en club, en grekisk restaurang och någon form av industri.

Insidan var industriell med högt i tak, mycket borstat stål och i bakgrunden var hela tiden bryggverket närvarande. I bilden nedan ser ni bryggverket till höger bakom den centrala baren (det fanns en till på övervåningen) och till vänster ser ni lagringstankarna.

Var det någon som såg kylen längst ner till höger i bilden ovan. Ja den är fylld med 5-liters party kegs som man kunde köpa med hem. Tyvärr kommer jag inte ihåg priset, men jag gillar initiativet.

Snyggt designade tappkranar, det fanns flera exakt likadana vid varje bar så man behövde inte gå runt baren och titta efter godbitar. Vilket jag iofs uppskattar när jag besöker en pub.

Jag såg flera öl jag var intresserade av men bestämde mig till slut för att prova deras Pale Ale som skulle vara i amerikansk stil. Bartendern noterade då att jag stog och tog anteckningar och vi började prata. Det slutade med att han slängde upp deras provningsbricka som egentligen kostade 3,5 pund men som han bjöd på. 3,5 pund är dock ett väldigt bra pris för 7 glas med öl.

Zero Degrees Wheat Ale – 4,2% – Till en början hade denna på tok för hög mängd kolsyra, jag var tvungen att dricka ur lite och sen rulla på glaset för att få bort det mesta. Men när kolsyran väl var nere på en mer normal nivå så kom de klassiska veteölssmakerna fram med skumbanan etc. Dock var den ganska mild, troligtvis inspirerad av amerikanska veteöl snarare än tyska. Enligt texten på Ratebeer bryggs denna som antingen hefe-weizen, amerikansk wheat ale eller belgisk wit. – Betyg: 2,3/5

Zero Degrees Pale Ale – 4,6% -Den här påminde lite om en Sierra Nevada Pale Ale men med del blommiga toner, eller en del engelska toner vore nog en bättre beskrivning.  Annars var det humlen som dominerade med grapfruit, citrus, tallbar och frukt-aromer. – Betyg: 3,4/5

Zero Degrees Pilsner – 4,8% – Frisk och fräsch pilsner med en hint av citrus och gräsig humle. Något för lätt för min smak, men tror denna skulle gå hem bland lager-älskare. – Betyg: 2,8/5

Zero Degrees Mango – 4,2% – Fruktig öl med smak och doft av mango och en del blandade tropiska frukter. Ganska uppfriskande och funkar säkert bra en varm sommardag. – Betyg: 2,9/5

Zero Degrees Elderflower - 4,2% – Den här var inte uppfriskande som Mango-ölen jag provade innan. Doften var lite funky med toalett-toner, men det var inget fel på smaken som var blommig med framförallt fläder. – Betyg: 2,3/5

Zero Degrees Cider – 4,5% – Jag är som sagt ingen stor cider-drickare så ni får ta mina åsikter med en nypa salt. Men det här var en frisk cider med smak av färsla äpplen och äppel juice. Frisk och fräscht men inte riktigt min grej. – Betyg: 2,7/5

Zero Degrees Black Lager – 4,4% – Rejält maltig lager med toner av mörkt bröd och frukt. Riktigt trevlig smak på denna. – Betyg: 3,4/5

Nu när jag betygsätter ölen på Ratebeer så noterar jag att många av dessa ligger rätt så lågt jämfört med liknande öl. När jag läser kommentarerna så ser jag att många fått infekterade smakprov på festivaler och dylikt. Men jag tror även att det finns ytterligare en anledning. Jag snackade en del med folk som bor i Cardiff och flera verkade inte tycka om ölen på Zero Degrees. Detta skulle kunna bero på att den öl de brygger är väldigt olik vad de andra pubarna i stan serverar. Där är det i huvudsak brittiska ölstilar medans Zero Degrees sneglar mot övriga Europa och USA. Själv så kände jag givetvis igenom mig i ölen eftersom det är denna typ av öl man får tag på i Sverige. Överlag tyckte jag det var kul att prova ölen, vissa var rätt bra medans andra var lite tveksamma.

Jag drack aldrig ur mina glas då det började bli sent och jag ville vara pigg dagen efter. Jag tackade för smakproven och gick en promenad. Alldeles i närheten ligger the Prince of Wales som är en gammal teater som byggts om till pub. Väldigt spännande miljö att dricka öl i, dock så hade de inget spännande så jag gick bara runt en sväng och tittade på lokalerna.

Mitt i lokalen hade de byggt en trappa och när man vände sig om kunde man se delar av sittplatsläktaren. Där det tidigare var en scen stog det nu en bar på andra våningen.

Efter detta gick jag tillbaka till hotellet, men jag skulle få två dagar till i Cardiff innan det var dags att åka hem igen och den bästa ölen var inte drucken än. Dagen efter drack jag vad som kan ha varit den bästa real ale jag någonsin provat…. mer om det i nästa del.